När jag väntade Novalie så var jag helt livrädd över en sak.
Varje dag, varje kväll kom dessa tankar: Hur kan jag älska henne lika mycket som Wilja? Hur ska jag kunna ta till mig ett till barn på de viset så som jag älskar Wilja? Dessa tankar for omkring varenda dag! Och jag kände mig så hemsk som ens tänkte tanken på att om jag ens KUNDE älska Nova.
Men när hon väl kom.. När hon väl las på mitt bröst så kände jag något som jag aldrig någonsin upplevt! Det va så enormt, och så starkt från första första stunden. Att få föda fram sitt barn är de största man gör i sitt liv, de mest betydesefullaste du gör. MEN, samtidigt så känner man inte de lilla barnet som läggs i din famn! Alla känner inte den där känslan på en gång, och det är väl inte fel?
När Wilja föddes så va de så extremt nytt allting, hela livet ställdes om på ett helt annat sett. Så många intryck! Så mycket nytt helt enkelt, så med henne så växte allt fram. Självklart så älskade jag henne redan när hon fanns i magen! Men denna resa har haft ett helt annat lugn över sig.. Hur jag har mått, allt har varit tryggt! Wilja har haft det bra, livet har lixom kommit i balans. Och när Nova föddes så visste man redan allting, så de kanske var därför de kändes på ett annat sätt? Förlåt för mitt jätte luddiga inlägg!
Men att jag ens tänkte tanken: Kan jag älska dom lika mycket?
Oja.. Hjärtat har plats för sina barn, precis lika mycket!♥ Jag bara njuter. Mina flickor!
Och ja, dom är helt förbannat bedårande BÅDA två.
Det är otroligt hur mycket kärlek man faktiskt har att ge sina barn 🙂
Sv: Med Viktor började vi med rutiner sent och vi vande honom med lite "fel" saker.. Nu har vi bestämt att vi ska göra det "lättare" för oss redan från början och det verkar funka faktiskt 😀 Men man ska väl inte prata om det för då ändras det… 😉
Vad härligt att höra att det går att älska barn nummer 2 lika mycket som 1:an. Jag är själv livrädd för att skaffa fler barn just av räddslan att inte kunna älska nästa lika mycket.
Ja du vännen den där känslan hade jag också, men jag tänkte nog mer så här; Tänk om jag kommer älska det nyfödda barnet mer än min förstfödda, eller tvärtom? Läskiga tankar och det är ju klart att båda har stort plats i mitt hjärta! Man har plats att älska hur många som helst. Inget att skämmas för alla har vi nog dessa tankar någon gång under graviditeten.
Kram
Man ska bara vara så tacksam att kunna få vara med om känslan att kunna få barn, att få känna den underbara känslan.
Man är då lyckligt lottad.
Mysiga bilder, och så underbart att Wilja verkligen har tagit till sig henne så snabbt. <3
jag tror det är ganska många som känner det så, jag var iaf en av dom!! men sen som du säger, de kommer upp på bröstet. så är de SÅ älskade 🙂
Kärlek <3 det lyser genom hela bloggen genom varje inlägg genom varje mening kärlek <3
Skönt att läsa att jag inte är den enda som plågas av dessa tankar. Jag väntar ju också en liten som är beräknad att komma i slutet av april och ibland känner jag också när jag tittar på Ajdin att ingen kommer någonsin vara lika mycket älskad av mig son den här lilla människan. Men när jag läser detta inlägg nu känner jag mig lite lugnare, det är nog för att det inte finns någon annan som man kan älska lika mycket.. eller ja, finns och finns, det finns ju en liten i magen men det är inte samma sak 🙂 Men vi hoppas på det bästa och en massa kärlek till båda mina killar 🙂
Jag förstår heelt dina tankar! Du beskriver exakt så som jag kände!! Trodde oxå deva fel på mig som tänkte så, men de är nog inte så ovanligt trots allt!
Med båda mina älsklingar tog de nån vecka innan den "heeelt galna förälskelsen kom" det är en sån sjukt kraftig känsla när den kommer, och den kommer ALDRIG ge sig av<3
Kram
Sv: ja, glädje och vårskrik <3
😉
Känner så väl igen mig i det du skriver. Men man inser att ja, man kan älska dem precis lika mycket:)
Känner igen de där med att kärleken växer fram. När vi fick våran son fick jag aldrig upp honom på bröstet utan dom sprang ut med honom eftersom att han blev lite tagen vid födseln. När de väl kom tillbaks med honom och jag fått honom på bröstet kännde jag inte den där övervälvande kärleken som alla pratat om utan jag kännde mig mest chockad. Självklart älskade jag honom från första stund men det var som att jag behövde tid för att förstå att han var vår. Jag älskar honom mer än allt. Och ja, jag håller med dig både wilja och Nova är bedårande 🙂 kram