Min kropp hulkas genom mina rader, och jag vet knappt vad jag skriver! Känns som jag inte ser något, inuti min kropp så smärtar det. Även om jag långt där inne vet vad som är rätt, och vad vi måste göra. Jag bara kände det, man känner sig själv! och jag har varit med om det två gånger.. Innan jag ens tog mitt test så visste jag, jag var gravid.
I Fredags så landande detta besked i våra händer .. den lyckan som uppstod, men samtidigt så kom det ett jobbigt moln över det hela, och jag fick panik.
Jag vet inte hur jag ska få fram mina känslor i text, det går inte att förklara! det går inte att skriva, ni måste känna själva för förstå. Att jag älskar mina barn något otroligt vet ni alla som läser min blogg, att jag gör allt för mina barn. Allt jag bara kan! Just därför så detta beslut.
Det skriker i mig, och jag vill inte. En abort har alltid för mig varit den allra sista utvägen, och en abort med en människa som man älskar så innerligt smärtar tio tusen gånger mer!
Men att behålla ett barn när vi sitter i den situationen vi gör är bara elakt. Nu tänker ni: Vad sitter hon i för sits?
Jag vill inte sätta ett barn till världen i all oro vi befinner oss i just nu. Vi bor trångt redan, barnen delar rum och vi sover i vardagsrummet! Även om vi letar för fullt efter möjligheter så finns det ingen säkerhet alls att vi hittar det inom dessa månader .. då tänker ni: hur kan man ta bort ett barn för boende situationen ser ut som den gör? Jo, för vi vill kunna ge våra barn den bästa möjligheten. Även om jag inte vill detta, en abort strider mot precis allting som jag tycker är rätt, som känns rätt så är vi TVÅ i detta beslut!
Linus vill inte, och då menar jag, det finns inte hans värld att få ett till barn i vår sits som vi sitter i nu. Och jag kan inte vara den människan som sviker den jag älskar mest! För allt han säger är rätt, och det vet jag. Men där kommer mina känslor fram, jag ska göra ett ingrepp mot MIN egna kropp, som JAG inte vill genomgå.
Men skulle jag behålla mot hans vilja? jag tror och vet.. att det råder inga tvivel på att han inte skulle älska detta barn! Men hur skulle vårt förhållande se ut?
Det skulle spricka, totalt. Det hade blivit en soppa av precis allting.. och att stå där ensam med tre barn, förlorat den killen man älskat över precis allt och annat. Jag skulle aldrig klara av det!
Det här har inte varit lätt, har nog inte gråtit så här mycket någonsin. Aldrig känt något liknande, och jag vill aldrig mer behöva genomgå ett sånt här beslut. Aldrig!
Att ringa samtalet jag gjorde imorse det tog mig en evighet.. när jag väl pratade, så hörde jag ingenting! Jag noterade när jag skulle befinna mig på Enköpingslasarett för ett ultraljud.
Ett ultraljud? ska jag behöva se de lilla lilla som finns inuti mig?
Jag måste hitta styrka, men jag vet inte vart ifrån! Jag ska hitta en styrka att göra det rätta fast jag inte vill.
Jag ska hitta styrka till att ta bort ett litet frö, fast hela min kropp skriker nej?
Jag vet inte hur jag ska klara av det här.
Jag försöker att tänka, jag har två bedårande vackra flickor! och jag vill ge dom precis hela världen om jag kunde, jag ska njuta av tiden med dom medan dom är såhär små!
Om ett, två eller tre år kanske vår situation ser annorlunda ut, och då kan vi skaffa en till liten. Inom sin tid. När vi ser klarare på allt, har det tryggare kring oss!
Förhoppningsvis så lär jag mig att leva med detta, men jag vet att jag alltid kommer ångra. Jag vet att jag aldrig kommer att glömma!
Men jag måste tillåta mig att ta hand om dom jag älskar, om de två barn som jag har. Och den pojkvän som finns hos mig!
Det är inget lätt beslut för Linus heller, det är det inte. Utan han är bara .. mer realistisk än vad jag är, medan jag är en sån människa som: allt löser sig! Ofta gör de det, men i vårt läge så vågar jag inte riskera hela vår familj. Jag älskar Linus, och det kommer jag inte sluta att göra.
Vi får försöka hjälpa varandra, även om jag är väldigt sårad, besviken, ledsen.. men samtidigt, någonstans där inne.. vet jag ändå att det är ett beslut, ett beslut som är rätt. ♥
När jag fick reda på att jag var gravid så var det redan klart för mig, det var en självklarhet att jag skulle göra abort.
Jag hade precis tagit studenten, min pojkvän hade precis kommit från sjukhuset efter att ha legat på intensiven efter en olycka, ingen hade jobb och allt var bara kaos.
Jag och min pojkvän skyddade alltid oss så extremt noga, men ändå så hände det jag verkligen inte ville skulle hända. Men så fort jag fick reda på att jag var gravid så behövde jag inte ens tänka på det utan jag såg bara en utväg och det var abort. När jag var och skulle säkerhetskolla och sånt så frågade hon ifall jag ville se, vilket jag absolut självklart inte ville för tänk om jag hade sett den lilla där inne. Då kanske jag hade haft en liten nu.
Sen så gjorde jag aborten och jag kände ingenting, jag kände mig som värsta roboten för jag var inte ledsen utan bara glad, jag kände mig lycklig.
Men nu, ett halvår senare så känner jag sån sorg. Jag ångrar det varje dag, jag tänker hela tiden tanken att jag skulle kunnat haft min lillis här inne i mig i väntan på att få komma ut och vara den finaste, vackraste människan på jorden. Jag tänker på ifall det skulle ha blivit en pojke, jag har alltid velat ha en pojke. Vilka fina kläder han hade haft, vilket fint rum, vilken underbar far han hade haft och ja allt hade varit underbart.
Men nu kan jag inte göra något åt saken, nu är det som det är och jag vet innerst inne att det var det rätta egentligen. Jag vill egentligen inte ha ett barn nu, jag vill ta hand om mig själv först. Skaffa mig ett bra jobb, rest massor och ja som sagt bara tagit hand om mig själv.
Oj vad underbart det var att få skriva ut det här för ingen vet att jag ångrar aborten, jag har inte berättat det för någon. Eller jag har försökt till min pojkvän men han förstår inte.
Men tack för en underbart bra blogg och känner du att det här är rätt för dig och din familj, då är det de rätta att göra. Skit i alla idioter här. Dom vet ingenting!
HEJ! Jag har alltid gillat din blogg men har inte varit inne på länge och så ser jag det här. klagar inte på inlägget eller dina val över huvud taget. Har alltid tyckt du verkat som en toppentjej MEN när jag började läsa egenom kommentarerna och såg DITT svar till en av de andra:
”Vilka underbara idioter jag har som läser min blogg <3
Tack! Hoppas era barn får ett fattigt och odrägligt liv, för de ska jag se till att mina inte har."
HUR fan kan du som mamma önska att NÅGOT barn får ett odrägligt liv. Förstår att du blir upprörd på personerna. men fy fan vilket omoget svar. Hoppas verkligen att du inte menade det du skrev.
Hej! Jag vet hur det känns och jag menar det, jag blev gravid med min pojkvän och jag verkligen verkligen ville behålla barnet men med min situation så bara funka det inte, och min dåvarande ville inte heller. Han ville men inte då inte just då.
Jag blev totaldeprimerad kunde inte se han i ögonen efter aborten, jag förstod inte.. Om inte nu varför sen? Jag gjorde abort låste in mig, grät gjorde slut och levde i en bubbla. Min dröm som jag så gärna ville. Men nu förstår jag att beslutet jag gjorde var rätt och är istället ledsen över att jag lämnade mitt ex då han har träffat en ny.
Vi är inte ensamma om att göra detta som känns så fruktansvärt. Man glömmer inte det tror jag inte. Inte jag, men jag har lärt mig att leva med mitt beslut. Jag trodde inte de för jag kunde inte se ett barn utan att bli så fruktansvärt ledsen. Men som du säger man vill ge sitt barn det bästa också är det!
Vad du än gör så är det det bästa oavsett vad folk säger och tycker, så sina val de bästa för just en själv<3
Liksom så många andra här tar jag anstöt av alla dömmande kommentarer och påhopp. Detta är ju en fråga som väcker känslor och vi vet att det finsn många olika sätt att se på saken och alla har given rätt till sin åsikt.
Men att göra valet att skriva en kommentar och kritisera och fördömma känns väldigt missriktat. Jag tror inte att Patricia skrivit inlägget för att skapa debatt, den uppfattningen tror jag inte att någon här har, utan för att dela med sig av sin situation och det tuffa beslutet.
Jag tror att många i samma situation kan dra nytta av hennes erfarnheter och hur hon tänker, samt de många kommentarerna som komemr med råd och olika vinklar på situationen.
Häxjakter, däremot, hör hemma på medeltiden. Alla tar ansvar för sig själva och hur man handlar och det gäller även oss som kommenterar här. Att bete sig illa mot en medmännsiska är väldigt motsägelsefullt när man samtidigt talar om ”människovärde”…
Tack för att du Patricia, och ni många andra här, delat med er.
Jag vill bara säga att jag tycker du är fruktansvärt stark som väljer att göra det här. Och jag förstår dessutom varför du väljer att göra det och hoppas att allt kommer att gå bra för er. Massa styrkekramar till er! 🙂
Du är så stark! Jag är säker på att ni tillsammans kan komma fram till rätt beslut. Ingen annan kan säga vad som är rätt för ER! Ni är världens finaste lilla familj, och ni grejar det här tillsammans! Ni har två underbara tjejer, varandra, och hela världen ligger framför era fötter. Jag tror på er, att ni kommer göra det som är rätt för er. Många kramar <3
Usch vilken fruktansvärd situation! Ingen har rätt att döma er för ert beslut! Ni vet själva vad som är bäst för eran familj!
Kan inte tänka mig hur jobbigt det är och hur dåligt du mår! Men hoppas innerligt att du kommer kunna gå vidare så snart det går! Många styrkekramar till er! <3
VARFÖR skyddar ni er inte om ni känner så?? Du kommer döda ett oskyldigt barn för att du inte orkade tänka på skydd.. Tycker du verkligen att det är rättvist mot dina barn? Du säger att det är mycket för deras skull som du gör abort, men varför tänkte du inte ”Jag måste skydda mig för mina barns skull?”? Var de inte lika viktiga då??
(Jag förstår att ni är i en sits där ni måste göra abort, men varför tänka på det så sent och döda nån oskyldig :((?
Jag tycker att man borde inte bry sig om vad andra tycker. Helt klart vet ni själva vad som är bäst för er själva. Jag har genomgått abort, har 2 barn sen innan och blev gravid med en ny pojkvän så det fanns inget annat att välja på. Man hade rätt, den relationen dog. Så, man vet själv när det är bra tillfälle att ha fler barn.
Det är ert beslut och jag kan inte förstå hur människor kan vara så jäkla egoistiska och sitta och klanka ner på er. All kärlek till er och hade jag varit i er situation hade jag gjort detsamma. Även om den första tiden kommer att vara svår så har du iallafall en massa fina läsare här som stöttar.
Hoppas att ni mår bra trots omständigheterna 🙂
En abort kan aldrig vara rolig att genomgå, men jag tycker ni gör helt rätt när ni känner som ni gör och i det läget ni verkar befinna er i. Tycker du visar mognad och tar förnuftiga beslut samt sätter familjen främst, alltid, oavsett!
Nu har jag inte läst igenom dina kommentarer men som jag förstått det så har du fått skit över dig, spola ner skiten och följ ditt hjärta/förnuft så löser sig allt till slut!
Ska själv bli pappa till mitt andra barn om några månader och som min livssituation ser ut just nu så skulle inte heller jag vilja ha ett tredje även om jag vet att de skulle lösa sig men då med risk för att någon/några i familjen skulle bli mer ”lidande” än om vi skulle haft 2 barn.
Lycka till i framtiden!
Svårt beslut, själv vet jag ingenting om det eftersom jag själv är 19 år! Men om jag själv skulle vara i situationen skulle jag valt abort, precis som er har man inte förutsättningarna för det. Dessutom är jag inte emot abort i tidig vecka, jag tycker inte att man tar ett liv, det är små celler bara, början till ett, så man ska absolut inte tänka att man tar livet på sitt barn tycker jag inte!
Min mamma fick missfall när hon väntade sitt första barn ( jag är andra) såklart hon var super ledsen för det då men nu tänker hon, det var lika bra för annars skulle hon aldrig fått min storasyster som barn som hon blev gravid men någon månad efter!
Jag vet inte om detta hjälper för jag vet själv ingenting om det. Men om ni blir gravida igen senare och behåller barnet så kommer du vara ’glad’ om du gör abort nu för då skulle du aldrig fött det andra, självklart kommer man älska sitt barn oavsett vilket det är men du vet inte vem det är fören du träffar den! Som mamma tänker, ist för att vara ledsen sä är hon så himla glad att hon fick min storasyster som hon inte skulle fått annars 🙂
Allvarligt folk, ni som är så jädra bittra och dömmande har ni ens något hjärta hur kan ni döma på det sättet som ni gör angående Patricias abort. ALLVARLIGT, det är DERAS val tillsammans och inte enbart Linus som ni tror och spekulerar i , Patricia är öppen i sin blogg och berättar om bådas åsikt angående detta val och jag tycker inte nånstans att deras anledningar är dåliga, jag förstår båda två. Jag tror att de kommer göra lika ont för Linus precis som för Patricia med denna abort. Dom bor i en 2:a hittills bor barnen tillsammans i ett rum och dom sover i vardagsrummet, och så väntar dom ett till barn de är inte lätt för dom nånstans och kommer ett till barn till världen så får dom naturligtvis inte plats men detta är bara en av anledningarna, och när de gäller ekonomi det är en otroligt viktig och stor faktor när man skaffar barn , som Patricia säger man ska kunna ge sina barn ALLT , man ska INTE behöva oroa sig ekonomiskt varje månad, man ska känna att det inte är några problem. Man ska ha ett stabilt liv för att sätta barn till världen.
Självklart ska alla kunna lämna sina åsikter och kommentarer på bloggen, men man kan göra de på ett schyst sätt och inte kränka någon eller sparka på någon som redan ligger. Man kan läsa på många av dom kommentarerna som är negativa att vissa verkligen njuter av att trycka ner på detta sättet, och mår bra av att göra sånt. Medans vissa som är helt emot aborten men väljer rätt ord inte gör de utav att kränka utan enbart säger sin åsikt vad dom tycker angående detta. Jag förstår inte hur vissa kan vara så onda , jag förstår inte hur ni ens kan fortsätta läsa denna bloggen om ni tycker så jävla illa om Patricia och klankat ner på dom fantastiska barnen hon har. Allvarligt lämna denna bloggen om ni inte har ett hjärta eller nått vettigt att säga.
Nu när jag skrivit denna kommentarer har jag vart jävligt arg och skrivit hur mkt fel sol helst och massa stavfel och en hel del osammanhängande men jag skrev de jag känner och jag antar att Patricia förstår va jag menar.
Men till dig Patricia, jag är förbryllad över hur mkt skit du kan ta och hur otroligt stark du är. Du är en fantastisk mamma du ger otroligt mkt inspiration till mig själv sim är mamma till en liten tjej på 7 månader. Du är en fantastisk mamma, du uppfostrar dina barn precis på de sättet man ska göra, dom är så otroligt fina och man märker hur mkt kärlek du känner för dom genom att läsa din blogg. Jag tvivlar inte en sekund på ditt och Linus val angående detta 3:e barn och vad ni än gör så är de enbart NI som tar detta beslut , försök koppla bort från alla kommentarer och tänkt enbart vad som är rätt för er, för vad ni än gör så är de rätt.
Har tusen åsikter men håller inne med dem då det är ert beslut att ta. Vill bara säga att boende situation kan lösa sig, måste ju finnas större lägenheter/radhus. Kanske inte det drömläge ni drömt om men det är familjen som bygger hemmet, inte läget. Och att brottas med tusen skuldkänslor resten av livet, hur det hade kunnat vara osv. Än att gå samman som familj och tänka att tillsammans så löser vi detta. Linus är ju lika delaktig som dig och dessutom lika ansvarig. Oavsett beslut så tror jag tyvärr beslutet kommer ta hårdare på dig än Linus vilket jag drar slutsatsen av att han verkar bestämt sig så fort. Vi mammor tänker mer med känslor medan pappor tänker mer ”praktiskt” men tycker detta stora beslut kräver mer än några dagars betänketid. Ställ in alla besök och planer inför helgen och sätt er ner och fundera tillsammans när inte jobb eller träningar är i tankarna. Prata för och nackdelar och se till att vara HELT ÖVERENS med beslutet innan ni gör något.
Håller helt och hållet med Anna ! Det är så lätt att sitta bakom en dataskärm och hacka ner på andra och tro att man själv är ett helgon.
Jag har aldrig behövt gå igenom en abort som du men däremot har jag fått gå igenom ett missfall. Det var bland det värsta jag behövt gå igenom men jag kan med handen på hjärtat säga att jag och min sambo är starkare än någonsin efter det. Att gå igenom svåra perioder ihop gör relationen 1000 ggr starkare. Kom ihåg att allting har en mening och kärleken övervinner allt. Det är verkligen så!
Styrkekramar till dig!
Usch, jag vet inte vad jag ska säga.. kan bara skicka en kram! Förstår att det är världens svåraste beslut.. och jag är helt med dig på det där med att abort är den sista utvägen även för mig. Men innan man sätter ett till barn till världen, så måste man faktiskt tänka på vad det ger för konsekvenser för ens barn som redan finns i livet.. Så du tänker hur bra som helst och det gör dig bara till en bättre mamma.. Finns inte möjligheten och utrymmet för ett barn till så kan man ju inte trolla.. Det allra viktigaste är ju att prioritera det man har just nu <3
Men allvarligt…. vilka IDIOTER det finns!!!
Gå inte in å läs här då?!?! Vad är erat problem!? Om ni stör er så mycket…. varför läser ni hennes blogg då?
Låt detta förbli en underbar blogg fylld med glädje, funderingar, fina bilder och skratt! Kom inte in här å förpesta med era DUMMA, ELAKA & IDIOTISKA kommentarer!
Pinsamma och avundsjuka är vad ni är!
Jag vart oplanerat gravid med båda mina barn (med samma kille)
Han ville att jag skulle göra abort bägge ggr men det va ändå MITT val, han lovade att han skulle finnas där oavsett vad jag valde att göra för han tänker inte säga åt mig att göra nått.
Jag behöll bägge 2 för jag visst att han skulle älska sina barn oavsett om dom va planerade eller inte.
Idag kunde han inte va gladare för att jag bestämde mig för att behålla dom, ibland är det tufft men det är värt det.
Vi gifte oss 1 månad efter andra barnet föddes.
Både han & jag vet att jag aldrig skulle kunna förlåta nån om dom tvingar mig till en abort. Mitt psyke skulle aldrig klara det.
Min relation till min man skulle gå i kras just för att han tvingar mig (om så skulle va fallet)
Jag vte inte hur er provata situation ser ut, hur mycket du skriver i bloggen osv, jag dömmer ingen av er.
Men tänk er för noga, Tar ni bort barnet så är det ett val som inte går at ändå så ni måste va 100% säkra i ert beslutt.
& bara för att jag gjorde emot vad min man ville så betyder det inte att alla ska göra det.
Jag känner min man utan & innan, vi har snart vart tillsammans i 13år så jag visste att han ville behålla barnen i slutändan men sa att han ville ta bort dom, pga hans egen rädsla.
Usch för att läsa dom här kommentarena som kommit in. Jag läste bara dom första och de räckte.. Hemska jävla människor. Det är hemskt att folk Inte har någon som helst förståelse när man har delat med sig av en sån personlig sak.
Jag hade inte heller velat föda ett barn till denna världen om jag inte visste om jag kunde ge den det den behöver. Det är ju en liten liten människa som ska komma till livet.
Jag förstår dig fullt ut, och hoppas ni kommer fram till ett beslut som känns rätt för er båda.
Herregud.
Kör upp era pekpinnar där solen inte lyser.
Patricia. Det känns som att du har funderat fram och tillbaka. Och ingen av oss har med det att göra.
Jag gjord en abort mot min vilja. Pga av boendesituation, jobb och att vi precis flyttat ihop. Idag VET jag att det var rätt. För jag skulle aldrig sätta ett oönskat barn till världen då jag vet hur ont det gör.
Idag ser det annorlunda ut. Och jag hoppas vi får chansen till en liten.
Jag vet att det var rätt gjort mot min sambo. Och jag ångrar ingenting. Och vår relation är bättre än någonsin.
Jag är helt chockad över vad folk skriver!!!!
Ett stort slarv?? Kanske måste ni precis som jag och sambon köra ”säkra perioder” trots p-piller och p-stav (haft båda i omgångar) vissa är extremt fertila trots skydd.
En abort väljer man själv utan att bli dömd!!
Gick igenom en i somras då våran situation och fungerar med ett till barn.
Gör det du känner innerst inne är rätt. Ni har massor med år på er attfå fler barn.
Du är stark!!!
Styrkekramar i mängder till dig!!! Och dra åt helvete alla dessa idioter som slänger iväg såna onödiga jävla kommentarer. Ser ni inte att hon mår gaaaaanska dåligt? Och ni njuter av att göra de värre? Man börjar fan undra vad de är för jävla land vi bor i. Det är hennes val och inte erat! Vad ni än tycker så håll de för er själva sålänge de är sådär dumma och vidriga saker!! Lika dåligt som ni tycker de är av Patricia att hon inte tar ansvar osv, sämre av er är det att hoppa på en människa på detta sätt!
Du är en sån förebild för många Patricia, stay strong och ta hand om varandra!! <3
Fy fan, mår så fruktansvärt illa när jag läser ibland kommentarerna!
JAG blev gravid på p-piller, och i det mest otajmade läget.
Jag gjorde då en abort av de skäl att jag inte kunde erbjuda mitt barn det liv jag önskat det.
Det är det mest fruktansvärda jag gjort, då det precis som i detta läge inte handlade om att jag inte ville ha barn och att jag inte redan kände något. Utan av praktiska skäl.
Jag kan ännu inte idag 6 år senare glömma ultraljudet, känslan eller undran över detta barn.
Jag kan dock vara glad över de två friska fina barn jag har idag med min man, som jag kan erbjuda allt av livets goda grejer.
All cred till dig och Linus, hoppas att ni kan lösa det för erat bästa.
Som min morfar sa, allt löser sig bara man ger sig fan på det!
Skulle ni besluta annat, kommer även det att lösa sig!
Jag har själv gjort en abort ich det är det värsta man kan göra. Det gör fruktansvärt ont (en av mina vänner tyckte hennes missfall & abort gjorde ondare än alla hennes förlossngar) och för mig var det nog så illa det kan bli. Det är dock väldigt olika! Och det ÄR väldigt psykiskt jobbigt, det ska man inte sticks under stolen med. MEN – jag är gravid idag och även om jag absolut inte ville göra aborten DÅ så visste jag att det var det absolut bästa för mitt ofödda barn! Idag ångrar jag mig inte alls. Det är ingen människa ÄNNU och detta kanske låter fel men.. Ni kan göra fler barn längre fram när det passar både er, dina redan födda barn och det nya barnet mycket bättre. Det är MYCKET vätte att behålla och sen inte kunna ta ordentligt hand om det nys eller de ”gamla”barnen. Aborten kommer göra ont och du kommer säker känna ”ånger känslor” mycket efter! Men tänk ångern du kommer ha om du sättet ett barn till världen och sen ska både det och fina andra barn få ”lida” ich ”offra” saker för de. För mig känns det betydligt värre! Stor styrkekram till dig!
Och till alla som tycker ni ska ”ta ert ansvar”. Det är just det ni hör om ni Orksr göra en abort! Att sätts ett barn till världen när mab vet att den kommer bli ”lidande” är INTE ansvarsfullt!
Är det inte lustigt? Det faktum att i detta land, är nästintill alla för fria aborter och mammans fria val/rätt att sätta ett barn till världen eller inte.
Men så fort det handlar om en annan kvinna än du själv så är många jävligt snabba med att komma med pekpinnar och berätta att ”jag skulle ALDRIG göra något så fel, oansvarigt, hemskt etc”.
Bullshit. Ett sådant fruktansvärt hyckleri är vad det är. Allt grundar sig egentligen i denna eviga, tjatiga jantelag.
Dessa vidriga kommentarer handlar ju inte om att ni är så brutalt måna om Patricias embryo (Nej 1700-talet,man dödar inte ett barn). Utan rätt och slätt handlar det om att att ni ser en svag punkt hos en människa som ni retar er på av olika skäl. Kanske är det jobbigt att hon faktiskt är rätt så nöjd med sitt liv i övrigt?
För låt oss nu vara ärliga, såvida majoriteten av Patricias läsare inte består att landets allra mest kyrkliga människor så är detta endast rent och skärt hyckleri. Ni är inga nunnor ni heller. Och ja det är jag säker på.
Sedan förstår jag inte när detta blev erat problem? Hon var antagligen inte ute efter att ni skulle bestämma huruvida hon skulle göra abort eller inte. Utan antagligen ville hon bara skriva av sig, möjligtvis sökte hon lite stöd. Detta vet ni också. Så varför inte bara ge henne det stödet och om inte annat bara hålla käften. Vad ger det er att skriva så till en människa som uppenbarligen mår dåligt som det redan är?
Herregud, skärp till er och tänk lite.
Patricia: Lycka till. Det kommer lösa sig till det bästa vad du än beslutar dig för att göra. Kram!
Ps. Bry dig inte om dessa sk ”wt” som kommenterat här, orkar inte ens läsa skiten de skriver.
BARA du vet vad som är rätt.
Jag gjorde en abort förra sommaren och här sitter jag nu höggravid. Det fanns inte en chans att det skulle gå bra då, men jag blev gravid igen efter 7 månader, men då kände jag bara, nej, jag går inte igenom en abort igen. Jag förstår hur du känner och du gör rätt! Det viktigaste är du och din familj. Mår inte du bra, klarar inte ni föräldrar av vardagen, då klarar inte sig barnen heller.
Trots att det är jobbigt så klarar man sig igenom allt, det är det fantastiska med människan. Du kommer må bättre snart igen!
All lycka till er! Kom ihåg, allt löser sig alltid och det blir bättre med tiden, men var inte rädd för att prata med nära och kära! Kram!
Natalie-liten i magen…hur resonerar du nu? Ett nej starkare än ett ja? Om det blir nej till abort då? När det gäller barn så finns inget rätt ellet fel i praktiken. Det som är rätt är det som känns rätt i hjärtat oavsett åt vilket håll det lutar. Sen vet alla vi som någonsin gjory en abort att du ALDRIG ska tvingas till ett sådant beslut. Det är kvinnans kropp och abort är smärtsamt i båda kropp och själ. Så att mannens ”NEJ” skulle väga tyngst? Knappast!! Alla prioriterar olika och vad utfallet och det ”rätta” och av vilken anledning det blir i detta fall vet bara Patricia och Linus.
Man blir ju ledsen när man läser vissa kommentarer, av vilken anledning lägga tid för att skriva sånt? Usch!
Jag har själv gjort 2 aborter, första när jag var 15, andra ett år innan Nikita blev till, och de beslutet kan jag ångra än idag. Jag ville inte göra abort, jag ville ha de barnet, men pappan ville inte, och jag ville inte tvinga någon till att bli pappa, så jag gjorde abort mot min vilja och det är de värsta jag gjort i hela mitt liv! Skulle jag bli gravid nu vet jag inte vad jag skulle ta mig till! För jag vet vilket jobb det är och va dom kostar, men gå igenom en abort igen är de sista jag vill.
Förstår att de är ett rent helvete de här, och vad du än gör så tar du rätt beslut! Du är en sån strålande mamma som jag tror precis alla vill vara! <3
Jag blev gravid med mitt andra barn trots kopparspiral…Vi övervägde abort av samma anledninv som du nämner.. Men när chocken lade sig så valde vi ändå att behålla. Det var ju ett syskon till det barn vi redan hade. Om du vill ge dina barn det bäst, så beröva dem inte på det lilla syskonet.. Om det smärtar i dig av tanken på att göra abort så gör inte det! Du kommer aldrig att förlåta dig själv för det! Och i slutet av dagen.. Vad tror du att dina barn kommer tacka dig mest för? materiella ting eller ett syskon. Klart ni klarar det! Livet och tajmingen blir inte alltid som man tänker sig, men man kämpar på ändå! Att behålla vårt ack så oplanerade barn är det bästa beslutet vi kunde ha atagit. Tror din kille kommer tacka dig den dagen bebis föds, att du stod emot och följde ditt hjärta. Däremot om du tar bort det, så kommer ingen annan än du sörja i evigheter och aldrig sluta fundera vem den lilla människa kunde ha blivit… För det är DU som går igenom det fysiska avslutet.. Ingen annan! Hoppas det slutat väl för er oavsett vad ni väljer att göra! Mvh
Hej Patricia!
Förstår precis hur du känner just nu.Genomgick en abort för ca 2 veckor sedan. Jag ville behålla barnet men min sambo kände (ganska likt Linus känslor av det du beskrivit) att vi inte hade en tillräckligt bra boende situation och lite annat runt detta. Efter många sömnlösa nätter, mycket tårar och många om och men kom vi fram till vad som nog var det BÄSTA för BARNET, inte det bästa för mig och inte för min sambo utan för vårt barn.
Fick även höra från vänner runt om att om jag går igenom en abort kommer min och min sambos relation krascha, men för att vara ärlig har vi bara blivit starkare tillsammans.
Att göra det här var det jobbigaste jag gjort i mitt liv och jag tänker på det varje dag, det viktiga är att ha någon att prata med och få sig ”slänga av” sig alla känslor som kryper på.
Du har inget lätt beslut framför dig men bara DU och LINUS kan känna vad som är det bästa för ER lilla familj.
Jag tror på dig! Kram
(du får gärna höra av dig till mig om du har några frågor eller funderingar.)
Snälla Particia, bli inte arg och upprörd för att några idioter som sorgligt nog inte haft en bra uppväxt och lärt sig vad rätt och fel är skriver elaka kommentarer till dig. Jag vet att du är en smart tjej som inser att det ända dom vill är att såra dig/er. Vilket för mig är helt obegripligt att man kan göra som person men det kommer tyvärr alltid att finnas människor som inte mår bra själva och måste ta ut det på andra och tyvärr blir ofta bloggare utsatta av dessa människor.
Detta är erat beslut tillsammans ditt och Linus och jag tror ni tillsammans kommer att komma fram till vad som är rätt. Det kan vara ett jobbigt beslut oavsett åt vilket håll de slutar åt med det är vara ni två som kan ta detta beslutet. Lyssna till er själva. Ni har det rätta svaret hos er.
Och till alla som kritiserar Linus, ärligt talat!?!? Han om någon blir delaktig i beslutet och självklart ska hans talan vara lika stor som Patricias! Ett NEJ ska alltid vara starkare än ett JA!
Till Paticia, du är en elt fantastisk människa och mamma. Du är inte sämre oavsett hur detta slutar 🙂
Det är ju helt sjukt hur vuxna människor har mage att bete sig.
Varför sparka på någon som redan ligger ner?
Varför kan vi inte bara hjälpas åt att stötta henne istället för att trycka ner? Det är väl det sista hon behöver just nu!
Bara för att hon är gravid betyder det inte att hon inte skyddat sig, har ni någon aning om hur många som faktiskt blir gravida trots att dom använder skydd?
Och självklart måste man väl lyssna på vad partnern säger också? Man är två i ett förhållande!
Vilka underbara idioter jag har som läser min blogg <3
Tack! Hoppas era barn får ett fattigt och odrägligt liv, för de ska jag se till att mina inte har.
Du vill inte bli wt? Skaffa barn med första bästa två gånger på raken för att sen trängas i en liten minilya,döper barnen till wtnamnens topplista. Lol. Gissar att du röker också lmfao
Hur kan du säga att namn som Novalie och Wilja är WT namn? Ja, med Wilja så var det med första bästa som du fint kallar det. Med Linus var inte så fallet!
Vår lilla minilya är dyrare än vad du någonsin kommer kunna hosta upp, finare än du någonsin kommer kunna drömma om.
Och nej gumman, jag röker INTE! 🙂
Jag har aldrig kommenterat negativt till dig förut, men du borde samtidigt förstå att folk reagerar som dom gör, inte minst eftersom du själv skriver att det här hänt pga SLARV, och slarv innebär inte att man använt skydd och blivit gravid, slarv är när man missat att skydda sig! Och så reagerar alla också för att du skriver att du egentligen inte vill göra abort men tänker göra det ändå eftersom Linus inte vill behålla barnet.
Och jag är iaf fullt medveten om att man kan bli gravid trots skydd men återigen har du själv beskrivit det som slarv, och slarv är vad det är -ganska onödigt och betyder att ni egentligen inte hade behövt vara i denna situationen just nu!
Sen ligger inte allt ansvar på dig att ha skyddat sex, det är ni TVÅ om, så kan han ha oskyddat sex med dig eller slarva borde han kunna ta konsekvenserna av det också!
Tycker inget illa om dig och har aldrig gjort och anser dig inte vara någon dålig mamma eller person hur du än väljer att göra, men som sagt oansvarigt är det ju hur man än vrider och vänder på det!
Vill bara säga att jag verkligen inte menade något illa Patricia. Skönt du har några dagar att tänka ändå..
Jag vet inte om du gjort abort tidigare. Jag kan bara dela med mig av mina erfarenheter.
Kram
Oansvarigt är bara förnamnet vet ni inte hur barn blir till??! Bra att du gör abort ni har Inge förutsättningar alls fö att ta hand om ännu en, vem ska passa dom då liksom? Linus verkar vara en riktig pärla dessutom, ni passar varandra som handen i handsken. Varför detta extrema bekräftelsebehov ch skriva ut att du ska göra abort enbart för att få en massa tyck synd om mig kommentarer??! Det är då fan
Mer synd om barnet men hoppas du kastrerar dig sen
Ville bara säga att du ska lyssna på din magkänsla.. När jag blev oplanerat gravid och gjorde abort så lyssnade jag inte på magkänslan utan stängde bara av och försökte tänka rationellt, vilket resulterade i en abort. Sen mådde jag dåligt av det och drömde mardrömmar i flera år 🙁 tills jag fick min dotter. Det behöver inte bli så för dig alls, men kan bli om du går emot din magkänsla.. Kram <3
”Men skulle jag behålla mot hans vilja? jag tror och vet.. att det råder inga tvivel på att han inte skulle älska detta barn! Men hur skulle vårt förhållande se ut?
— menar du här att han INTE skulle älska sitt barn? Eller är det bara konstigt formulerat? Tror denna mening gör att folk blir arga på Linus å dina vägnar…kanske inte va så du menade när du skrev den meningen?
än en gång, lycka till och känn efter ordentligt så att du inte ångrar dig vilket beslut du än tar!
Kram tjejen
Du skriver på grund av ett slarv vilket man lätt tolkar som att ni inte skyddat er. Sen tror jag som Malou att många läser mellan raderna och ser att du tvingas till detta, vilket såklart känns fel! Sen finns det ju dom som njuter till fullo och attackerar som vilddjur, SUCK!
Vilka vidriga kommentarer vissa vågar skriva.
Ni borde skämmas.
Lyssna inte på dom Patricia! Du vet bäst själv, du är den enda som vet vad som är bäst för dig och din familj! Ingen annan ska komma med pekpinnar och diregera.
Det är ett svårt beslut, men jag tror du själv vet vad som är bäst.
Kram
Ps. Jag tror många reagerar starkt också för att alla läsare bryr sig om dig. Ditt inlägg ger en känsla av att du egentligen inte vill göra abort och då ’rasar alla’ för att alla vill att du gör vad du vill då detta påverkar dig hela livet.
Jag vill inte göra en abort, jag vill inte välja. Jag vill kunna behålla, men jag vill ge mina barn de bästa liv dom kan få! Jag är ingen wt morsa, och kommer aldrig bli! Och folk som hoppar på och säger att jag inte skyddar mig, de har ni inte en jävla aning om.
Om jag så gick på p-piller, stav, kondom! Man kan ändå ALLTID bli gravid. Idioter är vad vissa är!
Pest eller kolera.. 🙁
Alltså för det första! Va fan är ni för jävla idioter som dömmer Patricia och Linus i den här situationen! Fattar ni inte att ett sånt här beslut/val är bland det jobbigaste man kan genomgå?!
Säga att det är oansvarigt att bli gravid igen! Att dom skulle ha tänkt på att skydda sig! Men vet ni vad!? INGET skydd är 100% kondomer kan gå sönder,man kan bli gravid fast man har p-piller och andra preventivmedel! Fatta de! Blir så arg att ni klankar ner på en människa så mkt som ni gör nu när hon går igenom antagligen något av det jobbigaste och svåraste ” perioden” av sitt liv!
Man måste vara sjukt stark för att kunna göra valet abort, jag själv skulle aldrig klara av att göra det! Men som patricia säger så är det för barnet/ barnens och hela hennes familjs bästa så som det är nu! Hon vill ju ge sina barn det bästa i livet!
Nä alla ni som spyr ut elaka kommentarer skaffa er ett liv för fan!
Hej! Har läst din blogg ett tag nu och brukar sällan kommentera men jag kände att det kanske var dags nu. Vill först säga att jag tycker att i verkar vara en alldeles strålande bra mamma till dina barn och din blogg är väldigt inspirerande. När jag tryckte på kommentarsfältet hoppades jag att ingen skulle ha skrivit något elakt för det förtjänar du verkligen inte och jag hoppas du förstår det! Men som alltid så möts man av folk som inte verkar ha något vett. Jag kan dock själv inte riktigt förstå hur du kunde bli gravid om du nu verkligen inte ville, så det kanske hade varit bra om du förklarade lite i alla fall så hade man kanske förstått lite mer. Ta det nu inte som kritik för det är verklingen inte menat så. Kan inte ens föreställa mig hur svårt det måste vara att gå igenom en såhär sak, men jag önskar verkligen, från botten av mitt hjärta, att du tar rätt beslut, vad det nu än blir. Lycka till <3
Jag tar förgivet att du köade utanför apoteket till deras öppning för att ta ett dagen efter piller och du trots detta blev gravid. Ingen aning om vad ert slarv var då jag inte var där men just att du tog ett dagen efter piller tar jag förgivet då allt annat är oansvarigt. Visst har Linus något att säga till om då ni är två som hade sex, tycker du resonerar helt rätt i detta. Men jag håller med S. En abort kan lika gärna innebära slutet. En abort är fysisk och psykisk smärta där det psykiska ibland aldrig försvinner och förändrar en som människa. Din sorg kan lätt förvandlas till ilska. Bara ha det i åtanke om du väljer en abort. Och välj en abort för att DU vill. Inte för att andra vill. Och ja, som andra skrivit hoppas ju även jag att du efter detta ser till så att ni dels inte ’slarvar’ men också använder ett skydd som fungerar på dig.
Nej du är INTE dum för att du tänker på de du redan har. Däremot är du dum som inte tänker innan, det är ett LIV, ditt egna kött och blod. Jag skulle aldrig kunna sätta mig i den här situationen för att jag skulle aldrig kunna avsluta mitt barns liv. Och när man som du redan har upplevt hur underbara dom är från första stunden..ja jag fattar inte hur man har hjärta att göra det =)
Och Linus vilken toppenkille han verkar vara, han borde ta lite mera ansvar än så. Det är erat BARN tänk på det tills nästa gång som inte ännu en liten olycka kommer ske.
Nä, aldrig mer att jag ska läsa eller kommentera din blogg, blir bara så irriterad…
Ingen har någonsin tvingat du dig, du är här alldeles självmant!
Vet precis vad du går igenom nu och det är synd att folk ska skriva så okänsliga kommentarer. Jag vet exakt hur jobbigt det här valet är ni står in för. Ni tar er igenom det här. Kram och ta hand om dig
Hej! Jag vill bara ge dig lite styrkekramar och dela med mig av mina erfarenheter. Har själv genomgått två aborter, båda kirurgiska(skrapningar) den första när jag var 15 år, jag var ung och oansvarig och jag ville inte att ett barn skulle växa upp med mig som ensamstående och alltför ung. Den andra var ca 3 år senare med en kille som jag hade ett seriöst förhållande med, där jag lyckades bli magsjuk så att inte p-pillret skyddade. Idag tänker jag på det då och då, men det är ingen ”stor” grej för mig. Jag vet att mina framtida barn kommer att ha världens bästa mamma och de beslut jag tog för många år sedan har på något sätt gjort det möjligt. Självklart bearbetar man det på olika sätt men jag vet att du är stark nog att klara en sådan prövning!
Många varma kramar från en Bålstatjej 🙂
Usch vilken jobbig sits 🙁 hoppas ni tar det beslut som känns bäst för er båda!
Länge sedan jag kommenterade men nu kände jag att jag var tvungen att skriva några rader.
Jag stod inför samma beslut för ca en månad sedan. Gravid med mitt tredje barn, oplanerat. Fick världens ångest, grät och grät. Hade precis kommit ur en utmattningsdepression och tajmingen var helt fel.
Jag rekommenderar er starkt att båda två gå på det kuratorsamtal som ni blir erbjudna inför en abort. Även om ni båda två bestämt er för jag tror det kan hjälpa er båda två att ta er genom det. Jag gick med min man (också Enköping) inför en ev abort och vi tyckte båda att det var jättebra. Skönt att få ventilera våra känslor.
Nu har vi dock bestämt oss för att behålla barnet. Det säger jag absolut inte för att trycka ner dig och få dig att må dåligt. För situationen för mig är annorlunda. Jag och min man har varit tillsammans 11år, vi bor i hus och har plats, mina barn är lite äldre än dina (min yngsta kommer vara 4år när bebis kommer). Min man ville ha barnet hela tiden, det var jag som tvekade om jag skulle orka.
Hade min situation varit mer lik dig, hade det inte varit någon tvekan för mig. Jag hade aldrig klarat 3 barn så tätt.
Jag lider med dig och förstår din ångest. Kram!
Oj fy så jobbigt!! Det är en jobbig sits, men jag måste säga att det låter HEMSKT att du ska göra abort mot din vilja patricia. Hur kommer er relation se ut efter detta, kanske du börjar hata honom efteråt.. du vet inte hur du verkligen känner när du väl har genomfört en abort, det är fruktansvärt. Det kan ta flera år för dig att komma över detta, att du har/haft ert barn liggandes i din mage.. säger bara att det här kan ge dig otroligt mycket olycka!! Linus ska ju abolut säga precis hur han känner och tycker, men det är fortfarande du som måste göra dig av med barnet i DIN mage.. han borde ha mer förståelse!! kram <3
Glömde skriva att jag tycker valet är ditt. Men tänk inte på vad andra vill, vad vill du?
Låt mig börja.
1. Ni har ingen aning om vad för ’SLARV’ det var som skedde, eller hur? Så, dra inga förhastade slutsatser med att vi INTE har skyddat oss! för förhoppningsvis var ni INTE med när det skedde.
2. Personer här inne borde söka för allvarliga personliga sinnesrubbningar, för att lämna flertal kommentarer från samma IP nummer är verkligen så jävla sjukt! Läs inlägget nedan.
3. JAG tycker det är FEL att sätta ett barn till världen oavsett hur mycket jag vill när man inte har resurser för det!! Jag är ingen mamma som väljer att föda fram en drös med ungar, sen inte kunna ge dom hela världen om jag skulle vilja. Jag önskar dom ett bra liv, ett bra hem, en bra familj, bra kläder, ordentlig mat på bordet! HADE jag velat, hade jag haft ett helt fotbollslag med barn, för barn är det bästa som finns! men man kan inte skaffa FLER barn om man inte kan.
4. Linus har en del i det här, det är VÅRT beslut! Det är precis lika mycket hans barn som det är mitt. Jag väljer inte bort den personen jag älskar som högst, OCH mina barn, för en framtid som är osäker.
5. Med TRE barn så skulle jag aldrig kunna klara mig ensam! Om det är så att Linus inte längre skulle ha den tilliten till mig genom att jag behållt ett barn mot hans vilja, hade jag aldrig klarat av att försörja mina barn. Är jag dum för jag tänker på de jag redan har?
6. DRA ÅT HELVETE!
Hej Patricia, läser din blogg ofta men har aldrig kommenterat tidigare, men kände att jag va vungen nu!!
Du måste känna dig säker, innerst inne i ditt hjärta måste det kännas rätt. Att ångra en abort är något fruktansvärt!!! Tänk efter både en två å hundra gånger innan du genomför detta, särskilt med tanke på att du inte verkar göra abort för din skull utan för Linus skull, er relationens skull. Vad är det för relation om man inte tillsammans tar sig igenom saker som dessa?
Tänk på att du har (tillsammans med Linus) ett ansvar för livet ni skapat och som växer i dig. Vad jag tycker är egentligen oväsentligt men jag håller med föregående att er bostadssituation känns som ett vagt skäl till en abort. Jag önskar dig lycka till, men snälla, gör inget som inte känns rätt, som någon tidigare skrev ” ett barn ångrar man aldrig…”
Alltså hur TÄNKER du? Novalie är 8-9 månader och ni vill ABSOLUT inte ha barn nu och ändå säger du att det är ett stort slarv, så antar att du inte använder något skydd. Av vilken anledning? Nä jag blir bara förbannad när jag läser det här, SKYLL DIG SJÄLV, rätt åt dig. Du blev gravid med Wilja efter första träffan i stort sätt och nu sätter du dig i samma situation återigen. Och fattar inte Linus heller, är han 15 år eller?! Han får väl ta sitt jävla ansvar när ni satt er i den här situationen. Om han älskar ditt barn så är det konstigt om han inte skulle älska sitt kött och blod. Vad är han för pappa egentligen? Om han inte skulle älska sitt andra barn med dig bara för att det inte var planerat, fyfan. Jag skulle vara så arg på Linus om jag var du. Du älskar dina barn fruktansvärt mycket dom är hela ditt liv, hur kan du ha hjärta att avbryta ett litet liv? Du kommer ångra dig livet ut. Du är 22 år du borde inte vara såhär oansvarig speciellt när du redan blivit oplanerat gravid tidigare. Genomgå en abort mot din egna vilja, japp men skyll dig själv. Det här skulle du kanske tänkt på lite tidigare..
Du antar, du vet ingenting! gå in och läs kommentaren jag själv lämnat.
Sluta döm innan du vet, du kanske mår bättre av det.
Jag förstår att många blir upprörda. Men dra inga förhastade slutsatser med att vi INTE har skyddat oss, för det har ni ingen aning om.
Och någon härinne verkar ha allvarliga personlighetsrubbningar som lämnar kommentarer från samma IP med olika namn. Läs även kommentarerna under detta inlägg!
Att välja behålla ettbsrn eller inte är de svåraste jag någonsin kommer att uppleva! Jag är fruktansvärt emot abort. Men när en familjesituation inte fungerar med bostad så KAN man inte sätta fler barn till världen! Jag är ingen mamma som skaffar 6 barn för ATT jag vill, isåfall hade jag haft ett fotbollslag om jag kunde bestämma!
Man ska ta hand om sina barn, ha råd att skämma bort, ha råd att semestra! Ha råd för att leva ett drägligt liv.
Jag har två fina flickor, låt mig tahand om dom så gott jag kan utan att bli påhoppad, jag vill deras bästa!
Väljer jag att behålla, tänk OM jag blir ensam.
Vågar jag riskera det? Vad får mina barn för liv då?
En orklös och trasig mamma!
Man skaffar inte barn bara för att de är gulligt.
Du ska kunna ta hand om dom i precis ALLA lägen! Det kan jag nu.
Sen är man TVÅ om ett val! Det ä okt bara min åsik som spelar någon roll. Jag tycker som Linus, men en mammas hjärta är oftast mer blödigt.
Jag gör de här för vår familj!
Ni fixar det, oavsett beslut! Styrkekramar! <3
Jag har fått missfall. Och det är något jag tänker på Ofta.. Bebisen levde i magen.. Hjärtat slog. Sen slutade det bara.
Att se resterna av vad som skulle vara ens barn komma ur en.. Det är smärtsamt.. OM du nu gör detta mot din vilja. Kommer du må så himla dåligt över det 🙁
Ångrat man ett barn?
Ta hand om dig, och tänk över detta!
Oh det gör ont i hela mig av att läsa det här. Vilken sits! Jag hoppas såklart att allt löser sig till det bästa för ER, tillsammans!! Skickar en stoooooor varm kram sålänge. <3
Tänker på dig!
Vet precis hur du känner dig, när leija bara var några
Månader gamal blev jag gravid igen och självklart ville
Mitt hjärta behålla men min kropp och ork sa nej och framförallt
Vårat förhållande hade inte vid den tidpunkten fungerat. Min
Sambo var förnuftig och sa att han inte ville just nu och att det inte skulle fungerar i den sitsen vi var då..
Jag gjorde abort och det var inte roligt och visst tänker jag på det fortfarande men är ändå nöjd över mitt beslut och vi är tillsammans och lyckliga idag!
Börjar nu känna mig redo för nästa och vi båda vill ha en till.
Lycka till och välj det som känns rätt. Rätt för er båda! Det är ett tufft beslut..
Ville bara berätta lite hur det var för oss!
Kramar från mig
Jag håller för övrigt med signaturen ”S”. Om du nu gör ”abort mot din vilja” så kommer det krascha eran relation. Du skriver att du vill kunna ge dina barn världen, men att istället ta ifrån de deras liv är inte direkt en bra ursäkt.
Det som irriterar mig är att ni skulle förmodligen klara er. Ni skulle få det tufft vissa gånger med det verkar bara inte värt det för er.
Man ångrar aldrig ett barn man älskar, men man ångrar att man tagit livet av sitt eget barn… Om du nu gör det mot din vilja så tror jag att detta kommer äta upp dig en dag.
Sen tycker jag att du ska ifrågasätta Linus, varför ska bara han bestämma?
Läser din blogg varje dag och vill lämna ett litet spår eller en tanke bakom mig idag, blir oerhört rörd av ditt inlägg och beundrar dig nu som så många gånger tidigare, när jag läser här får jag en sån vacker bild av din familj och din roll som mamma till dina bedårande små, när man läser här hos dig flera gånger om dagen får man en absurd känsla att man nästan känner dig då man kommer tätt inpå er vardag och får ta del av känslor bra som dåliga, jag beundrar din styrka i ditt slutliga val, ett barn måste vara livets lycka i mina ögon, och den lyckan ser man i din familj, alla har inte den lyckan att ha möjligheten att få barn då det för många är både svårt och omöjligt utan hjälpmedel, något som för mig har vart en lycka i livet är min syster , då jag blev till när hon endast var 4 månader, en tvilling syster som föddes knappa året innan mig, bandet mellan oss går knappast att beskriva med ord! Önskar dig all lycka och massa styrke kramar ! / Trogen läsare xx
Massa kramar till dig och linus!!
Kram <3
Jag tycker du ska byta preventivmedel för uppenbarligen funkar det inte, eller så är ni bara oansvariga!
Massa styrkekramar till dig Patricia! <3
Styrkekramar <3
Så svårt beslut, all styrka till er och hoppas allt ordnar sig! Kram <3
<3 Det du genomgår just nu måste vara ett helvete.
Vet inte vad jag ska säga, men som du säger. Att ni gör det bästa för er familj och dessutom det bästa för DIG, det är din kropp och du som kommer få genomlida en abort.
Du är stark Patricia, jag hoppas verkligen att allt löser sig på bästa sätt för er. <3
Det är sånna här beslut man har sin magkänslan till! Du bör inte ta ett sånt här stort beslut för ”någon annans” skull, även om jag förstår hur du tänker. Styrka till sånt här ska man inte behöva hitta, den ska finnas där, annars är det värt att överväga beslutet ordentligt. Om Linus är värd att du överväger detta emot din vilja, då är han också en person som kommer stanna hos dig vad du än väljer. Jag vill bara, att du ska göra det DU vill själv! Du verkar vara en jättestark person & din blogg är helt underbar & inspirerande!!! Styrkekramar!
Ni båda måste ju vart medvetna om att detta kunde hända då ni inte använder skydd? Vad valet än blir så önskar jag er lycka till. Jag e ganska säker på att du kommer behålla även detta lilla liv.
<3
Jag förstår att allting känns jobbigt för dig nu men jag förstår inte hur ni kunde låta detta hända när ni visste att ni inte ville ha fler barn när er livssituation är som den är, de är ju ändå en början till en människa.. Och jag skulle tänka efter innan jag gjorde en abort om jag inte ville göra de till 110%, man ångrar aldrig nånsin ett barn men en abort kan man mkt väl ångra livet ut. Styrkekramar!
Måste vara ett tufft beslut! Låter säkert helt banalt men har ni funderat på att hyra något större tills ni hittat ”ert ställe”. Barnen kmr ju vara små, nära i ålder, ett tag framöver så tid finns. Säkert har ni funderat på alla tänkbara lösningar och beslutat er för att detta är det som väger tyngst! Skickar styrka!
Men tjejen då 🙁 Jag är dålig på att kommentera men läser varje dag,vill bara säga att jag tänker på dig! Kan dock inget mer säga, det är ett beslut som bara du och din kära kan fatta.
skickar en massa kramar till dig/er ♥
Jag har gjort en abort och det är absolut inte det lättaste valet jag har gjort, det är det svåraste beslut jag har tagit. Men jag vet nu i efterhand att det var det ända rätta, för jag gick i skolan, bodde inte ihop med killen men vi älskade varandra & gör det fortfarande. Killen ville inte ha barn just då, fast jag vet att han hade älskat det om vi hade behållt det. Men jag tyckte inte att det kändes rätt att behålla ett barn mot den andres vilja, i mina ögon så är man två om ett barn.
Min pojkvän är mer realist och såg att det inte kommer att funka, medan jag tänkte ”det löser sig nog”. Jag är glad nu i efterhand att vi gjorde som vi gjorde, i början var det jättejobbigt och jag kände att jag hade ångrat mig & såvidare, men nu har jag insett sanningen, jag älskar honom så in i bara den, så varför skulle jag ge upp allt? För det hade troligtvis splittrat oss.
Vi ska skaffa barn sen ihop, men då under andra föutsättningar.
Du behöver föresten inte oroa dig för att behöva se den ”lilla” eftersom att dom frågar om man vill se eller inte, jag valde att inte se för jag tror att det hade blivit svårare i mitt beslut.
Lycka till nu, du är en fantastisk mamma
massvis med kramar till dig!!!
Vet knappt vad jag ska skriva, tycker att ni båda varit oansvariga med tanke på att ett liv kommit till utan att ni velat det, men också utan vilja att behålla det -för Linus del iaf.
Tycker han borde ta sitt ansvar för det här, så kanske ni båda tänker lite extra nästa gång och ser till att skydda er ordentligt så att ett liv inte skapas i onödan!
Du är så bra på att skriva, jag började gråta av att läsa det här inlägget.. Och jag har inte ens egna barn.
Gör det som känns mest rätt för dig själv. Jag kan inte alls förstå hur du känner dig just nu, det måste va fruktansvärt…
Du är stark, du klarar allt! Styrkekramar <3
Oj jag vet inte vad jag ska skriva, ni ska lyssna och gå utefter det som känns rätt för er båda.
Lider verkligen med dig och förstår hur du känner det gör jag verkligen, sänder en massa styrke kramar här ifrån Göteborg!! <3
En abort är aldrig lätt oavsett i vilket stadie i livet du är. Men att tillsammans kan ni diskutera och komma fram till ett beslut och göra det som är bäst för just ER familj och ER situation. Ingen annan kan någonsin sätta sig in i er specifika situation. Det kommer vara tungt och svårt för er, så länge ni har varandra och familj och vänner som ni kan få stöd ifrån kommer ni klara det.
Ni är starkare än ni tror!
Skickar styrkekramar <3
Vilken jobbig sitation!! Kram
Gör inget förhastat! Stor styrke KRAM
<3 ditt beslut är det bästa för er!! Stor kram
Styrkekram!
Brukar inte kommentera alltför ofta men var tvungen då jag för två månader sedan (som 17 åring) gjorde en abort och efter att ha läst ditt inlägg smygande fick tillbaka min känsla och vidriga smärta från den tiden.
För det första!!! Du har fantastiska döttrar och att ni gör detta svåra val visar vilken förjävla bra och stark bra mamma du är Saker händer och allt går att lösa så hoppas verkligen att det går måttligt smärtfritt och att ni kan gå vidare käsnlomässigt och leva framåt med dem fina flickor ni har utan onödiga och dumma åsikter från andra. De val ni gör för era barn kommer alltid vara dem bästa.
Du är en sann, vacker och ärlig förebild!
Kram!
Måste säga att jag är sjukt imponerad av din styrka att gå ut med en sånhär sak inför alla dömmande människor.
Att göra en abort pga att det inte är lämpligt just nu gör dig absolut inte till en sämre mamma, du är sjukt stark tjejen!
Åh hjärtat! Det löser sig oavsett om det blir abort eller ej. Som du skriver har du en underbar famil med två barn redan. Ni kommer att ha tid sedan för en till även fast jag förstår att det känns fruktansvärt nu! <3
Lycka till vad du än tar för beslut. Såklart ska du tänka på din familj men också på dig själv, det är ju trots allt din kropp och din hälsa! Kram
Dom som dömmer dig har nog aldrig varit i din sits.. Jag gjorde en själv i våras. Det va rätt beslut men som mamma så känner man precis så som du beskriver! Jag vet att om jag hade behållt den lilla då utan ett fast jobb själv och ett barn redan så hade det bara varit ett själviskt beslut. Hur hemskt det än känns så handlar det om att man ibland måste vara realistisk. Jag satt i exakt samma sits egentligen ja ville själv från början behålla men pappan sa att det inte skulle funka med våran ostadiga sits.. Man vill skrika rakt ut och samtidigt som det känns som en liten del som dör! Men att du faktiskt gör det för din familj gör dig till en oerhört stor människa som har hjärta att tänka på andra och inte vara självisk. Och ultraljudet behöver du absolut inte titta på om du inte själv vill. Jag personligen ville inte se det jag va ledsen redan som det var innan. Jag har läst din blogg sen du var gravid med Wilja och du verkar vara en stark person så hur jobbigt det än känns just nu så kommer du klara av att ta dig igenom det här med. Kanske inget du vill höra eller förstå just nu men tiden läker alla sår och man kanske inte glömmer men man lär sig hantera saker med tiden. Kram <3
Usch.. Jag kan inte tänka mig vilket helvete du genomgår nu Patricia. Men bara du vet vad som är rätt för er! Du väljer det som är bäst för dig, Linus och era underbara flickor. Du är den bästa mamman du kan vara till Wilja & Novalie, tänk allt du gör för dem!
Jag känner inte dig, men jag vill i alla fall skicka en stor kram <3
KRAM
Jag skulle inte heller kunna behålla om jag blev gravid nu, det är redan pressat som det är så jag kan faktiskt tänka mig in i det hela.
Skillnaden här är att Ali ALDRIG skulle tillåta abort pga sin religion…..hoppas hoppas verkligen att du/ni tar er igenom detta o blir starkare!
<3
Gör det som känns rätt för dig, djupt inom dig. Gör du en abort för Linus skull kan er relation likväl gå åt helvete. Du ska må bra efteråt med. Gör inget förhastat. Du är stark och så otroligt fin verkar du vara, en fantastisk mamma! Kram!
Skickar en kram <3 Bara ni kan känna vad som är rätt.
Ps…Dem gör ett ultraljud för att kunna fastställa vilken vecka du är i och för att sen kunna avgöra vilken metod som är bäst. Du behöver inte se fostret, jag valde och inte titta och det förstod hon fullt ut. Så det måste du absolut inte göra.
Det jag vet av att läsa din blogg är att du och Linus har ett starkt förhållande.
Och om ni två känner att det inte är ett barn som ska in i ert liv nu så är det så. Folk gör aborter av ”mindre” saker än detta och om ni ska fortsätta ha det bra och vara lyckliga så ser jag ingen annan lösning.
Jag dömer verkligen inte. Jag har visserligen aldrig varit gravid och aldrig varit tvungen att ta det beslutet.
Jag tycker inte det är korkat som många andra verkar tycka, att ni blivit med barn igen. Det är sånt som händer.
Ni har en sån liten tjeja fortfarande att det antagligen känns skönt att vänta lite till innan det kommer en ny.
Jag tycker du gör rätt val. Du är inte egoistisk eller dum utan det du gör är att du sätter din familj i främsta rummet och det finns så otroligt många som inte gör det.
Du är stark Patricia!
Förstår dig precis då jag genomgick en abort för 3 år sen:( Då dottern var bara 3 mån gammal när jag fick veta att jag åter igen var gravid + att vi bor bara i en 3:a gjorde att jag tog det valet. Min kropp hade ju nyligen läkts från förlossningen och dessutom från en infektion i livmodern, jag kände mig inte redo att direkt inleda en ny graviditet. Sen att vi skulle bli 5 pers i en 3:a hade inte funkat heller:-/
Jag blir än idag väldigt känslosam när jag tänker på det…jag kunde ha haft ett tredje barn nu som skulle haft sin 3:e födelsedag i slutet oktober:(
Jag förstår hur du känner. Det är ett väldigt jobbigt beslut att behöva ta.
Jag själv är väldigt stressad, för vi bor kvar i vår 3:a än idag. Vi har husdrömmar, barnen växer och behöver sitt egna utrymme och vi har det trångt just nu. Sen har jag ju en längtan efter att kunna få det tredje barnet, men vi behöver en större boyta för att vi ens ska kunna tänka den tanken.
Himla starkt av dig att skriva detta inlägg! Tycker du är så bra på att uttrycka dina känslor när du skriver.
Styrkekramar till dig! <3
KRAMAR
Stackare. Tänker på dig <3
Styrkekramar till dig! <3
Jag gick igenom nästintill precis samma sak som du nu gör, i somras. Jag har två barn som är 3 och 4 år. Jag vet precis vad du går igenom. Jag väntade bara för länge med mitt beslut och gick igenom en fruktansvärd abort. Något jag idag ångrar… då den aborten inte kändes värdig på något sätt. Men jag kunde bara inte ta ett beslut, och jag VILLE inte. Visste vad som var ”rätt” men kunde inte..det drog ut på tiden och det blev rätt beslut men på fel sätt…. Jag vet vad det är för tankar du kämpar med…FRUKTANSVÄRT.
Här är en länk till en tråd, där jag skrivit om mina tankar då och efter beslutet; http://www.familjeliv.se/Forum-4-49/m65163982.html
Stor kram till dig, jag vet vad du går igenom….
Gud vad strång du är som faktiskt skriver hur du tänker kring detta! Abort som är sådant känsligt ämne, men jag tycker verkligen att du är modig som vågar ta upp erat beslut!
Att ta bort ett foster är inget som jag har gått igenom men försöker verkligen sätta mig in i en sådan situation, jag är varken för eller emot abort. Jag tycker att man fattar det beslut som man tycker är bäst. Känner man sig osäker så är det kanske det bästa alternativet att ta bort det om framtiden inte är riktigt bestämt hur det skall bli!
Blir så himlans motiverad som person när jag läser din blogg! Tror faktiskt inte att jag har läst en mammablogg som är så ärlig som din är, du skriver det som många föräldrar tänker men inte vågar prata öppet om det!
Du är riktigt stark person (även om det kanske inte känns som det just nu), men jag tycker du är riktigt stark som rent känslomässigt skriver öppet om ett sådant känsligt ämne!
Styrkekramar!
Ja du vad säger man som utomstående.
Ni får göra det som känns bäst för er och tänka på framtiden.
Var det bara en olycka eller planerat eller ett hopp från din sida?
Du skall nog ut och jobba några år nu så du får lite arbetslivserfarenhet annars blir det svårt med tre småttingar hemma
skulle tro att ingen vill anställa. Kanske pendla in till sthlm med långa restider och ha tre barn hemma det är tufft.
Lycka till nu med ert beslut
Annelie
Styrkekramar <3
Du är så stark Patricia, som mamma, person och sambo. Styrkekramar till dig i denna svåra tid
Alla känner ju olika, men jag vet på ett ungefär hur du känner dig då jag genomgått en abort själv.
Hoppas det kommer kännas bättre även om det inte alltid kan kännas helt bra. <3
Jag vet vad du går igenom just nu.. Lycka till och kämpa på! <3
Stor kram! Vet hur det känns men vet också, att man på något mirakulöst sätt klarar det! <3
Att behöva göra en abort mot sin vilja är inte lätt, ha själv gjort det för det va fel tidpunkt och jag gjorde det för att behålla min älskade kille som då va 24 år och kände inte att ett barn skulle behöva födas och inte ha sina föräldrar ihop..att inte kunna ge just det barnet vad det mest behövde.. Just två föräldrar som älskar varan.
Minns så väl att jag ville se på skärmen vad jag skulle ta bort… Där va en liten krabat som sprattlade.
Minns också paniken som det vore igår morgonen på östra sjukhuset då det skulle ske, tårarna rann och jag skrek jag vill inte jag vill inte :-/
Men ingreppet skedde och då jag vaknade upp infann sig den största tomhet jag någonsin känt och den tomheten känner jag än idag nästan 8 år senare.
Idag är jag fortfarande ihop med killen vars barn som togs bort, idag är vi gifta och ha 2 underbara barn ihop. 2 barn som vi älskar mest i världen och vi avgudar till tusen!
Då vi fick vårt första barn,en tjej infann sig en sorg..
Nu visste jag vad vi förlorade just den morgonen å östra sjukhuset… Ett liv,ett barn,ett mirakel oavsett vad.
Jag vet dina känslor och jag sörjer med dig, kom ihåg att detta beslut går aldrig att göra lätt.
Tänker fortfarande än idag på vem hade han/hon varit idag?
Hur hade det barnet sett ut?
Men också tänker jag: om just det barnet hade kommit till oss,hade dom vi har nu också just kommit till oss eller hade vi aldrig fått uppleva dom?
Jag vet med hindra procent att hade jag behållit det barnet hade jag och min man aldrig hållt ihop, vi hade gått skilda vägar och jag hade inte bara förlorat ett barn utan min drömmars kille på köpet.
Många styrkekramar till både dig och Linus!!!!!! <3
Hur vet du att ”allt han säger är rätt”? Det stämmer nog inte även om jag förstår vad du menar. Stå på dig och din kropp. kram
Kramar till dig <3
Du ska inte välja något du vet du kommer ångra… Det är DITT barn, det är DIN kropp. Om Linus älskar dig skulle han inte tvinga dig till en abort.. UTRYMME? Tror nog dina älskade flickor skulle vilja ge upp en bit av rummet för en liten lillasyster/bror 🙂
Hoppas du verkligen gör det DU vill, i ett sånt hät fall får man vara riktigt EGOISTISK
tycker du tar helt rätt beslut ! du ahr tänkt igenom allt mycket noga och tänker inte bara på dig själv. du är stark ! jag är själv emot abort men ibland får man se det med helhet !
Åh Patricia..! <3 All kärlek till dig!
Kram! <3