Man försöker att se fram emot helgen som kommer, men i den period vi är inne i nu så är det svårt.
Våra mornar börjar med tårar och bråk, och kvällarna avslutas ofta med tårar. Wilja är inne i en period (känns som den bara eskalerar och inte blir till de bättre). Jag känner mig så uttömd om jag ska vara ärlig, är bara ledsen dagarna igenom känns det som. Orkar inte bråka mer! orkar inte höra mer gnäll, att inget passar, dessa utbrott hon får så fort det inte passar. Man vill inte åka hemifrån för man nästan skäms över hur hon beter sig ibland.
Jag längtar inte till helgerna om jag ska vara ärlig, att försöka få henne nöjd är ett rent jävla helvete, ursäkta mitt språk! men det är så himla jobbigt just nu.
Ska filma henne under 30 min så förstår ni vad jag menar, och jag överdriver inte.
De sjukaste av allt, är att häromdagen när jag hämtade Wilja så kom hennes fröken fram till mig.
Fröknarna hade pratat om Wilja på lunchen, hur snäll den här lilla flickan är. Att hon alltid lyssnar, ställer upp för sina kompisar, får med alla kompisar in i leken om dom är utanför. Att hon har ett stort hjärta och tänker på alla andra barn, hon visar inte en tendens på det jag berättar för er om där.
Hon har blivit ledsen någon gång, men de är om hon gjort sig illa. Inget annat.
De gör mig verkligen chockad!
För jag känner ibland att jag skulle behöva hjälp med hennes humörsvängningar, att jag kommit till en punkt nu där jag känner mig rätt maktlös och inte har något mer att göra. Hennes fröken kramade om mig och sa: Att om man gör ett bra jobb hemma, så visar det sig tydligt när barnet är på förskolan och utan sina föräldrar! får försöka trösta mig med det, trots ignorans här hemma så har vi tydliga regler, följer dom inte dom, så blir det konsekvenser. Och uppenbarligen lyssnar hon på andra när inte jag är med. Jag höll på att börja grina faktiskt..
Andas, 1..2..3.. de kommer bli bättre.
Kan du inte skriva några exempel på ”konsekvenser” när barnen inte sköter sig? Vill ha lite tips 🙂
exakt så som du beskriver wilja var jag när jag var liten. Jag var alltid världens snällaste på förskolan och i skolan, ville att alla skulle vara med osv. men hemma var jag som förbytt.
inte för att skrämma dig, men jag var en riktig bråkstake hemma säkert tills jag var 9/10, sen kom de mer som ”tonårsbråk”. men jag har aldrig känt att något har varit mammas fel, aldrig älskat henne mindre eller så, jag har nog bara varit väldigt bråkig, skrikig, låtit högt och mycket.
känn aldrig att det är ditt fel, eller att du ska göra på något annat sätt, för så länge hon är och beter sig så som du uppfostrat henne, utanför hemmet, så vet du att hon lyssnar. hellre bråkig hemma än att vara en ögontjänare mot sina föräldrar.
men det blir bättre, om hon nu skulle vara ungefär som jag. kom ihåg att kramas mycket, det va en sak jag alltid saknade av min mamma när jag varit arg.
Om det är till någon tröst så har min mamma samma problem med min lillebror (5 år) han är jätte snäll och omtänksam och ja. Precis så som du säger att fröknarna beskriver din dotter. Men hemma är han precis som du beskriver att wilja är. Min mamma har pratat med en beteendevetare/psykolog som har talat om att barn som beter sig så i hemmet men bra på alla andra ställen beror på att de känner sig trygga med sig själva i sin hem miljö. Att de vågar visa ut alla sina känslor. Inte för att det kanske hjälper er att jag säger det. Men jag vet att man tenderar att känna sig värdelös som
Förälder när barn beter sig så. Men det är du inte. Din dottet är trygg i sitt hem och trygg med att visa alla sina känslor. Och det är ett tecken på att ni är grymt bra föräldrar, det är bara att härda ut det kommer ge sig när hon är stor nog att hantera sina känslor. <3
Hej! Tror grejen är att inte göra just en grej av det. Låt det bara passera och gosa och mys extra. Hon är så liten. Ibland gör man storasyskonen större än vad dom är. Har själv 3 barn. Tror barn känner på sig när det är förändringar på gång. Hon ska ju bli storasyster igen! Hon kanske vill vara liten ett tag. Tack för en toppenblogg. Du inspirerar och verkar vara en fantastisk frisör!
Fortsätt stå på dig, även om det är tungt! Det är i den åldern de börjar testa gränser mer och mer, så har du sagt något – försök hålla dig till det även om du är ”världens dummaste” och hon ”hatar” dig. Egentligen gör hon ju såklart inte det! Men tror att det är bra om man ändå håller på reglerna så att inte lillasyster också ser hur man kan lirka sig runt föräldrarna på olika vis. Ni klarar det!
Hej!
Jag är dålig på att lämna kommentarer men känner att jag måste skriva nu!
Jag har en tjej på snart 10 och en pojke på 4,5.
Precis nu när jag läste ditt inlägg låg jag i soffan helt slut efter en helg med bråk och trots från sonen ( och ”tonårsfasoner från dottern)
Jag kände verkligen igen mig i det du skrev för sådär ser min vardag också ut just nu och jag vill bara berömma dig att du är så öppen och ärlig i din blogg. När man är mitt uppe i en sån här otroligt jobbig situation med sina barn är det skönt ändå att få veta att man inte är ensam och att andra faktiskt har det lika tufft!
Kämpa på så ska jag försöka göra desamma! 🙂
/Emma
va jobbigt…förstår dig verkligen…det är inte lätt att vara mamma alla gånger…men det är ju trots allt positivt att hon är så duktig på dagis…kram till dig! Tycker du verkar vara en supermamma =)
annasvarld.vimedbarn.se
Åh fina du! Styrkekramar i massor skickar jag med denna kommentar! Du är världens finaste och bästa mamma och jag önskar att det fanns en paus-fjärrkontroll som jag kunde sms:a till dig. <3 Jag vet inte hur bråken går till men jag vet bara att du gör allt och det bästa du kan av hela alltet.
Vet inte om det hjälper men jag tycker att böcker om; barn, utveckling och deras beteende är jätte intressant och jag vet att jag har sneglat på tre böcker innan som kanske kan vara till någon hjälp.
trotsboken:
https://www.adlibris.com/se/bok/trotsboken-9789113034812
växa- inte lyda
https://www.adlibris.com/se/bok/vaxa—inte-lyda-9789113021799
Aggression
https://www.adlibris.com/se/bok/aggression-ett-nytt-och-farligt-tabu-9789175033266
Ibland blir man upplyst om små knep som fungerar fast man har dragit igenom hela listan på åtgärder och inget fungerar 🙁
tusen kramar till dig! <3 <3
//Linda
Har inte några barn själv så kan inte riktigt sätta mig in i din situation men det måste vara fruktansvärt jobbigt och frustrerande 🙁 Stå på dig och fortsätt att göra ett fantastiskt jobb med dina flickor som jag vet att du gör 🙂 dom är lyckligt lottade som har dig! Kram på dig