Känner ni att ni vill avstå från gnäll, så kan ni sluta läsa redan nu.
Men jag har funderingar! När jag väntade Wilja så var jag bara 18 år ung, och min graviditet gick som på en räls. Mådde oerhört bra, mådde aldrig illa. Hade inga hormoner som spökade i min kropp, kände igen mig själv hela vägen. Hade inte ont i mina fogar, levde ett precis vanligt liv. Kommer ihåg när Madde såg mig första gången samtidigt som hon väntade Elliot! Vi sågs första gången på stationen i Södertälje, jag sprang upp för trappan och i väg till tåget i vecka 36 medan hon vaggade från ena sidan till den andra och ett trappsteg i taget. (Precis så som jag gör nu). Jag mådde oförskämt bra! Inga sammandragningar innan, inget som heter ”förvärkar”. Hade inte den blekaste om vad det ens var, fick min första värk kl 11.50 ca när jag var inlagd 11 dagar efter BF, 8 timmar senare föddes en liten tjej och blev chockad över när jag skulle krysta ut en moderkaka också…
Med Novalie så följde vi i samma spår på ett ungefär, hade ju en 1 åring att underhålla så självklart var jag tröttare denna graviditet! men jag mådde bra, inget illamående, inga konstiga hormoner som hemsökte mig då heller. Fogarna började stundvis göra ont, lite mer ont efter vecka 33 och började gå på akupunktur! De hjälpte, när jag tänker tillbaka i dag, hur kunde jag ens säga att jag hade ont. Dock har man ju ingenting alls att jämföra med då!
Den här gången så har min kropp varit någon annans sedan vecka typ 12. Om inte innan om man ska räkna med hur sänkt jag var av illamåendet från helskotta och kräkningarna mellan mina kunder! Det var något nytt. Där någonstans började jag redan ana att det var en pojke, slumpen eller vad. Men jag mådde annorlunda än med tjejerna, redan i vecka 12 började mina fogar spöka. Att det skulle bli värre och värre trodde jag aldrig! i vecka 27 blev jag sjukskriven på heltid, det gick verkligen inte mer. Har åkt på det ena och andra denna gång, hemska sammandragningar, blödningar, förvärkar, går upp på nätterna och tar vetekudden och alvedon för jag har svårt att sova. VAD ÄR DET HÄR! Dom säger ju att en kropp som varit tränad innan har bättre förutsättningar att klara en graviditet, innan denna var jag ju gjord av sten. Barnen innan kunde jag inte lyfta en cornflakespaket utav att pusta!
Har det med åldern att göra? eller är det så att tredje barnet i följd är den jobbigaste & tyngsta graviditeten? i forum jag är med i på Facebook säger det att nummer 3 varit värst, om dom har mer barn efter det är dom mycket enklare. Även att förlossningen med nummer 3 är värst! Inte nog med att man kämpat i 9 månader att kliva upp ur sängen, man får ett förjäkligt avslut också.
Det sägs ju att kroppen är till för att få barn mellan 16-22 år egentligen, att den är ”gjord” för det, med både återhämtning och födsel.
Har ju två oerhört lätta graviditeter bakom mig just i den åldern, samt två otroligt lätta förlossningar!
Ja, jag kan säga att jag är lite svettig nu när det börjar närma sig.
Har inte hört att tredje förlossn skulle vara värst, däremot annorlunda! 🙂
Vilket det var för mig! Födde två pojkar och båda de förlossn var långdragna helveten, särskilt första! Sen fick vi en flicka då, hennes förlossn tog 1/4!! i tid! 🙂
Jag hade räknat med att få ligga på förlossn återigen i flera dagar men icke! 🙂
Nu är jag gravid en fjärde gång, mår typ lika som med mina andra barn, lika drygt med foglossning osv. (Är dessutom överrörlig i lederna så det tenderar att bli värre då har vården sagt till mig..)
Väntar iaf en till pojke nu 🙂
Lycka till och hoppas din plutt inte kommer förrän i maj nu då! 🙂
Mvh Malin
Jag tror att för din del så handlar det om slumpen, du är ju fortfarande ung! 🙂 Men annars så tror jag faktiskt att det är bättre att föda som ung då kroppen har lättare att återhämta sig och ”äggen” är som bäst! Tror jag läst att efter 25 års ålder blir kroppen allt sämre och sämre anpassad för en graviditet… och jag födde min första dotter när jag var 27 och min son vid 29.. ooops haha 🙂
Tror inte heller på att åldern har någonting med det att göra, själv vart jag över 30 med första barnet och 35 med sista barnet..
hade ingen eller lite lite illamående med alla tre lite lite foglossning men inget som störde vardagen för mig eller behövde ej sjukskrivas eller så.
första kom fem veckor för tidigt.. men alla mina graviditeter har tagit från inskrivning på förlossningen 6-7 timmar bara tills bebis ploppat ut ;))
Jag väntade första barnet när jag var 25. Hade en jättebra graviditet utan större krämpor. Jobbade tills 2 veckor innan hon föddes, hon föddes i vecka 39+0! Få se om jag blir gravid igen och isåfall hur man mår då. 🙂
Både min graviditet vid 18 år och 23 år var lika hemska och var sjukskriven båda gångerna, så tror inte de har med ålder att göra 🙂
Vad jobbigt för dig <3 Hoppas du får en smidig och lätt förlossning som belöning istället!
Jag har blött alla mina graviditet, haft hemskt foglossning de två sista men som suttit rätt bra till i kroppen så att jag har ändå kunnat leva ganska normalt även om det gjorde ont och värkte hela tiden. det var mer värre efterår. Thyra är 14 månader nu och jag kan knappt gå än. Men jag kan hålla med om att tredje graviditeten är tuffare, frågan är om det bara är slumpen =) Jag var ju 23 min första graviditet =) Och jag fick en superlätt tredje förlossning också, så som sagt.. Hoppas du blir lite belönad med det du också.. det förtjänar du! <3 KRAM
Har 2 barn och kände att min andra graviditet va tyngre än första,men jag tror de beror mycket på att andra och 3e graviditeten har man ju redan barn som man måste ta hand om. Blir mindre vila och såklart resulterar det i att man blir tröttare och känner sig mer sliten <3
Blev mycket större med andra barnet på slutet men då gick jag dessutom över 4 dagar och första hon föddes redan i v 38 så där slapp jag den "eviga" väntan på slutet 😉
Kramar till dig <3
Fick mitt första barn vid 30. Mådde bra och ingen foglossning. Hade dock problem med högt blodtryck men förlossning gick ganska snabbt och smidigt. Väntar nu mitt andra barn, är 33 år och i vecka 35. Har mått väldigt bra hittills och alla värden ser bra ut. Inte gått upp lika mycket i vikt den här ggn heller.
Jag kan säga att för mig stämde det bra med graviditet nummer 3, den va tyngst, jobbigast och mest komplikationer (fick grav diabetes) och även om förlossningen va den snabbaste så var det som som gjorde mest ont att krysta ut (led med 2an också men det va 24 h av nonstop smärta typ) då han kom i sätes och det kunde slutat illa men gick perfekt för en sån typ av förlossning.
För mig va det tvärtom vad gäller tjej/kille grav dock, mådde för jävligt illa med 1a (tjej), o inget alls med killarna!
🙂
Jag tror inte heller att det har med åldern att göra, visst kanske det påverkar lite men inte allt. Jag är 26 år snart och väntar vårt första barn i början av juni. Alltså i vecka 28 nu, varit helt sjukskriven i en vecka nu pga av svåra sammandragningar och div. Kroppen reagerar ju olika varje gång. Ingen graviditet ärenden andre lik. Hoppas du kan njuta lite nu sista tiden. Och ta hand om dig. Kram
Inget med åldern att göra tror jag, snarare att det faktiskt tär på kroppen att vara gravid för tredje gången. Väntade mitt första barn när jag var 25, mitt andra nu när jag är 28. Har aldrig mått illa, haft ont, sammandragningar, förvärkar eller liknande i någon av dessa två graviditeter. Nu är jag ju inte i mål än så man vet ju inte vad som händer men mår toppen i vecka 30 iaf 🙂
För mig var graviditet nummer 3 nog den lättaste, gick upp 7 kg, inte de minsta ont innan han föddes, eller jo en liten sväng runt v33 hade jag jobbigt att andas när jag gick upp för trapporna till lägenheten vi bodde i då (3 våningar).. Men den här graviditeten hade jag blödningar, massa sammandragningar tidigt, påverkad tapp så var säng liggande redan v.22 och prematura värkar som stoppades i v32+2 innan hon tillslut föddes i V35+2.. Helt klart den jobbigaste graviditeten, mest psykiskt för jag ville göra så mycket..
Jag var gravid som 36- åring och har aldrig mått så bra! Hoppade fram och det syntes inte alls att jag var höggravid.
Jag har många vänner som fött två och tre barn i högålder som fått må bra ändå. Där finns både pojk och flickbebisar.
Jag tror det handlar om slumpen. Härligt att du har haft två bra graviditeter också. : )
Var rädd om dig!
Jag tror snarare på att det är tredje barnet. Tredje graviditen är känd för att sticka ut lite. 🙂