Att amma.
Jag har fått chansen att amma min dotter i över ett år, det är inte alla som kan. Och det är inte alla som heller vill. Jag ska nu berätta vad jag tror, och ska tala om min erfarenhet utav vad amningen har gjort med mig, mina barn och bandet till varandra då jag har ammat, och gett flaska.
Amningen kom igång med Wilja väldigt snabbt, jag fick dock otroligt ont och stora sår som blödde, och som varade. Varje sug hon tog i början så grät jag, och hon grät. Amningen var verkligen inte bekväm, utan varje gång hon skulle ha mat så bävade jag mig inför det. Men bak i skallen så visste jag att smärtan snart skulle vara över, bara jag gav det en innerlig chans. Två veckor efter, så började såren läka med bra salvor från vårdcentralen. Jag var också på bvc och dom hjälpte mig hålla henne rätt så hon sög bättre, vilket var en stor hjälp. Yes kände jag, jag gav inte upp och det visade sig vara det bästa valet jag gjort trots sveda och tårar! Jag ammade Wilja på heltid första året, sen började vi ta bort amningen när hon skulle sova under dagarna, men bröstet och närheten från mig var så viktig för henne. På gott och ont som med allt. Det var ingen som kunde vara barnvakt på de viset, hon och jag var helt länkade hennes första år och jag hade aldrig heller sovit borta från henne en enda natt. Första gången var hon 14 månader.
När Novalie kom, så blev hon snabbt väldigt sjuk. (Hon fick RS-viruset samt influensa A) då hon endast var 11 dagar gammal. Det finns en egen kategori om ni vill läsa om vår sjukhushistoria.
Hon fick andblock, vi åkte ambulans och hon slutade andas flera gånger. Hon var väldigt dålig, och tillslut satte vi i sond. Hon orkade inte äta själv, och gick ner i vikt. Jag försökte under tiden pumpa, men jag själv var så slut över allt, orolig, och rädd. Så mjölken försvann sakta men säkert, mycket möjligt över all stress bakom allt. När hon började bli bättre, försökte vi mycket med bröstet. Men hon var fortfarande för trött för att orka äta, och jag fick order om att ge henne ersättning så hon inte skulle tappa mer. Det var så förnedrande till en början att inte kunna mata sitt eget bra, jag hade verkligen trivts så bra med det. Trots att jag ständigt var ”låst” och att det var ett rent helvete att sluta. Jag hatade den där flaskan, men sakta men säkert så insåg jag också bekvämligheterna med flaskan, Linus fick vara nära på ett sett som han annars inte hade kunnat vara. Hon blev inte låst till mig, utan lika mycket till honom. Hon delades lika på något vis, hon sökte trygghet i Linus och redan som liten har Pappa alltid varit den hon går till.
Det kan mycket väl vara så att barnen bara är olika.
MEN jag tror starkt på att den närheten som Wilja fick, fick aldrig Novalie hur mycket jag än försökte. Man skapar sig ett band med amningen, och jag är så ledsen snart 2 år senare att jag missade den chansen med henne. Därför känner jag också ett sånt agg emot att man vägrar, för att det för ”ont” eller för att det är ”jobbigt”. Klart som fan det gör ont till en början, klart som fan det är jobbigt att behöva amma i timmar på natten istället för att värma en flaskfan i micron ett par minuter, lägga barnet själv med flaskan och bulla upp med kudden. När man kan, och har möjligheten så förstår jag inte hur man kan välja bort det.
Jag menar inte att mitt band till novalie inte är starkt, men jag önskar så många gånger att jag fått vara henne mer nära!Jag känner mig snuvad bara. Och jag ser själv skillnaden mellan Novalie och Wilja, och jag tror starkt det har med närheten den första tiden att göra mellan Mamma & Barn.
- Låt mig tillägga till er som inte verkar ha läst igenom min text ännu en gång. Jag uttalar mig om mina känslor för amningen, och jag uttalar mig om det jag känner mellan mig och mina barn.
Ni som vänder taggarna utåt, har ett barn och har aldrig haft chansen till att amma utav olika anledningar. Precis som jag inte kunde amma Novalie, självklart förstår jag att ni kanske hafs velat det ifall möjligheten till det fanns. Men precis som hos mig, så fungerade det inte. Jag berättar vad jag tror skillnaden är, och det är inte för att vara elak. Utan för att jag känner en sorg utav att det faktiskt är så.
Det handlar inte heller om att Novalie är ett otryggt barn, den tjejen får lovord från alla hon möter för att hon just är så framåt, öppen, social och att hon lyssnar. Men, det jag är ledsen över att vem som helst duger. Det är bra, missförstå mig inte. Men för henne spelar det ingenroll om att Pappa är där, Farmor är där, eller om jag är där. Så har det varit sen hon var bebis, alla är också olika.
Men jag väljer fortfarande starkt på att tro att amningen har en stor del utav hur barnet är de första åren. Den stärker bandet, det tror jag på och vad ni väljer att säga så tror jag det är så.
Jag väljer inte att hugga ner er som inte väljer att amma? Utan allt jag har sagt är att jag är uppriktigt ledsen över att det inte har fungerat, och att jag också insåg bekvämligheterna i att ge flaska?
Men hade jag kunnat, så förstår jag inte hur man kan välja bort det!!
Jag tror att banden mellan dig och Wilja är starkare pågrund utav att det nästan bara var du och hon från början då ni delade på er tidigt och banden med övrig släkt varit varierande… De är ju såklart den största skillnaden, Novalie har ju haft allt de där från start! Mamma, pappa, farmor, farfar osv… Och den tryggheten är väl hur bra som helst!! Då skulle jag mer tycka synd om den förstfödda, om man nu ska tänka så! Min Wilma tyr sig nästan till vem som helst, men då har de funnits människor där från början som brytt sig mycket om henne! Vet inte om de känns rätt av mig att egoistiskt säga att de är tråkigt att hon inte är mer beroende av mig än hon är… Mina tankar! Kram
Jag håller med dig till en viss del men inte till allt. Det är inte alltid att bröstmjölken är ”den bästa för barnet” som många säger att den är. En del handlar om hur mamman mår och vad hon stoppar i sig. Likaså att mjölken kanske inte mättar barnet när man helammar och därför får man amma fler gånger per dag än vad man behövt osv.
Jag ammar så gott jag kan. Vi kämpar med att han ska ta det vänstra bröstet men han vill bara ha det högra och det är från det som mjölken i princip kommer. I det vänstra har vi inte fått igång den på samma sätt. Detta innebär att jag förutom amning ibland måste ge ersättning, även mjölkfri sådan för att han verkar reagera på det. Ska jag känna skuld för att jag då inte kan helamma? Jag vill inte känna mig ”låst” utan vill att min sambo också ska kunna få samma kontakt med sonen och det får han nu.
Min son är två månader nu och jag ammar för det mesta, det är sällan jag ger ersättning till honom nu.
Det jag vill säga är att alla har inte litervis med mjölk, hos en del är det mer vatten än mjölk. Och några får inte ens ut någon mjölk eller inte mycket och måste variera med ersättning.
Jag säger inte att det du känner är fel, men det ska inte heller anses som att de som inte kan helamma ”vägrar”. De hade säkert mycket väl velat men inte kan. Som jag, men jag gör så gott jag kan och min son mår ändå jätte bra. Amningen kom av sig när han fick kikhosta och låg på sjukhuset.
Jag valde att sluta amma min pojke när han var 3 månader, helammade bara i en månad. Mina bröst var så stora och tunga(har vanligtvis 75H innan jag blev gravid, så fanns inte ens amningsbh som passade). Hade så mycket mjölk så skulle kunnat föda hela stadens ungar. Men hur som helst så mådde jag jätte bra när jag slutade amma. Och jag ska inte amma bästa barn över huvud taget:)
Hej Frida!
Ny forskning visar att bröstmjölk inte alls ger karies. Googla på det så kommer ny purfärsk forskning fram.
Förstår inte grejen, alla är väl medvetna om att bröstmjölk är det bästa för barnet? Det är ju fakta som ingen människa i världen kan argumentenera bort…
Till dig ”Karin:)”, alla kan inte alls.
Vissa måste komplettera med ersättning och barnet kan då rata bröstet och välja flaskan istället.
Då kan man som mamma inte göra så mycket.
I dem lägena är det även viktigt att maten är något positivt och roligt, inte ett krig om att bebisen ska äta från bröstet. (Hur mycket man än vill det!)
Det är sånna som du som förstör väldigt mycket.
Att bröstet blir ratat är inte lätt för någon mamma som vill amma, så ingen behöver läsa dina ord och åsikter från din perfekta värld. 🙂
Jag vill även ge alla mammor där ute en styrkekram som försöker amma och som lägger ner hjärta och själ. Det är tufft, men man kan inte heller trolla.
Jag håller även med om att ett försök är något alla borde ge sitt barn med amning. Att välja ersättning för jämställdhetens skull känns bara egoistiskt.
Jag kan bara beklaga att du känner sorg för att du inte ammade ena din dotter. Det är synd för jag tror att du inte hade känt den sorgen om du hade goda kunskaper om anknytningsteorin. Så mitt tips är verkligen att du börjar läsa om den. Du kommer att förstå att amningen inte har någon somhelst betydelse för din och dina barns anknytning till dig. Det är så dumt att gå runt och känna sorg när det finns vetenskaplig basis som säger annat än dina personliga åsikter. Det är viktigt att man baserar sina personliga åsikter på något än bara..sina personliga känslor.
Vill inte på något sätt trycka ner dina åsikter eller känslor, men måste bara be dig om att börja läsa om anknytningsteorin. Jag önskar att alla föräldrar gör det. Så att man kan börja förstå sitt barn. Amning är mat och endast just mat ur anknytningsperspektiv, det enda man kunnat se är att ammande kvinnor möjligtvis förstår sitt barns signaler snabbare än en kvinna som inte ammar. Med det sagt, amning ellee inte, påverkar inte din relation till barnet eller tvärtom. Det är SÅ himla mycket mer än det som du nog inte ens kunnat föreställa dig när du börjar läsa om det.
Veronika, alla kvinnor är visst födda till att amma. Det är ju därför vi har fått bröst, inte sant? De sitter inte bara där för att roa.
Du menar nog att alla inte gillar/har lätt för att amma.
Här är intressant läsning i DN för er som vill veta vad det finns för eventuella nackdelar med att helamma i 6 månader…
http://www.dn.se/debatt/orimligt-att-i-lag-forbjuda-reklam-for-flaskmatning/
Bör tilläggas att barn som ammas i mer än 6 månader löper större risk att få hål i tänderna då mjölken bildar ett sockerlag på tänderna och småätandet ökar risken för karies. Detta står inte i artikeln men informationen har jag fått från en specialist pedodontist (barntandläkare)
Men alltså… Det märks verkligen att det är unga, oerfarna mammor som läser och kommenterar här. Vad arg jag blir!
Karin; snacka om att vara trångsynt och bara se saker på sättet som du upplevt det. Det finns SÅ många mammor som inte kan amma för att de inte får någon mjölk, eller så ratar barnet bröstet för att man blivit tvungen att komplettera dålig mjölkproduktion med ersättning.
Jag ammade bara min snart tvååriga son i en månad, eftersom min mjölk inte räckte till och jag upplevde det väldigt smärtsamt efter så pass lång tid så stod jag inte ut längre.. Något jag tycker känns rätt sorgligt och jag hoppas verkligen jag kan amma mitt nästa barn. Dock så känner jag inte alls igen det du beskriver med att vem som helst duger. Hans första år fick bara jag ge han flaskan, bara jag och pappan bära honom och han skulle promt sova på mig varje natt tills han var ungefär 10 månader. Dock hade vi i stort sätt aldrig barnvakt åt honom.. Jag har uppfattat det som andra tagit Hand om din andra dotter mer och tidigare än din första och det tror jag påverkar mycket mer faktiskt.
Jag anser att blir en bra förälder genom att kunna ta ett beslut som är bäst för allas välmående i familjen. Jag lär min son att jag är lyhörd för mina egna behov vilket jag hoppas resulterar i att han också i framtiden kommer våga lyssna på sig själv. Det är i första han det allra viktigaste. För oavsett modersmjölk eller ersättning behöver han lära sig det. Och det gör jag genom att aktivt ta beslut för mitt, likväl hans välmående redan från början.
Men du Tittie, huvudsaken är visst att barnet får i sig mat. Varför tror du ersättning finns? För att amningen FUNGERAR inte för alla av OLIKA ANLEDNINGAR. Inte rätt forum att vara besservisser då hennes inlägg handlade om att hon inte kunde amma sitt andra barn. Om alla nu kan det så förstår inte jag varför debatten om amning finns?
Kom inte till mig och snacka att barnen är mer friska med amning, mina barn är knappt sjuka. Jag är inte ammad, det tar lång tid innan jag ens reagerar på baciller. Samma sak med min sambo. Sen är du ingen bättre förälder för att du ammar och ska på så vis vilja ditt barn det bästa, DET VILL ALLA FÖRÄLDRAR.
Sen om du är så FÖR amning, så tycker jag att du och alla andra kan amma era barn i lugn och ro och sluta bry er så jäkla mycket i vart vi andra mammor väljer att ha våra bröst. Blir mörkrädd alltså.
”Huvudsaken är ju att barnet får i sig mat, inte vad och hur.”
Det är ju ett ganska konstigt påstående… För det första är det bevisat att bröstmjölk är det bästa ett barn kan få. Ersättning ersätter INTE bröstmjölk.. Vilket många verkar tro idag.
Sen är det också så att alla människor kan amma, det är det vi kvinnor är skapta för. Dock finns det olika anledningar till att man kanske inte får igång mjölken. Man att påstå att alla inte är gjorda för att amma är också fel…
Jag är för amning och tycker absolut att man ska göra det om man kan! Det ger barnet ett bra skydd mot sjukdomar också! Jag hade det inte lätt med mitt första barn men jag visste att detta var det bästa, och alla vill vi väl det bästa för våra barn?
Men alla gör som dom vill och vad dom anser bäst! Men att välja bort amning av bekvämlighet eller över rädslan att få hängbröst det tycker jag är fel!
Jag förstår hur du menar och de som går emot och säger att du har fel förstod uppenbarligen inte syftet med texten. Du hoppar inte på någon utan berättar utifrån din egen erfarenhet, folk behöver inte bli så upprörda. Kram till dig
Jag ammade 1,5 månad men valde sedan att sluta. Ångrar inte det en sekund!
Och alltså.. alla KAN amma. Men det är förbannat mer jobbigt för vissa . Hade inte ersättning funnits så hade man ju löst det med bröstmjölk. Och OKEJ om ni väljer att inte amma men försök inte försvara er med ”JAG kunde inte” ”ersättning är LIKA bra” för nej – så är det inte. (Såklart om banen föds gravt utvecklingsstörda eller med andra fel men jag utgår från allmänheten så inga Sånna kommentarer kommer väga) det ÄR bäst för barnet men ni valde en lite lättare väg & SKET i det. Men stå för tusan för vad ni gör -.- precis som mammor sol röker & försöker försvara sig med halvtaskiga argument. Lägg det. Tillslut valde ni bort för att det blev för jobbigt. Punkt. Jag hade fruktansvärda problem första tiden men fortsatte ändå. Man är olika och prioriterar olika.
Jag känner med dig, stress och panik gör att det sinar, var lika med min dotter 🙁 Båda sönerna kunde jag amma och henne fick jag inte ens amma två månader pga stess och viktförlust för hennes del och man ser att killarna tyr sig mer till mig än hon gjort, hon är mer pappas flicka..
Är det något jag lärt mig sen jag fått barn så är det att vara ödmjuk och att inte uttala mig om saker jag inte har sett alla sidor av.
Jag valde att sluta amma min nu 6 veckor gamla son för 2 veckor sen. Jag hade mjölk, inte ont och han gick upp i vikt. MEN för mig var det så psykiskt påfrestande att vara såpass låst som amningen gör en, han svalde massa luft och varje klunk var ett steg närmre magknipet, spydde som en galning av bröstmjölk (inte ens hölften av ersättning nu) har dessutom en 1,5årig dotter hemma på heltid som hoppar omkring och ska ses efter, så att amma var enbart ångest, trots att det fungerade så ”bra” som du ser det ur ditt perspektiv.
Det som känns bra för en känns inte likadant för någon annan, det trodde jag att man var medveten om som 22(?)årig tvåbarnsförälder?
Även om det ”bara” hade varit den psykiska, låsta biten för mig som hade spelat in hade det varit mer än nog för att sluta, och andra hade sett det som en självisk handling, men är det bättre med en deppig, mentalt slutkörd mamma med en sprängfull patte än en glad och nöjd mamma med nappflaska?
Tycker ni som sätter er helt på tvären ska ta och läsa igenom texten åter en gång till, och även läsa punkten som jag la till. Jag har berättat skillnaden mellan mina barn efter två år, och det är vad jag tror och känner.
Är det något jag lärt mig sen jag fått barn så är det att vara ödmjuk och att inte uttala mig om saker jag inte har sett alla sidor av. Jag valde att sluta amma min nu 6 veckor gamla son för 2 veckor sen. Jag hade mjölk, inte ont och han gick upp i vikt. MEN för mig var det så psykiskt påfrestande att vara såpass låst som amningen gör en, han svalde massa luft och varje klunk var ett steg närmre magknipet, spydde som en galning av bröstmjölk (inte ens hölften av ersättning nu) har dessutom en 1,5årig dotter hemma på heltid som hoppar omkring och ska ses efter, så att amma var enbart ångest, trots att det fungerade så ”bra” som du ser det ur ditt perspektiv.
Även om det ”bara” hade varit den psykiska, låsta biten för mig som hade spelat in hade det varit mer än nog för att sluta, och andra hade sett det som en självisk handling, men är det bättre med en deppig, mentalt slutkörd mamma med en sprängfull patte än en glad och nöjd mamma med nappflaska?
Kan ni inte läsa eller? Patricia skriver ju att hon inte heller kunde amma Novalie, att hon försökte men det gick till slut inte!
Hon skriver även att hon känner agg mot dem som FRIVILLIGT väljer bort amningen, vilket även jag gör. Kan man amma så ska man amma! Men asså jag stör mig något fruktansvärt på er som uppenbarligen inte kan läsa. Visst har jag läst värre kommentarer här inne men snälla, att kaxigt skriva att Patricia inte vet hur det känns att inte kunna amma och därför inte ska uttrycka sig, det är ju precis det hon gör; vet hur det känns?!
Lär er läsa eller håll er borta från internet.
Att amma är helt fantastiskt när det väl kommit igång. Jag var som du, bröstvårtorna klyvdes på mittten och jag grät de första två-tre veckorna vid matning. Men jag körde på och ammade mina barn åtta och elva månader – guld värt!
Jag blir ledsen å andras vägnar när jag läser ditt inlägg, jag kan förstå ditt resonemang men att skriva att du känner ”agg” mot vissa mammor väljer bort amningen tyckte jag var onödigt.
Du uttrycker dig om de som KAN och har MÖJLIGHET att amma är de du känner agg mot, och även de som väljer bort amning pga ”lite ont” och ”lite jobbigt” (= s.k ”egoister”), korrekt?
Såklart är amning den bästa näringskällan för ett barn. Det vet ju alla, de som ammar sina barn ropar gladeligen ut detta och de som väljer bort det pga olika skäl får det även upptryckt i ansiktet av bvc, kanske släktingar, vänner och även främlingar på internet, som du.
Sverige är ett fritt land där vi har lagar som stödjer kvinnors rätt till sin egen kropp. Vi har rätten att t.ex göra abort, utan att lämna en specifik anledning detta. Den fria kroppen innefattar även amning – något som inte borde ifrågasättas varför man väljer bort det, vare sig det handlar om s.k ”egoister” som inte orkar pga lite lata, om att man vill behålla sina snygga bröst i lika fast form sen innan (du vet säkert vad jag pratar om eftesom du valt att operera dina efter dina två barn som ett av anledningarna har jag för mig att jag läste nån gång), eller för att man helt enkelt inte kan pga biologiska besvär, sexuella övergrepp eller psykisk ohälsa.
I mitt fall har det handlat om att jag blev dum i huvudet på riktigt av alla hormoner. Detta gick ut över min relation till min partner, jag var en trött, arg och ledsen mamma som inte orkade något och jag fick förlossningsdepression. Jag har haft mjölk i mängder, amningen kom igång på bb utan några hinder – men jag klarade inte av att fortsätta pga mitt mående. Jag ville amma, men jag kände samtidigt att det inte var något jag SKULLE göra till varje pris bara för att ”det är så man ska göra”. För mig är det viktigare att kunna vara en alert, pigg och glad mamma som jag är nu, mina hormonnivåer planade ut bara efter några dagars amningsuppehåll och nu känner jag mig som mitt gamla jag igen. Jag ammade i två månader, pch äntligen kan jag njuta av mitt föräldraskap.
Jag vill bara säga att oavsett vilken anledning man har att sluta amma, så är det fel att döma dem och skuldbelägga. Det viktigaste är väl ändå att barnet får i sig den näring den behöver, att man ger kärlek och omsorg och bekräftelse. Var glad att du kunde göra det som kändes rätt för dig första gången! Vad tråkigt att det inte fungerade med tvåan som du hade velat, men jag lovar att man har samma förutsättningar att skapa ett starkt band med sitt barn oavsett om man ammar eller flaskmatar. Jag har läst barn-och fritid på gymnasiet vilket handlade mycket om barns utv.faser, arv, hur små barn anknyter osv så jag vet lite om hur det funkar 🙂
Jag hoppas att du har fått ett annat perspektiv på detta nu och kansle fått en ökad förståelse för de som ”tycker amning är jobbigt”. Ha det bra!
Bra skrivit Veronika..
Håller med dig!! 🙂 Jag ammade Olivia även om det gjorde ont som FAN första veckan o en halv! Men såå värt det <3
Förstår dina känslor kring novalie och amningen, men du kunde inte göra mer än det du gjorde och försökte, bättre mamma kan nova inte hitta 🙂
JAg förstår mammor som har vissa omständigheter där det bara inte funkar. Men jag kommer aldrig någonsin förstå tjejer som väljer bort amningen utan att ens försökt eller innan bebisen är född! Konstigt 😛
Jag har själv en son på fyra månader och helammar vilket jag planerar att göra tills han blir 6 månader sedan kommer jag att trappa ned på amningen. Visst det är super mysigt att amma och man får ett speciellt band men när han blir 1år kommer han att börja på dagis och då blir det ju besvärligt med amning och man kam ju inte sluta tvärt på 1års dagen.
Men visst kan jag känna lite som du. Alla har nog super ont den första veckan och ev andra veckan och man får sår, man tröttnar lite på att höra av andra att det gjorde så ont att de slutade och därmed gav ersättning. Ja det gör ont för alla men vissa ger helt enkelt inte upp. Det betyder inte att det inte har gjort ont bara för att man fortsätter amma.
Du må ha en bloggsvacka men att ge sig in på ämnen man inte vet så mycket om från andras perspektiv, är inte smart. Du har en sida av verkligheten medan vi andra har en annan. Något som även du borde respektera.
Jag gav mig på amningen med mitt första barn, som slutade med en mamma som inte mådde bra ALLS och ett barn som inte mådde bra ALLS. Kanske tycker du att man ska fortsätta, trots sitt dåliga mående och tänka att barnet ska få det som serveras. Men det fungerar inte så. Ersättningen funkar toppen för många och vi ska vara glada att det ens finns överhuvudtaget. Alla är inte skapta för att amma och många väljer att inte göra det, något som är upp till var och en. Det finns inte en enda människa på jorden som kan sätta sig in i andras situationer. Speciellt inte när barn är inblandade, det finns tusen olika anledningar och skäl till att alla inte kan ”göra likadant” som andra ”super morsor”.
Men enligt mitt tyckte så är det STRONGT att kunna inse att nej, amningen funkade inte/var inget för mig, att kunna ta steget till att ge det andra alternativet. Huvudsaken är ju att barnet får i sig mat, inte vad och hur. Usch så knäpp man skulle bli om man tänkte i de banorna om vad man bör och inte bör göra. Gör det ditt barn behöver!
Mina två barn är hur lyckliga som helst. Jag har gett dem allt vid varje måltid och haft dem nära så mycket jag bara kunnat. Att stoppa in ens bröst i deras mun gör inte banden starkare som att hålla en flaska däremellan. Snarare kan även andra människor skapa band med barnen likaså.
Jag vill även påpeka att vissa barn kan inte ens ammas. De föds med olika defekter som gör att amningen går bara inte. Visst kan man pumpa ut men har du varit med om en förjävlig förlossning där du tappat nästan 2 liter blod, ditt barn är på en annan avdelning och du vet varken ut eller in, då är man som sagt inte tuff. Så låt din bloggtorka förbli tom än att ta upp ämnen som bara bevisar din egna osäkerhet.
Att amma är så mysigt!! Jag helammade till min dotter var 5 mån och nu får hon gröt och lite mat men fortfarande ammar jag under dagen samt natten. Men min son fungerade inte amningen alls bra, fick kämpa 3 första månaderna och med dålig viktuppgånf pga av fel sugteknik så fick vi börja med ersättning och tids nog ville han ej ha bröstet. Men med min dotter har det fungerat smärtfritt och för mig är det viktigt att amningen fungerat inte just för närheten utan för att bröstmjölk är ju det bästa för barnet och man vill ju det bästa för sitt barn alltid. Att få till amningen är inte lätt men man får inte ge upp lätt heller 🙂
Jag har en dotter på 2 1/2 månad nu, och jag sa ifrån början att jag skulle amma henne läänge, jag ville verkligen amma. Men de gick inte min dotter föddes i v41 och vägde 2800g var liten och tanig och ner i vikt för att jag ville amma men de gick inte de kom inget och hon blev bara förbannad vilket gjorde att mjölken aldrig fick rinna till, eftersom ersättningen var de enda som hon fick i sig i princip :-/.
Visst hade jag kunnat fortsätta att kämpa med amningen men jag är ensamstående och jag var helt slut, hon fick kolik ovan på allt så jag gav upp!
Jag hoppas verkligen att jag kommer få fler barn och under bättre omständigheter få igång amningen!.
Amningen var verkligen jobbig för mig i början också, det blev sår och jag ammade ofta så såren hann aldrig läka och pumpa gick inte gör mig och jag gruvade mig inför varje gång. Men jag stod ut och såren försvann och jag kunde amma igen. Men sen fick min dotter torsk i munnen som spred sig till mig och det var verkligen som knivar i brösten hela tiden, även när jag inte ammade, jag grät vid varje tillfälle och pumpa gick inte för det kom bara blod. Den kvällen var jag helt förstörd och kände mig som en dålig mamma för att jag inte kunde ge mitt barn mat. Så hon fick ersättning och jag tyckte inte om de då hon skulle få mat ifrån mig tyckte jag. Men med hjälp så försvann torsken ifrån henne och ifrån mig och nu funkar amningen klockrent utan smärta och de är sådan mysig stund för henne och mig.
jag förstår att du inte menar illa, men det gör ont att läsa sånna här ”attityder”, nu när allt funkar önskar jag att jag ammade henne, jag kommer aldrig att få chansen igen, men då, då gick det inte, jag fick välja mellan amning eller att vara en bra mamma!
Kanske är en sanning för dig, och kanske för många andra! Jag planerade att amma, förstod att det skulle vara jobbigt mm. Efter en förlossning på 61 timmar och med en unge som får kolik, ja du då är man inte kaxig! Och så amningen, som gjorde så jävla ont, en bebis som har vansinnigt ont i magen och vill äta hela tiden, då hon inte själv kunde känna skillnad på hunger och smärta… jag började önska att jag inte fått henne, tycka illa om henne, jag orkade inte fysiskt eller psykist att av den ända som skulle kunna ta henne, ersättning och delamningnig gjorde att vi klarade detta, att pappan kunde ta henne så jag nån gång fick sova mer än 30 min. och när vi efter 6 veckor gick över till ändats flaska då kom känslorna igång och jag tyckte det va fantastiskt att ha barn… ditt inlägg är väldigt provocerande, jag önskar så att omständigheterna varit annorlunda, jag hade ju mjölk men jag va en av de du känner agg mot… Tänk dig för, uppskatta att du fick amma iaf en dotter! känner mig som en lite sämre mamma just nu.
Håller så mycket med dig!! Med min dotter som föddes för 6,5 år sedan funkade inte amningen. Förlossningen tog 51 timmar och Lea var alldeles för trött för att suga. Däremot fick hon min bröstmjölk med sked på BB. Hemma ville hon inte heller suga så då fick det bli flaska. Hon fick min mjölk i ca 3 månader men sen gav jag upp med pumpandet. Nu när min son föddes för 4 månader sen funkade amningen redan när han kom upp på mitt bröst första gången och har funkat(och hoppas den gör det länge) hela tiden. Jag älskar det! Älskar bandet vi får! Visst, jag är ”låst” och kan inte ha barnvakt men det är så mysigt! Det känns så rätt på något sätt. Nackdelar finns det ju, han blir mammig och pappan får inte lika möjligheter att skapa band men jag tror absolut att amningen är det bästa. Så håller med dig fullt ut, förstår inte hur man kan välja bort det innan man ens försökt.
Man kan vara nära sitt barn på samma vis även fast man inte kan/vill amma. Jag kunde inte amma min son men vid varje och då menar jag verkligen varje, utan undantag, matning -var tredje timme dygnet runt i ca 1 år låg han i amningsställning i famnen med ögonkontakt och ofta hud mot hud men åt ur flaska istället för bröst.
Jag har inget dåligt samvete över att han flaskmatades för jag är övertygad om att han har känt samma närhet, trygghet och kontakt som om han hade blivit ammad. Däremot hade jag önskat att amningen hade fungerat av andra skäl, som att jag anser att det är det bästa för barnet rent hälsomässigt (även fast jag tycker att ersättning är ett otroligt bra alternativ), mer ekonomisk, mer hygieniskt och väldigt bekvämt.
Men inte kan du helamma i ett helt år? Helammat betyder att de inte får något annat alls. Och efter 6 månader så ska de få annan mat upptill amningen? :/
Jag har en son på tre månader som jag helammar, har aldrig fått några sår eller smärta av det så jag kan inte sätta mig in i den situationen. För ett tag sen började han vägra bröstet och jag trodde att han växt ifrån det som många barn gör, dock är tre mån väldigt tidigt. Jag blev jätteledsen och mådde superdåligt över tanken att sluta amma nu. Det tog några dagar av pump och flaska men så hittade han tillbaka till bröstet. Jag är lättad och extremt glad! Skulle inte byta bort detta mot något i världen.
Åh denna fina bild igen:) hoppas du fick min kommentar 😀
Håller med dig. Det är en grym närhet att amma. Trots att det är pina med.. Men man kommer sitt barn väldigt nära. Men uppskatta ändå att du kunde amma ditt första barn. Va stolt att du inte gav upp. Det är jag! Klaga inte trots var, blod och tårar..
Kram
Fint inlägg! Jag ammade min son till han var 8 månader. Min dotter är nu 8 månader och jag helammar henne. Jag förstår att du är ledsen över att du inte ammade novalie men du gjorde ju det som var bäst för er just då och det gör nog alla. Jag tror att amning är det bästa men vill man inte eller inte kan så är kanske det bästa för både barnet och mamman att ge flaska men tycker man ska ge amningen en ärlig chans innan man väljer bort det. Bra inlägg!
Vilken härlig bild! Bra skrivit 🙂
Åååh vad jag håller med dig! 🙂 tuttmaten är bäst!
Jag håller med dig till 110% <3