Nu är vi hemma, lunch i magarna och väntar på läkarens samtal!
Fick en lustig ’flashback’ idag, nere på cafeterian på sjukhuset så såg jag ett väldigt bekant ansikte. Träffade nämligen på en kvinna som hjälpt mig i skolan mellan 7-9:an, som såg till att jag var på lektionerna.. som såg till att jag skötte mig helt enkelt! ah, vilka minnen som blossade upp. Och ni skulle ha sett hennes min när hon förstod att det gått bra för mig, och såg mina flickor!
Den minen kan jag betala vad som helst för, lite snopet var det. Men tack vare henne så klarade jag mig, och gick klart den delen. Kom in där jag ville! Utan, så hade jag verkligen inte satt min fot på en enda av alla lektioner. När jag berättade lite snabbt att jag varit nere och hälsat på mimmi så kollade hon på mig lite konstigt. Misiorny sa hon?!! ja, de är idag min bästavän och min dotters gudmor.
Jag och Mimmi gick ju i samma klass mellan 7-9:an men utbytte inte ett endaste ord med varandra! Vi umgicks i totalt olika vänskapskretsar, och hon hatade mig mer än allt.
Sen ett år efter skolans slut, då fann vi varandra.. när jag började ordna upp mig, och sen var de bara så.
Alla väljer sin egna väg trots sina förutsättningar och sin barndom! – Man kan aldrig skylla sina egna handlingar pågrund av sin barndom, jag själv är ett levande exempel. Självklart är alla människor olika, vissa är starkare psykiskt än andra. Och vissa får men för livet, men man är ALLTID sin egna person! DU kan alltid välja din väg.. Jag hade ingen enkel väg och gå, ingen familj bakom mig.. men klarade mig, kämpade mig igenom! Och här står jag idag med två vackra väluppfostrade tjejer, och JAG ska vara den som leder dom på rätt väg.
Jag har haft foten i båda världar, och jag tror jag förstår väldigt mycket.. har varit med om saker många inte har, men ändå är jag tacksam över det! ♥
Hej kan du inte berätta lite om din barndom? Fast bara om du vil..kram
<3
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Din blogg är som en slags terapi för mig. Vi tycks ha ganska lika personlighet och har båda två gått genom mycket skit, vilket har format oss till sjukt starka människor.
Du ska veta att din blogg har blivit en stor favorit för mig, och då har jag läst den i bara ett par månader, och jag följer sjukt många bloggar.
Du verkar vara en otroligt fin människa, och en superbra mamma. Keep up the good work! <3
Fan va skönt att visa henne att du har lyckas med det du ville i livet 🙂
kram
Det där kunde jag ha skrivit, de på slutet alltså! Det är komplicerat hur ens barndom kan spelgla ens sätt så mycket, eller hur? Man gör ju sina egna val och vill någonting bättre, speciellt åt sina barn, eller hur!!!! Kram till dig!
<3
Är glad att det gått så bra för dig Patricia och du har verkligen ordnat upp det för dig som du säger. Jag själv har gjort precis samma sak trots de omständigheter som funnits. MEN jag håller inte med dig om att man aldrig kan skylla på sin barndom om det gått snett. Såklart man kan. Barndomen ger uttryck hos vissa vuxna personer och vissa inte, tex du å jag. Men jag vet många fall där barndomen i stort sätt förstört personen. Och då kanske man inte har den kraften att ”ta sig i kragen” och kämpa. Eftersom barndomen kanske förstört den kraften totalt!
vilken häftig och härlig känsla det måste vara att man lyckats så bra på egen hand. Och vad härligt att känna att man ändå hade någon som stöttade och hjälpte en att välja rätt väg.