Denna morgon startade i rent kaos! Både jag & Wilja vaknade på jordens mest tänkbara sura humör.. Vi två ihop gick inte så bra om man säger så! Men efter en stund så kvickna vi till. Idag var de en sån dag som jag skulle kunna ha sovit i all evighet, och de var även det jag ville imorse! Men upp och hoppa, försökte bli på bättre humör.
Sen hände de värsta och läskigaste som kan hända, även om det är oundvikligt! Någon gång händer det. Jag la Novalie med huvudet längst in mot sägen (längst in mot väggen), sprang en snabbis efter Wilja då hon gjorde hyss… på mindre än några sekunder har hon lyckats att kravla sig ner från sängen och rätt ned i golvet!
Hjärtat flög i halsgropen när jag såg mitt lilla knyte skrika för fulla muggar på golvet! Lyfte upp henne, tröstade! De va bra på bara någon sekund, så hon blev mest rädd. Men de kan gå så illa, så hädanefter så vet jag att hon kan åla! herregud så dum man känner sig, skyller på sig själv och känner sig som världens sämsta mamma! Kommer så väl ihåg när Wilja ramla första gången när hon var månaden yngre, herregud så rädd man blev :/
Vid 10.00 så mötte vi upp lena, lilla leija & oliwer på lite picknick ute i de gröna! För EN gångsskull så fick jag me den där kameran som allt för ofta glöms hemma!!
Så knäppte lite fina bilder. ETT kort på Wilja fick jag som inte var suddigt! Bra där Mama!
Efter de så har jag nu haft en extensions, närmre 220 slingor! herregud människa vad hår, och vilken tid.
Nu är de pannkaksmiddag & ikväll får vi fikagäster!
BRA FREDAG!
GLÖM inte frågestunden som avslutas ikväll, när barnen sover så ska jag svara på allt! RIKTIGT bra och roliga frågor har jag fått 🙂
Jag tror inte att det händer alla! Mitt barn har ALDRIG ramlat ner från någonting, sånt händer inte. Behöver man springa iväg lägger man ner på filt på golvet eller bär med sig.
Hej, jag heter Mikaela och har följt din blogg ett tag nu, hela graviditeten med novalie. Tycker att dina barn är riktig söta. Jag är också mamma till en fin pojke som är 1 år och jag och barnets pappa nyligen separerats men jag undrar ang frågestunden, hur du klarade dig ekonomiskt och hur hanterade du det hela separationen känslomässig? Du behöver inte svara om du inte vill men det skulle hjälpa mig med lite råd av någon som var i samma sits.
Hoppas det bästa för dig och dina barn!
Kram Mikaela
Hände med Hugo nyligen med och man fick sååå dåligt samvete samtidigt som man blev rädd. Händer nog de flesta! Kram