PATRICIA- Mamma till tre små!

Jag hoppas innerligt att detta år blir till de lite bättre. Detta år har satt mig själv som människa på prövning, gång på gång.. Och varje gång jag har fått vila en stund emellan, så har det sen slagit ner med blixt än en gång.
Förra året i Januari så hade jag precis genomgått min abort, till en stor del mot min vilja. Ibland önskar jag att jag kunde göra om det valet, för då hade jag lyssnat på mig själv och struntat blanka fan i vad andra sagt om mitt liv, om vårt liv.
Det tog hårt på mig, och jag var verkligen ledsen under en längre tid. Strax efter aborten, så fick jag samtal från Nyköpingssjukhus där dom ringde för att berätta att min Pappa låg nedsövd efter att ha fått en stor stroke i lillhjärnan. Han tappade tal, och han tappade balans. Han låg inlagd i över en månad innan han var stark nog att återvända hem med hemtjänst och hjälp. Jag och Linus fick det knackigt efter min abort, jag sköt bort honom, och han tog avstånd från mig.
Det satte sina spår, och vi tappade bort varandra. Vi uppskattade inte varandra på de vis som vi var värda, att komma hem var jobbigt. Jag syntes inte här hemma, och han kände nog likadant. Problemet var, vi pratade inte och vi låtsades om som ingenting. Att det bara skulle försvinna, men såklart. Det gjorde det inte! I denna jobbiga period så fick jag ett annat besked som var tungt att ta till sig, ett nekande. Vad de är, vill jag inte gå in på här. Men det var som om framtiden var körd!
Mormor blev sjuk, jag och Mamma åkte till Polen och hjälpte henne i en vecka för att säga farväl.

Bytte på henne i sängen, matade henne, tvättade henne.. Satt hos henne dag som natt. När jag kom hem, tog det någon vecka tills jag och Linus separerade! Allt gick så fort, där stod jag. Inte rätt till något, utan fick helt enkelt ta med mig barnen under armen och hitta ett nytt hem bara sådär. Hade en sådan jävla tur i livet då, fick tag på en hyresrätt snabbt, förlorade då mitt heltidsjobb.. Fick mig ett timjobb inom någon vecka, kämpade på. Fick ej ha dagis då barnen inte blev beviljade två förskolor! allt var verkligen nattsvart denna period, man anklagade sig själv. Och de var en enormt jobbig tid!

Under denna period så blev jag också gravid trots min hormonspiral. Något jag inte berättat om här på bloggen, jag var inte redo för detta! jag hade inte fått allt klart efter separation och var så inne i att klara vardagen med de två fina tjejerna jag redan hade. Jag var ledsen, och sen fick jag ta tag i detta. Jag märkte graviditeten en vecka efter vår separation, och åkte till Nyköpingslasarett för ett ultraljud. Mycket riktigt, en liten bebis. Vi plockade ur spiralen, och jag fick komma tillbaka en vecka senare, dagen efter min födelsedag för att ta första pillret. Jag genomgick min abort hemma sen, helt själv. Den här gången stängde jag av, jag bara hatade. Var så arg att detta hade skett, jag var arg att jag var tvungen att gå igenom detta ensam. Och när jag lovat mig själv att aldrig göra om det! Men, jag skulle aldrig kunna behålla mot min egen skull eller mot L skull när vi inte längre var tillsammans, för mig var det inget alternativ. Jag bara gjorde, och körde på ren automatik!

Jag och Linus var ifrån varandra nästan 3 månader, inget samtal emellan förutom vid hämtning och lämning.
Vi båda fick vara arga, vi fick vara ledsna, vi var ifrån varandra så vi kunde förstå! inte bara från sin egen synvinkel, utan från bådas. Jag insåg mina fel, och han insåg sina. För oss var det räddningen! Vi fick också börja sakna varandra, inse att hur olika vi än var. Ville vi inte vara utan varandra, så vi började prata igen. Fjärilar uppstod, och de blev en kärlek på nytt. På ett helt annat plan, ett respektfullt plan.
Vi träffades så ofta vi kunde, och en månad senare så flyttade jag tillbaka hem igen.  Sen har det bara rullat på med hemskheter, min mormor gick bort.. åker till polen, på tåget stationen innan vi var framme får vi samtal om att Martin min styvbror har gått bort. Två begravningar inom en månad.

Och nu står vi här, de enda positiva detta år är att barnen är friska, och jag ska få börja min utbildning! Annars kan detta år brinna i helvetet.