PATRICIA- Mamma till tre små!

Hemma på permis!

Jag vill börja med att tacka så otroligt för alla varma och fina krya-på-dig kommentarer som strömmat in, och är så ledsen över att jag inte har svarat till er! Som ni ser, så efter många om o men så fick jag komma hem över natten så Linus min underbara kom och hämtade mig! Ska vara tillbaka i Uppsala på avdelningen 09.00 imorgon..

Vi vet fortfarande inte vad de är som spökar, utan aktiviteterna i magen är bättre! Inga regelbundna sammandragningar, brincanylet gjorde toppen! dock så både kräktes jag och skaka igår. Började frysa och en frossa dök upp och febern kom. Natten va inge rolig alls, var ju fastande fram till 14 idag, så över 24 timmar så fick jag inte ens smutta på vatten! Även om man får i sig allt genom dropp så suger de ju..

Sänkan höjdes från 20 igår till 95, så det är nånting helt klart som pågår i kroppen! därför så ville dom inte släppa hem mig först, men efter att jag va helt förtvivlad, ingen mobil, inte planerat något så fick jag åka hem ’packa’ en väska för att komma tillbaka och ta mer prover. Urinvägsinfektion vet vi iallafall, men de är inte den som orsakar de ’onda’ i magen, så vad DE är, de vet dom fortfarande inte.

Men, jag mår mycket bättre nu än igår. Kunde knappt gå då, nu klarar jag de utan att bli svimfärdig!
Så ska bara njuta av kvällen hemma nu, återkommer såfort jag vet mer.

Saknar Wilja så jag snart dör!
Att vara ifrån sitt barn när man verkligen inte vill, är något som gör så jävlans ont! Att höra henne ledsen i telefon, att höra henne skrika efter mamma, de hugger! hon grinar, jag grinar.. Hoppas verkligen jag får åka hem helt imorgon, och få hem min prinsessa… Förlåt hjärtat, vill inte lämna ifrån dig såhär!♥

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anonym

    Ååå va skönt att du fått komma hem för natten i alla fall. Låg också på sjukhus under graviditeten och har nog aldrig gråtit så i hela mitt liv. Gud så ensam man känner sig. :/ å då måste de vara värre när man har en lite hemma.
    Så håller tummarna att de hittar felet och att du kan få medicin för de och sen få åka hem.

stats