PATRICIA- Mamma till tre små!

Det är mycket tankar som snurrat hos mig på sistone..
Instagram tror jag är en stor del utav alla tankar som jag har. Att man känner att man måste passa in, vara en inspiration för andra.
Alla man följer ger en än väldigt stor inspiration det kan jag inte säga någonting om, hade jag inte gillat bilderna så hade jag aldrig följt dessa personer! men alla ljusa fina bilder, alla detaljer, alla vackra ting.. Barnkläder,  som barnmode, små dockor som poserar framför kameran i rosa tyll! det perfekta livet, genom en skärm. Det är så det egentligen är, men bakom varje bild har man ingen aning om vad som egentligen döljer.

Jag är själv bara 24 år idag och har ordnat upp mitt liv så pass mycket att jag njuter utav varje sekund tillsammans med min familj. Men jag har ett tragiskt förflutet om man ska dra fram alla kort på bordet, jag har mitt förflutna i en svart ryggsäck som jag sällan drar upp och tänker igenom. Jag har min Pappa, som har jag kan svära mycket åt i många lägen, men som ändå alltid har funnits där för mig på sitt sätt ♥

Innan Wilja så bodde jag i Saltsjöbaden i en liten etta, jobbade ute på stureplan ons-tors-lör-sön, när jag inte jobbade där så klev jag in på jobbet som säljare efter en hel natt ute på stan. Jobbade som fan, hade det bra ekonomiskt och bara levde livet! När jag blev gravid med Wilja för snart 5 år sedan var verkligen mitt liv kaoitskt, jag valde att flytta för att få ett förstahandskontrakt, men blev utan jobb.I samband med att jag startade denna blogg, var jag inne i ett krig med mig själv, ett ekonomiskt virrvarr som aldrig blev bra. Och jag har aldrig kunnat få hjälp ekonomiskt utav någon i min familj, min Pappa hade inte dom pengarna längre, och jag var nog 14 sist jag fick 50:- från min Mamma. Det förde med sig konsekvenser och dåliga beslut och skuldsatte mig själv upp över öronen.

Det fanns ingen framtid, och inget slut så kändes det! Det var med en klump i magen man hörde postmannen komma i trappan för att lämna post i brevlådan, jag hade då inget val. Jag hade lägsta FP och Simon var utan jobb! det täckte knappt hyran. Mitt lyxiga liv innan jag blev Mamma höll på att strypa hela min framtid, det var ogenomtänkt och dumt. Kravbrev på kravbrev kom på posten, vi försökte lösa allt in i det sista! det var ännu var det inga stora summor det handlade om, men paniken kom när man fick börja sortera post vilket som var viktigt och vilka bolag man fick ringa för att be om att betala räkningarna nästa månad, så rullade det på. Vi betalade de viktigaste, som var tak över huvudet och ringde varje månad runt, man sköt upp allt, ringde igen nästa månad och fick det förlängt.
Dagen efter vi kom hem med vår bebis från BB, så knackade det på dörren! jag öppnar, nyförslöst med en bebis på armen, då skrev jag under mitt första kravbrev!
Den smärtan jag hade i kroppen, jag var så olycklig och det gjorde så ont. Alla hormoner i kroppen bara skrek åt mig, och jag ville ge upp. Stoppa tillbaka barnet i magen och få tillbaka mitt liv!
Men de gick inte, så jag valde att göra det bästa jag kunde för min dotters skull.

Jag och Simon separerade snabbt efter att Wilja föddes, jag hyrde ut vår lägenhet till honom, i mitt namn stod både el, telefoner, hyra.. lån, m.m. Smart va? Jag tänkte inte längre än vart näsan räckte.
Jag flyttade till en andrahanslägenhet i Hökarängen i Stockholm, började med att jobba extra! fick fart på både mig själv, gav mig ett nytt jävlaranamma att fixa saker och ting, skam den som ger sig.
Vid denna tid så hade jag en betalningsanmärkning redan, så det var svårt för mig att hitta ett kontrakt över huvudtaget, antar att killen som jag hyrde utav tyckte synd om mig.
Jag träffade Linus i samband i allt detta, vi började träffas, åkte mer och mer till Bålsta! blev verkligen blixt förälskad, en kärlek som man bara kan tro händer en människa en gång i livet.
Han var då 22 och jag 20, han tog emot både mig och min dotter med öppna armar, älskade oss båda villkorslöst från första stund.
Det tog inte lång tid förens jag flyttade till Bålsta, vi blev därefter gravida med vår Novalie.

Hade jag inte träffat Linus, hade jag aldrig orkat kämpa emot allt som hände mig, hade bara lagt mig ner och gett upp.
Men det gjorde jag inte, försökte betala så mycket jag kunde på mina skulder från min föräldrapenning, under denna tid så kom den stora skulden, ett lån som min Pappa gått i borgen för mig om. Det vr min studieskuld till Björn Axen, då kändes livet nattsvart. När Novalie var större och jag började jobba natt kastade jag in alla pengar jag hade över för att betala på skulder, började amortera på skulderna istället för att bara betala ränta för varje månad. Vi hade vid denna tid riktigt bra ekonomiskt per månad, Linus har ingen superlön med flera tusen i månaden! men ett bra jobb, som gör att vi överlever och kan göra saker vid sidan utav. När jag började jobba natt, fick jag mer än honom i lön! Det började gå ihop sig, och skulderna minskade (men inte tillräckligt).
Men det kändes skönt att göra något åt det. När jag började få in betalt via bloggen, då gick alla pengar direkt dit! Och i dag har jag inga skulder kvar hos KF, jag har några skulder kvar hos fordringsägare som jag ständigt betalar på.

Så det jag vill säga med detta, är att inget liv är perfekt. Vi kan inte flytta till något fint stort hus förens det här har löst sig ordentligt! men vi mår bra och har ett tak över våra huvuden, bor lagom och fint, våra barn har allt dom behöver och mer därtill. Vi har varandra, och vi älskar varandra. I bland känns det som att jag har hämmat Linus framtid, men han är här hos mig och hjälpt mig mer än vad någon annan människa någonsin har gjort. Sedan har jag mina svärföräldrar, som stöttat mig i allt detta från dag 1. Alla vi bär på en historia, vi tillges olika sorters möjligheter och framtid.
Mina barn, ska få den bästa framtiden jag kan ge dom! och då jag har en stor läxa med mig, så vet jag i dag hur man använder sina pengar rätt, vad som är viktigt och inte. Det visste jag inte när jag var 18, och tro mig. Jag har fått lida utav det, många gånger. Och saker som jag köper, vet ni att de mesta är via blocket, via köp/sälj sidor? i det enkla, så bor det vackra! jag köper hem, gör i ordning och får det finare än vad de skulle vara från butik för 10-50 kr:- ! vi kollar alltid vår budget 3 gånger innan vi köper något, hade vi inte haft råd i dag hade vi aldrig köpt. Men det är något som vuxit fram, något som jag har fått lära mig på vägen.

Jag vet att jag inte är ensam, jag vet att det är många som sitter/suttit i samma sits som mig när det skett olika förändringar i ens liv.
Men jag orkar inte skämmas längre, orkar inte låtsas. Genom detta inlägg så har jag verkligen fått ur mig så mycket saker, så mycket känslor.. och det var behövligt, sisådär 5 år senare.
Jag är på väg mot min dröm, pluggar heltid, försöker att få dagarna att gå ihop, men jag kommer aldrig ge mig! aldrig någonsin, jag har ett mål och dit ska jag.