Jag sitter här och tänker!
OM man blir gravid igen. Va händer då? De är plötsligt så nytt & så spännande. För som jag känner nu, så är de omöjligt för mig att få ett annat barn än att en liten Wilja kommer?
För Patricia + Simon blir en Wilja!
Kan få små pojkar, men kommer dom ändå se ut som Wilja? De här är skrämmande! 😀
Och hur reagerar jag om de blir en pojke?
Klart att det inte har NÅGON betydelse ALLS om de blir en flicka eller pojke! Likaså när Wilja kom.
Men…. Jag skulle faktiskt vilja ha en till flicka, och en pojke nu skrämmer mig! 😛 är de vanligt att man känner så? Jag känner mig verkligen som en FLICKMAMMA och inte en pojk.
Tycker inte om batman, eller radiobilar, och jag vet inte HUR ja ska finna intresse för fotboll eller dylikt!? 😛 Men som sagt, man går över ELD och vatten över sina barn.
Men känner ni igen er i känslan?
Hur kände ni när vi väntade nr 2?
Så kände jag innan jag fick Jamie också, att jag tyckte alla leksaker, kläder osv för pojkar var skit tråkiga! Men när han väl kom så ändrade det sig direkt 🙂
Väntar ni nummer 2? 🙂
jag vill oxå helst ha en flicka när jag blir gravid
Väntar ju min första nu (3v kvar bara!!), och jag är helt inställd på att det blir en tjej.. har som varit säker på det sen början, men barnmorskan kunde inte se på Rul:et så vi fick aldrig veta. Skulle bli chockad om det var en kille tror jag, kan samma som du inte tänka mig att va en "pojkmamma" haha 🙂 men det är väl så att man anpassar sig och det känns nog helt naturligt vad det än blir, tror du inte? 🙂
Jag kände precis likadant som du. Det där med flickmamma. Jag är uppväxt med mina lillasystrar, har nästan bara tjejkusiner osv. Jag hade verkligen sett mig själva gå och köpa massa söta klänningar och sånt.
Innan vi gjorde rutinultraljudet och fick reda på att vi väntade en son så var jag BOMBSÄKER på att det var en tjej. Det blev världens omställning för mig. Det spelade absolut ingen roll vad det blev men man hade ändå en bild framför sig.
Jag är så oerhört glad och tacksam för att jag fick en son, annars hade det ju inte varit min lilla Cornelis eller vad man ska säga.
Nu är det ju första barnet men det är ändå kanske samma tänk som du har 🙂
KRAM