PATRICIA- Mamma till tre små!

Känns som jag har vabbat för en liten tjej som ville skolka i dag!
Hon har haft ont i öronen sedan förra veckan hos Pappa, och haft feber i ett par dagar. Även i natt, men inga onda öron. När fröken vaknade i morse, så bestämde vi oss för att vara hemma. Man ska ju vara feberfri i ett dygn, så så fick det bli. Men när klockan var 09 höll hon på att röja hela huset! så för en stund sedan gick vi ut en stund, har letat upp kottar och pinnar i skogen, så nu sitter hon och målar och jag ska börja med middagen. Vi har haft en jätte mysig dag och sovit i 3 (!!) timmar mitt på dagen, bara sådär. Va helt chockad när jag vaknade, men tror vi behövde de båda två! Har myst och haft lite ensamtid, de behövdes också. Hoppas på en helt pigg tjej i morgon så hon får gå till dagis och leka med alla kompisar.

Jag har också haft ett par jobbiga dagar rent känslomässigt.
Vissa dagar är bättre än andra, i dag är det en sån dag. I går så bara grät jag varannat och känslorna sprutade åt alla håll och kantar.
Det känns som allting känns 500 gånger starkare, är det något jag inte tycker om, blir de värre, är de något som gör mig lite ledsen blir jag nu förkrossad. Känner inte igen mig själv, och hatar att inte ha kontrollen över mig själv. Har ju aldrig upplevt det här, och nu förstår jag verkligen att varje graviditet är sig olik. Tycker oerhört synd om Linus, men samtidigt som han säger. Han är glad att han slapp detta förra graviditeten! Men tyvärr så biter jag ihop framför barnen, och allt hamnar på honom sen. I samma stund jag vräker ut mig något, känner jag att jag inte menar det! men just då är allt bara så starkt. Herregud, dessa hormoner. Hoppas att dom lugnar ner sig, är det så här i 6 månader till är de jag som letar mig till psyk.