PATRICIA- Mamma till tre små!

Det är lite roligt det här, när man tänker tillbaka på hur man tänkte när Wilja var liten, och vad man gör för skillnad när barn nummer två kom.
För mig, är de verkligen huur stora förändringar som helst, och de där med att första barnet är en liten ”testkanin” , de stämmer verkligen in här på mig!

När Wilja var bebis, så för de första förstod jag inte hur man kunde gnälla på att man aldrig fick sova.. Jag hade nämligen tur, jag och W kunde ligga och sova fram till 10-11 på dagarna, med uppvak för amning såklart utan några problem som helst! mammaledigheten var hur grym som helst, gnällde på att jag inte hann något dock. Idag förstår jag inte hur jag ens hade mage att våga gnälla, för jag hade all tid i hela världen när jag tänker tillbaka. Idag så ser de ut så att vi är glada om vi får sova till 06 på helgen, en morgonpigg liten lillasyster väcker allt och alla när man kliver upp! Sen tid, självklart finns det tid nu också. Men skillnaden mellan att ha ett och två barn tidsmässigt är verkligen så himla stor!

När Wilja var liten var jag så oerhört OROLIG över att träffa andra som var snuviga, frågade helst 4-5 gånger innan om dom ännu blivit sjuka för att inte smitta henne. Och helst sprita och tvätta händerna innan dom rörde vid henne..
Nu är de mer: åh, har du grönt snor i näsan? äsh, de var väl inte så farligt! men pussa henne bara inte p munnen.

Stresståligheten var skyhög när W var liten! och på riktigt, förstod jag aldrig hur man ens kunde höja rösten åt sitt barn. Trotsåldern trodde jag inte riktigt på, utan tänkte mer att de är föräldrarna som har dålig pli på ungarna, tji fick jag så de teg om det. Visst, jag klarar rätt mycket stress utan att gå in i väggen och låsa in mig på toan och gråta, men det har funnits stunder då jag faktiskt gjort de på riktigt.
Och ja, här hemma HAR jag höjt rösten, inte en gång utan flera. Så de ska jag inte säga något om, jag är den mamman nu som ”inte har pli på sina trotsiga jobbiga barn”.

Sen med rutiner… Idag är a och o rutiner för hela vår familj! barnen SKA i säng samma tid, så är det bara under vardagarna. Dom ska sova i sina sängar, och somna själva. Självklart hör man ett par fötter på natten då och då, då får dom mer än gärna krypa ner! men när W var liten kunde jag ligga i hennes säng 2 timmar och söva henne, sitta på golvet i tre timmar bara för att jag inte klarade av att hon skrek, självklart gjorde hon det när jag för en vana satte mig där eller la mig där. De var ett helvete att öva bort! men nu med två barn, finns det inte tid till det. Kvällarna ska vara härliga för alla, utan panikskrik för barnen. De handlar om trygghet tror jag, samma visa varje kväll. Pussa på pannan, klappa om, bädda om, gonatt vi ses i morgon. Varva ner stunden innan till en bok, saaamma sak varje dag. Och de funkar, sista året kanske vi har haft 10 jobbiga nattningar. Annars sover barnen 18-18.30 varje kväll. Så där mina kära vänner som ska få barn! gör inte mitt misstag, utan försök att få in den vanan från att dom är jätte små! lägg dom själva, rå om och natta, gå ut.

Handla i affär med barn som springer ifrån, eller inte lyssnar är de värsta jag vet! även nu, när jag har egna barn.
När Wilja var liten, så mutade man med godis och klubbor, hon skrek ändå! bar alltid omkring på henne, för att hon inte ville sitta i vagnen! ja ni förstår, en riktig curling mamma! det kan jag fortfarande vara vissa tillfällen och ger med mig, men inte när de handlar om dessa saker jag nämnt nu. Dom är bara självklara för mig, och funkar för oss! kanske inte för alla, men för mina barn.
Skriker barnen nu, och inte lyssnar efter upprepande tillfällen så lämnar vi affären och dom får inte köpa den där godispåsen jag lovat. När dom lugnat sig, så förklarar jag varför vi gått. Sen gör vi ofta ett nytt försök dagen efter, mycket riktigt så är dom snälla och lyssnar och får de dom blivit lovade! tycker man ska lära sig att inte springa omkring i affärer, dra i alla kläder om man kollar på det, springer ifrån och så. Det handlar mer om ett orosmoment, att de kan hända något och barnen kan komma bort. Inte att man är elak, jag vill veta vart jag har dom. Och jag vill att dom ska lyssna på mig 🙂

Har ni märkt stora skillnader mellan första och andra barnet?
Sen tror jag så, har man två barn kan man ha tre.. har man tre, kan man lika gärna ha fyra! största skillnaden är nog mellan ett och två.
Allt tar kanske mera tid med ett tredje, men samtidigt faller de bara in naturligt i rutinen man skapat för sin familj 🙂