PATRICIA- Mamma till tre små!

Om barnet
I början av denna vecka är fostret 26 veckor gammalt och hjärnvågorna är nästan desamma som hos en nyfödd baby. Fostret blir allt bättre på att öppna och stänga sina ögon, på att suga och svälja. Lungorna håller på att utvecklas. Om babyn skulle födas nu kan det överleva i respirator med andningshjälp. Det centrala nervsystemet är tillräckligt utvecklat så att babyn kan reglera sin kroppstemperatur, men om det föds nu behöver det hjälp att hålla värmen i kuvös.Ungefär 2-3 procent av babyns kroppsvikt består av fett. I denna vecka är pojkfostrets testiklar placerade i pungen. Bebisen väger ca: 1100 i början på veckan och 1400 gram i slutet utav denna vecka, längd: ca 33.5 cm.

Mamma:
I många kulturer firar man när sju månader av graviditeten har passerat. Om barnet skulle födas nu så har det nämligen 90 procent chans att överleva. Men allt kanske inte är festligt. Många kvinnor har problem med sura uppstötningar vid denna tiden eftersom magmunnen försvagas och magsyror läcker upp i matstrupen. För vissa känns det som att strupen brinner. Det man kan göra för att försöka lindra besvären är att äta långsamt och små portioner åt gången. Och att undvika att ligga eller böja sig efter en måltid. Man kan försöka fundera på vilken mat som fungerar sämst och undvika den. Ett glas mjölk efter maten hjälper en del. Det finns också receptfria läkemedel att ta för gravida.

Egna tankar:
Den sista veckan har varit så lugn, han har varit lugn i magen. Undrar om det är en form av ”växa till sig period” stundvis har han gjort mig orolig då jag verkligen haft en vilde i min mage från att jag började känna honom, hela nätter och kvällarna har han bokstavligen försökt att hoppa ut genom min navel. Så, vissa stunder har jag blivit orolig, druckit kallt vatten, hoppat i hopp om att han ska vakna! Men det är rätt så stillsamt, sen känner jag en knuff då och då, och ibland lite bök. Eller så är det helt enkelt så att det börjar bli lite trångt där inne.

Just i den här veckan för snart 25 år sedan så föddes en liten Patricia! (alltså jag) haha. Jag vägde 1395 gram och var 39 cm lång.
Det är lite utav en solskenshistoria kanske, men jag mådde så pass bra och behövde bara en grimma för att syressätta mig och låg i kuvös i tre dagar innan jag flyttades till en värmeamadrass som jag låg på i 4 veckor innan jag ätit upp mig och fick komma hem.
Så bra kanske det inte går om det skulle bli tidigt, men det känns betryggande att veta att det faktiskt kan gå väldigt bra! Min bror föddes i vecka 32, och var inte alls lika ”stark” och fick hjälp lite längre med andning och kuvös. Så det är ju från barn till barn, givetvis!