Att älska sitt ena barn mer än det andra?
När jag såg de raderna så skar det i hela mig! Och kändes som mina knän blev helt svaga. Och jag är så ledsen för om det uppfattats så här i bloggen för er nya läsare!
Fick en kommentar som inte var illa menat, men det gjorde så ont i mig utav att läsa den. Ni som följt mig länge, vet att jag gått igenom eld och vatten för min dotter! Att Wilja är och var de viktigaste som hänt i mitt liv, min fina starka unge är räddningen på mitt egna liv! Utan henne, vet jag inte vart jag hade hamnat. Jag har henne så mycket att tacka för!
Sista två månaderna så har jag och Wilja haft det jätte jobbigt tillsammans, det har jag inte dolt eller stuckit under stolen med. Wilja är en extremt viljestark liten unge, och hon kör över sin mamma miljoner gånger om dagen. Vi bråkar, vi envisas, vi samsas, vi älskar, vi pussas och vi blir tokiga på varandra!
Wilja har hamnat i världens trots gällande precis allt. Och ja, de kanske har varit bittra inlägg på sista tiden, men det gör inte att jag älskar henne mindre!
Ibland sitter jag här hemma och vill slita av mig håret för att hon är så nedra jobbig! tårarna kan spruta för jag blir så frustrerad, när jag försökt med allt så är de ändå inget som funkar, och hon fortsätter att envisas. De är inte bara mot mig, de är mot Linus, mot Farmor och Farfar, de är mot Pappa. Hon är bara sån! en tjej som ska ha rätt i precis alla lägen.
Och hon och jag, är så jävla lika så det är läskigt!
Vissa kvällar när hon somnat så tänker jag igenom hur dagen varit, allt jag sagt är: NEJ Wilja, gör inte så Wilja, ajaj Wilja, OM OM OM OM OM igen! och jag blir så ledsen.. På mig själv, och på situationen. Jag känner mig värdelös! Och jag känner mig som en så elak mamma mot Nova som aldrig får tid med mig! För hela tiden är det hon som läggs åt sidan, de är hon som får vara ensam, det är hon som får vara ledsen, det är hon som blir utanför. För hela tiden måste jag gå till Wilja, ajabaja eller tahand om hennes raseriutbrott.
Novalie kommer även hon hamna i denna trots! Men det hör till, de går över. Men de är jobbigt när man väl är där.. Och lättast i alla lägen är att skriva när det är jobbigt, då man behöver få ur sig det.
Att vara förälder är ett heltidsjobb som tar psykiskt och fysiskt! vi kan ha underbara dagar, men många dagar är dom grönjävliga!
Men vad vore det annars?
Jag har två VÄLDIGT lugna tjejer, så jag ska inte gnälla! Men Wilja är oerhört viljestark.. det är en annan femma, hon ger sig inte. Och hon kan älta en sak från morgon till dagen efter! hon glömmer inte. Och ger sig inte alls! Inga mutor i världen funkar.
Men jag älskar mina barn villkorslöst, då menar jag det! Villkorslöst, alla som känner mig VET det.
Och dom VET att dom betyder precis lika mycket!
Hoppas ni andra inser det.
Du VET att du är världsfinaste morsan i stan! Alla alla mammor och pappor har de kämpigt med trots fr.o.m. Hell! Om dom säger något annat, ljuger eller har inte fått äran och vara med om det än, det är helt enkelt en fas alla föräldrar bör gå igenom för vad händer annars om de aldrig vet hur de plötsligt ska hantera det?
Den som uttrycker sig korkat är korkad!
Kram på dig <3
Gud vad jag känner igen mig i vissa av raderna du skriver.
Min son är också inne i världens trotsålder nu, och man känner sig så himla dålig vissa dagar när man lägger sig, och tänker på alla nej, allt bråk som varit under dagen.
Men precis som du säger, man älskar dom inte en millimeter mindre pga av alllt detta.
Tror nog de är väldigt många som känner igen sig, men få vågar faktiskt tala om det! Men så är de ju, ibland är de SKIT jobbigt att ha barn! Dom är inte underbara precis alla timmar om dygnen, och ibland undrar man va i tusan man gjort!
Sen kommer de där ögonblicket sekunden efter, då man förstår! 🙂 KRAM <3
Tack för ett otroligt fint svar. Som jag sa så menade jag inte något negativt. Och jag hoppas verkligen inte att du tog det så. Jag håller själv på att skaffa barn just nu och det var lite därför jag frågade plus att jag har en syster som fick cancer när jag var tolv. Hon genomgick ett helvete men jag själv kände mig åtsidosatt och oönskad och inte lika omtyckt. Så jag ville fråga på grund utav det också. Vi får trotts allt ”bara” följa ditt blogg liv, vi ser inte hur du lever på riktigt. Men jag tror av hela mitt hjärta att du är en fantastiska mamma och vän till alla i din omgivning.
Åh som jag känner igen mig i det du skriver. Har det precis likadant här hemma.
Det enda jag får göra under dagarna är att tillrättavisa Oscar, säga att si och så får man inte göra m.m.
Det är skitjobbigt, rent ut sagt, men man har igen det senare. Jag brukar försöka tänka så iallafall när jag själv mår så dåligt för att jag måste skälla på honom.
Och sen försöker jag berömma honom för minsta lilla grej han gör bra, även om det bara är så lite som att äta upp smörgåsen till frukost.
Men hur det än är så älskar man sina barn lika mycket. Förstår inte hur någon kan påstå att det inte skulle vara så i erat fall.
Om ca två år så är våra småtjejer i samma sits och då kanske våra större har lugnat ner sig 😉
Kram på er och ha en helt underbar dag <3
Så duktig du är på att skriva gumman!
Jag förstår precis vad du menar, nu har jag inte två barn än. Men trottsen som kommer runt 2 år är INTE rolig. Jamie är precis likadan nu och man blir verkligen TOKIG ibland. Men självklart älskar man honom lika mycket för det! 🙂
Måste ju bara säga att du är riktigt strång som ”vågar” skriva ut något sådant. Många bloggar är ju bara att det handlar om den perfekta familjen, att inget är fel på de, barnen är som levande ljus 24h om dygnet. Det är så skönt att läsa iaf EN blogg som är vettig som skriver ärligt från sin vardag, att det inte är dans på moln varje dag. Plus att jag börjar känna igen mig lite i känslan av mamma-rollen till ett barn som kommit in i trotsåldern!! Min dotter har kommit riktigt in i trotsåldern och när den är igång så är det nästan så taket lyfter sig en aning!
Kram!
Nej, man älskar faktiskt lika starkt. När man bara hade en så hade h*n hela ens hjärta, när nummer 2 kom växte hjärtat och plötsligt fanns det precis lika mycket kärlek över till småsyskonet. Så kändes det i alla fall.
patricia du är bäst, världens underbaraste mamma.
alla vi som följt med sedan start här vet hur mycket du gjort för Wilja och hur jävla fantastisk du är, och hur mycket du älskar båda dina barn!
finafina du, jag vill så gärna träffa dig!! <3
klart du gör det och trots tillhör oavsett om man har ett eller fler barn. Vem känner sig inte som en dålig mamma ibland, för att man inte får tillräckligt med tid eller har haft en jobbig dag med den lilla. Det är BRA och det vet du! Puss
Hur kommer det sig att du började med att sätta i löshår på folk? Hur lärde du dig? Och vad för metod använder du dig utav? Är du utbildad frisör? Kan du skära till håret efter osv? Hihi tack på förhand!
Du skriver det så bra i inlägget, har inte haft många stunder med trots här hemma men när de väl kommer så är det inte roligt för fem öre. Det är omöjligt att älska ena barnet mer än andra, finns inte på världskartan och vilken förälder som helst (som har fler än ett barn) håller nog med.