PATRICIA- Mamma till tre små!

Jag, du och vi.

#att jag tagit itu med allt själv och inte delat med mig utav saker som jag sedan kanske skulle komma att ångra. Jag har behövt distans#att vår seperation var det bästa som någonsin hänt oss! Vi lärde oss utav våra misstag#eller bara Linus. Känna vad man vill#för att vi verkligen ska veta hur vi ska göra med allt. Men jag vill bara att veckorna ska gå snabbt så de snart blir helg#för mig själv och för min familjs skull. Idag kan jag säga#granskat oss själva och insett de sidor vi vill förbättra#Inga ord kan någonsin beskriva hur tomt det var utan er#jag jobbar numera dag och kväll#jobbar inom hemtjänsten! Och helgen jag är "ledig" är jag ändå "hemma" i Bålsta. Men vi tar allt lugnt fram#känna hur man älskar och vad man älskar. Men efter allt de här#men de viktigaste är att vi fortfarande har två livliga och glada flickor som inte brytt sig något alls om vår seperation#men idag.. idag kände jag verkligen hur mycket hela jag ville säga hej till er#men vi visade de på fel sett och allt blev bara pannkaka. Se vad tid kan göra#min blogg kommer aldrig bli stor ändå. Så nu bloggar jag bara för mig själv#mycket tårar och allt har varit så oroligt.. Så var de också det som räddade oss från att göra pannkaka utav allt om vi inte lämnade varandra för ett tag. Jag kommer inte lova er att blogga på heltid#och allt i myrkryp#och att förstå sina egna brister och kunna erkänna dom. Jag och tjejerna har ett helt annat liv i vår lilla tvåa nu än vad vi hade innan#och hade vi bara fortsatt så kanske det hade gått alldeles för långt så känslor försvann! Och så var de inte för oss#och hur mycket jag har velat ta tag i datorn och skrivit några rader här inne. Jag har inte ens öppnat en dator knappt på snart 2 månader#och inte för någon annan. Jag har saknat er! <3#och jag har verkligen inte heller varit oskyldig i något som jag skrev på inlägget nedan. Men jag är samtidigt glad över att jag låtit bli bloggen under denna resa#och jag längtar efter att få vakna och se gulliga morgonsms. Att vara nykär igen efter 3 år är den bästa känslan jag någonsin haft! Även om denna resa har varit tuff hit#och om jag skulle börja kommer jag hålla bloggen mer privat! Och jag kommer verkligen njuta utav att inte känna någon press över att jag måste#och uppoffring#och vad vi inte har. Vi har fått tid på vardera håll#och vi båda har verkligen förstått vad vi har framför oss#och vi vill jobba på dom! Men tillsammans. Vi tar varje dag som den kommer#så jag kan åka "hem"♥ Jag längtar efter sms#tacka er för ert stöd här inne samt tacka er som inte hållt med mig. Man får aldrig glömma att det finns två sidor utav en historia#tid ifrån. Tid att vara bara Patricia#utan allt är som vanligt konstigt nog. Vi försöker ses så mycket som möjligt vi kan under helgerna#vet vi också vad som är värt att kämpa för och inte#vi har ingen brådska med något. Men vi båda ångrar oss innerligt över vad vi gjort mot varandra som ledde oss dit vi kom. Men ibland kanske de endast är de man behöver#vi var dödskära

Inga ord kan någonsin beskriva hur tomt det var utan er, och hur mycket jag har velat ta tag i datorn och skrivit några rader här inne. Jag har inte ens öppnat en dator knappt på snart 2 månader, men idag.. idag kände jag verkligen hur mycket hela jag ville säga hej till er, tacka er för ert stöd här inne samt tacka er som inte hållt med mig. Man får aldrig glömma att det finns två sidor utav en historia, och jag har verkligen inte heller varit oskyldig i något som jag skrev på inlägget nedan.
Men jag är samtidigt glad över att jag låtit bli bloggen under denna resa, att jag tagit itu med allt själv och inte delat med mig utav saker som jag sedan kanske skulle komma att ångra. Jag har behövt distans, för mig själv och för min familjs skull.

Idag kan jag säga, att vår seperation var det bästa som någonsin hänt oss! Vi lärde oss utav våra misstag, och vi båda har verkligen förstått vad vi har framför oss, och vad vi inte har. Vi har fått tid på vardera håll, granskat oss själva och insett de sidor vi vill förbättra, och vi vill jobba på dom! Men tillsammans. Vi tar varje dag som den kommer, och allt i myrkryp, vi har ingen brådska med något. Men vi båda ångrar oss innerligt över vad vi gjort mot varandra som ledde oss dit vi kom.
Men ibland kanske de endast är de man behöver, tid ifrån. Tid att vara bara Patricia, eller bara Linus. Känna vad man vill, känna hur man älskar och vad man älskar.
Men efter allt de här, vet vi också vad som är värt att kämpa för och inte, och hade vi bara fortsatt så kanske det hade gått alldeles för långt så känslor försvann! Och så var de inte för oss, vi var dödskära, men vi visade de på fel sett och allt blev bara pannkaka. Se vad tid kan göra, och uppoffring, och att förstå sina egna brister och kunna erkänna dom.

Jag och tjejerna har ett helt annat liv i vår lilla tvåa nu än vad vi hade innan, men de viktigaste är att vi fortfarande har två livliga och glada flickor som inte brytt sig något alls om vår seperation, utan allt är som vanligt konstigt nog. Vi försöker ses så mycket som möjligt vi kan under helgerna, jag jobbar numera dag och kväll, jobbar inom hemtjänsten! Och helgen jag är ”ledig” är jag ändå ”hemma” i Bålsta. Men vi tar allt lugnt fram, för att vi verkligen ska veta hur vi ska göra med allt.
Men jag vill bara att veckorna ska gå snabbt så de snart blir helg, så jag kan åka ”hem”♥ Jag längtar efter sms, och jag längtar efter att få vakna och se gulliga morgonsms. Att vara nykär igen efter 3 år är den bästa känslan jag någonsin haft!

Även om denna resa har varit tuff hit, mycket tårar och allt har varit så oroligt.. Så var de också det som räddade oss från att göra pannkaka utav allt om vi inte lämnade varandra för ett tag.

Jag kommer inte lova er att blogga på heltid, och om jag skulle börja kommer jag hålla bloggen mer privat! Och jag kommer verkligen njuta utav att inte känna någon press över att jag måste, min blogg kommer aldrig bli stor ändå. Så nu bloggar jag bara för mig själv, och inte för någon annan.

Jag har saknat er! <3

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Hanna

    Hej Patricia,
    Jag råkade av ”misstag” halka in på din blogg när jag googlade på Fransförlängning+ orten där vi bor (Min dotter Ella går på samma dagis som Nova). Sen har jag fortsatt läsa din blogg titt som tätt. Blir verkligen förvånad och upprörd över vad folk kan skriva till andra. Men den enda slutsatsen jag kan komma fram till i detta fallet är helt och hållet avundsjuka, dock skulle personerna aldrig erkänna det varken för dig eller framför allt, för sig själva! Synd att de inte bara kunde ha nåt bättre för sig o låta dig vara..

  2. Katrin

    Själv skriver jag inte för att vara bara negativ och patetisk. Otroligt vilket påhopp det kommer från dessa fanatiker, genast om man pratar ärligt om ett tråkigt ämne.

    Det jag tycker är sjukare är att folk sitter här blinda och bara vill att man sa tycka synd och vara en sk. ”ass-licker” eller vad det kallas. Jag tycker synd om barnen, Patricia och Linus. Hoppas verkligen för barnens skull att det löser sig vad än resultatet blir.

    Det är inte att hoppa på nån att diskutera, människor, detta kallas livet för er som inte vet. Man ska inte genast ta allt så seriöst och börja gråta för att någon har en åsikt.

    Faktum är att alla Patricias bloggläsare har fått höra bara Patricias sida av händelsen. Själv vill jag inte ta någons sida för det krävs alltid två till ett bråk och det var min point att det är lite sorligt hur alla pussar rumpa här och tycker synd om en. Jag tycker synd om att hela familjen har måstat gå egenom en sådan sak, fast det har tillslut varit en go grej fö förhållandet.

    Om ni tycker det är ”sjukt” att skriva en normal kommentar om hur man tolkar hela situationen så måste ni vara väldigt rädda människor. Konsigt att ni inte blev shokerade av att Patricia i första början berättade on separationen..

  3. weehoo!! :)

    välkommen tillbaka, hoppas att du fortsätter skriva! 🙂

    och kan alla patetiska fanskap sluta skriva så sjuka negativa kommentarer, blir lika chockad varje gång jag råkar läsa dem och inse att folk sitter och trackar på det här sättet. Man vet inte om man ska skratta eller gråta!
    haha, man kan iallafall skratta åt att folk är så seriöst engagerade i något som stör dom så mycket som ditt liv och din blogg.

  4. Nathalie 19 år och mamma till Neo

    Skönt att höra att du har hittat fram igen. Att ni kommit över allt som stått i eran väg och löst det tillsammans. Blir glad för din och barnens skull. Hoppas vi får se och höra mer från dig i bloggen framöver, för vi har saknat dig lika mycket. Väldigt tomt utan din blogg. Fortsätt kämpa tjejen!

  5. Micaela

    Så glad att få läsa ett inlägg från dig!
    Att folk ska börja klaga och kanka ner efter ett inlägg är just de som gör att vi som vill och tycker om att läsa om dig och din familj får lida. Du har så många gånger skrivit att ni båda gjort fel och inte alls skyllt de på bara en av er. Jag måste bara säga att min mamma och min systers pappa har separerat 2 gg under hennes uppväxt (bor nu tillsammans ) det har inte påverkat henne negativt alls! Jag tror att era barn bara är glada över att mamma och pappa är i samma hus igen. Hur i hela världen kan någon säga att Nova och Wilja inte är syskon.. Man kanske inte är helsyskon blodigt men fan vad man älskar sina syskon lika mycket endå!
    Vill igentligen bara säga att de är super kul för er att ni tar tag i de här och hittar tillbaka och du är en grym tjej! Massa kramar

  6. Katrin

    Läste vad Lina on Patricia skrev.. Det jag måste säga är att läsarna här har ju bara fått läsa Patricias berättelse om händelsen. Undrade lite ibland om hur alla tyckte synd om dig P, det gjorde jag ju också, men stilen att göra sig till en martyr och få läsarna att tänka att Linus var den hemske. Det blir ju oftast så att killarna/papporna är dom elaka och man tycker synd om mammorna. Ja, jag vet inte vad som hände men jag tyckte endå lika synd om Linus. Han blev ensam också. Och nu behöver ingen ”super-fan” säga att jag är elak. Sånhära ämnen får ju människor att diskutera, jag är inte här för att skälla ut P eller L. Tyckte bara synd om små tjejerna, hur deras framtid skulle ha sätt ut. Kommer ni flytta ihop igen? Tjejerna måste vara lite förvånade att mamma och pappa är tillsammans igen – eller är dom. Klart man måste få bry om sig själv och sin relation, men tjejerna är ju bara nummer 1 och min åsikt är att alltingen håll er separerade men gå inte fram och tillbaka, såsom det stog i din Instagram, att ni inte bor eller kommer att bo tillsammans än

    Vet att du, Patricia säkert ser detta som om någon bara vill säga hur du ska göra osv. Det är dock inte grejen. Jag hoppas allt för små tjejerna att dom orkar, hoppas att mamma och pappa kommer till en lösning och håller sig till den. Man ser verkligen en stor ändring i dig.

  7. Gabriella

    Åh vad glad jag blir! Så himla stark och är så glad att det löser sig för er. Du är en så otroligt bra förebild. Har saknat dig här! Kramar

  8. Shiva

    HERREGUD!! Hur fan kan människor vara så ond? Varför ens ödsla tid på att försöka få en annan människa att må dåligt? Ingen har tvingat in er hit om ni ändå bara tänker klaga.

    Jag syftar självklart på alla dessa negativa kommentarer. Och SPECIELLT till er som tror ni känner Patricias barn bättre än hon själv? Jag känner inte dig men jag läser din blogg & tycker du är en kanontjej. Det är patetiskt att folk ska försöka spela överman & tro att dom vet hur dina barn mår efter separationen. Det är ju trotts allt dina barn & du känner dom bäst.

    Och alla människor kan göra misstag. Man ska inte dömma någon. Huvudsaken att ni båda mår bra idag. Lycka till med allt & du ska veta att ni båda är kanon. Och era flickor är underbara.

  9. Li

    Det är klart att de påverkas men barnen är så pass små så att det inte kommer få några ”men”. De har föräldrar som älskar dom och de är huvudsaken. Alla ni som kommenterar elaka kommentarer kan ju berätta vad ni hade gjort? Låtit barnen få vara i en miljö där ingen är lycklig? Hade ni klarat av att skaffa jobb och boende på 2 dagar?

    Ingen annan än Patricia och Linus kan veta vem som gjort vad och inte, och det är deras ensak. Och bara för att DU/NI inte kan älska ett barn som inte är ert biologiskt så betyder inte det att ingen annan kan det. Tack och lov så finns det människor med större hjärtan än så och jag tror inte att vi behöver vara oroliga att barnen behandlas olika.

    Så har ni inget snällt att säga så var tysta.

    Till Patricia, vad roligt för er att ni hittat tillbaka till varandra! Lycka till i framtiden

  10. Johanna

    Hemskt att vissa människor ska lägga sin energi på att skriva ihop en elak kommentar på någons blogg. Otroligt fegt och ett tydligt tecken på hur man mår i sig. Mår man bra i sig själv borde man vilja stärka andra inte bete sig som en mobbade… Jag undrar ju vilka i din närhet som känner den där Lina och har suttit o berättat massor om dig, Linus och barnens situation.

    Hursom Patricia.. Du är grym och otroligt stark.. Du klarade mer på några dagar än många andra skulle gjort. Trots otrolig tomhet/sorg/irritation/tårar så tog du tag i saker o ting. Du löste situationen på bästa sättet för tjejerna… Du ska vara stolt, både över det och din ödmjukhet. Du ser inte bara Linus ”brister” utan även dina egna. Du kan erkänna att du gjort fel. Men att skaffa ett nytt hem åt dig och tjejerna var inget fel…du gjorde det rätta. Stor kram och hoppas du slipper näthatarna…

  11. Lina

    Patricia , Patricia.
    När du börjar prata om att eran separation inte har påverkat barnen så kan jag med all säkerhet veta att du snackar skit – eller kanske väljer att blunda för sanningen.
    Känner många i din ”närhet” och vet hur barnen dina – speciellt lillfian – har lidit oerhört.
    Att byta dagis varannan vecka för så små barn med olika fröknar, miljöer och rutiner skadar dem oerhört mer än vad man tror.
    Skulle ALDRIG ens tänka tanken på att leka med deras uppväxt så som du gjort.

    Med tanke på av vilken anledning som det to slut – så tycker jag du ska skämmas. Visst är det lätt att skriva om hur bra allt är och hur kära ni varit – men då går man inte bakom varandras rygg som ni gjort.
    Att flytta så långt bort och rycka bort barnen från en trygghet som är självklara för andra föräldrar – det är otroligt omoget
    Nej fy Patricia. Ytliga munnar får skriva om hur otrolig och stark du är – men vi i närheten som har sett spillrorna vet bättre.
    Hoppas iaf att det löser sig för dom små.

    /L

    1. mammasangel

      Självklart har det påverkat barnen, och det känns också som du väljer att läsa mellan raderna.
      Jag tänker inte börja med att sitta och försvara mig, och det kommer jag inte heller att göra. Men båda två har tagit det bättre än jag någonsin trott, och jag har lämnat på förskolan utan en tår och dom har fått vara tillsammans.
      Jag har inte lekt med deras uppväxt, hoppas du inser vad det är du skriver. Jag gjorde det enda jag kunde göra! och om du är så himla nära, och vet precis allt så är det inte jag som är feg utan det är du som inte vågar säga detta till mig, för det kan jag garantera att du aldrig har gjort. Precis som jag skrev, det finns två sidor utav det hela och jag kan också LOVA att du enbart har hört den ena! så det får stå för dig själv, både jag och Linus vet precis vad som har hänt, och just varför det också har hänt. Du är väldigt välkommen att ringa mig, komma fram till mig eller berätta vad du tycker! Men jag lovar, att jag aldrig kommer höra annat än tomma jävla ord här inne.

    2. mammasangel

      Jag gjorde precis allt jag kunde för att ordna en vanlig vardag för tjejerna, en trygg punkt och en rutin! Hade jag inte haft driv hade jag fortfarande bott hos min mamma, och inte tagit itu med saker.
      Jag ordnade för i helvete en lägenhet på 2 dagar för att ha tak över huvudet, fick jobb och fick dagisplats för att kunna försörja oss! Hur har DU ens mage och säga att jag ska skämmas över att jag förstör deras uppväxt?
      Jag hade kunnat satt mig på SOC på mitt arlse, begärt pengar och skitit i allt. Men nej, jag har kämpat röven ur mig för att få det att funka!
      Och om Linus är så oskyldig, och om de är så synd om honom i de hela så hade vi ALDRIG hittat tillbaka till varandra. Att erkänna sina egna brister är stort, precis det han gjort. Som jag skrev, du vet nog lite! och känner varken mig eller Linus, inte på riktigt. För DÅ skulle du ha vetat bättre om vår situation!

  12. Daniella

    Tycker jag du gör helt rätt i. Synd att du inte ska börja blogga helt igen 🙁 Hoppas allt går bra mellan er nu 🙂

  13. Linda

    Hej fina du! Vad skönt att ni känner så som ni gör. Jag tror också på märklig. Så mycket kan bli fel om man stressar…. :(Jag har saknat dig med, blogga som sagt när du vill. Vi kommer att följa dig ändå om du skriver en gång i veckan. <

    Kram på er!

  14. liss

    Du har skrivit att Linus är som en pappa för Wilja och att dom skulle ha en relation hur det än vart mellan er. Men varför har inte Linus haft Wilja något? Och varför har inte Wilja brytt sig något?! 😀 Biologiska barn är alltid så mycket mer älskade än någon annans avkomma, men klart ingen säger det rakt ut 😉 Och när du och Linus bodde ihop fick bara Wilja bo hos er för att hon inte mådde bra av två dagis, men nu helt plötsligt är det inga problem? Var det för din skull som hon bara bodde hos er förut? För att ni skulle kännas som en riktig familj? Dom kommer ju aldrig bli riktiga syskon ändå =P

  15. Jenny

    det är härligt att ha dig tillbaka!:)
    blogga när du vill och känner för det, Så härligt att ni hittat tillbaka till varandra igen! All lycka till er! 🙂

  16. Malin

    Seriöst.. Fan va du snackar skit! ”De viktigaste är att vi har två livliga och glada flickor som inte brytt sig något alls om vår separation” På Insta har du en bild KORT efter er separation, då du skrivit ”har två ledsna tjejer idag :(” TYP. Tänker inte ödsla energi o leta upp den o skriva ordagrannt!
    Hur ska du/ni ha de? Flytta hit o dit, 2 barn med olika pappor. Visst, du verkar va en toppenmamma som kämpar. Men ibland är de lite överdrivet. Slutar följa och slutar läsa din blogg, så behöver jag inte störa mig o du slipper ”negativa” kommentarer.

  17. Nathalie

    Åh det är så härligt att höra. Att du hittat ljuset igen. Jag önskar er all lycka i livet. Du är otroligt stark och jag hoppas att även jag finner den styrkan om det skulle behövas en dag. Njut av allt härligt du har omkring dig. Kram

stats