Den här lilla korven har idag varit på sin 3 årskontroll.
Ska jag säga er hur de gick? Helt uselt! Hon sa inte ett förbannat dugg under de 47 minuterna vi var där inne. Kände inte igen ungen, munnen var helt förseglad! hon ville inte sparka på bollen, inte berätta vad hon såg på korten, shit nada. Doktorn frågade om vi ville träffa en Barnpsykolog! Alltså ungen snackar betydligt mer än de flesta i samma ålder, är helt översocial och as cool. Men var verkligen helt stum där inne! Hur ska man förklara det? – Jo egentligen så kan hon prata…… men hon gör de bara inte nu?
Hon ritar ju fan huvudfotingar och gjort i flera månader, idag ville hon inte ens hålla pennan.
Nåja, sådär gick det! Och utanför dörrarna börja ungen liva och vara sitt glada jag som aldrig håller tyst. Vad hände är min fråga!
men oj, här har jag ju inte kommenterat på hur länge som helst!
har liksom inte varit sådär blogg-aktiv på typ evigheter. men nu är jag igång igen. fast oj vad jag svamlar! kanske inte ens så att du kommer ihåg mig dvs.
men som alltid, LOVE YOUR BLOG.
xx
Sådär gjorde mim stora tjej också på 3 års kontrollen, men klumpigt att läkaren att säga så:/ Till pss sa hon bara att hon har ju sett I på öppis och vet att hon kan prata:) hon va som förbytt, satt blyg och tyst och svarade hon överhuvudtaget svara hon fel:P
Jag gjorde exakt samma sak när jag var liten, min mamma hade aldri skämts så mycket. Så det är inget konstigt alls, lite 3-års trots bara 🙂
Nämen lilla gumman då! Det är nog inte helt ovanligt att de blir som förbytta på såna där kontroller trots allt. M började ju prata ovanligt tidigt och har varit lika tidig med det mesta, men på hennes 3-års kontroll fick läkaren knappt se eller höra att hon kunde någonting alls. Läkaren höll upp en docka och frågade ”vad är det här?”. ”Hästen” säger ungen då! När vi sedan promenerade hem kläcker hon ur sig ”mamma, det var lite svårt att kommunlicelera med den där doktorn du…”. Alltså… 😉