Ingenting är som hemma <3
Ja, vad ska jag skriva eller hur ska jag börja. Wilja har en rätt kämpig period nu, då hon saknar sin Pappa väldigt mycket och förstår inte riktigt varför inte han kommer och hämtar henne från dagis, eller varför hon inte kan åka dit så fort hon har lust. Många tårar på kvällarna, och många samtal till Pappa den senaste veckan. I och med det, så är jag boven här hemma och hon har varit ilsken och elak som ett bi stundvis här hemma mot mig hela veckan, vilken i sin tur gör mig frustrerad och känner att de ska bli skönt när Torsdag kommer och vi får andas en stund här hemma. Det blir skrik hela dagarna (stundvis) hon blir elak mot Novalie, mot mig och Linus. Hon är arg, och jag förstår henne! Men jag känner mig så maktlös när jag inte kan göra något åt saken.
Jag bara önskar att hon kunde vara hos Pappa lika mycket som hon kan vara här, det är de vi alla vill. Men vi bor ändå så långt ifrån varandra, och för att hon inte ska behöva byta dagis, så innebär det att Simon måste rycka upp Wilja 04 på morgonen för att hinna till Bålsta, och hinna åka tillbaka till stan för att vara på jobbet 07. Och vår kommun går ju inte med på att ha två förskolor! så de känns som antingen eller, antingen är hon hos Pappa mån-tors veckan efter och jag blir en ”helg-mamma” , eller så är hon här på heltid. Hon blir arg hur vi än vänder och vrider på det, klart hon saknar sina föräldrar. Känns bara som vi inte hittar någon lösning för det här, förutom att alla byter jobb, säljer bostad och flyttar närmre varandra och det är inte aktuellt för någon utav oss just nu. Önskar bara att hon kunde förstå att vi inte gör det här för att vara elaka, och den här arga perioden kanske snart avtar lite. Man blir bara så ledsen för hennes skull, då man alltid vill sitt barn de bästa..
Låter jobbigt, hoppas det ordnar sig snart… :/
Kan du inte vara en helgmamma då? Kanske funkar super om hon bor hos pappa och går på dagis nära honom och träffar dig på helgerna 🙂
Hej. Jag förstår precis vad du menar. Min dotter är hos sin pappa varannan helg och hon mår verkligen dåligt över att inte träffa honom oftare 🙁 Dock så kan jag inget göra då han inte vill ha henne mer 🙁
Samt att varje gång hon kommer hem så får man höra att hon inget ätit, eller kanske inte varje gång men dom ggr hon ätit är det snabb mat 🙁
Ilskan kommer mot oss som står kvar, för oftast vet barnen att vi står alltid vad dom än gör.
Jag önskar att jag kunde säga att det blir bättre med åren o de kanske det blir. Dock har det varit så du beskriver för mig i 7 år nu 🙁 Och varje dag hoppas, längtar osv osv att det ska bli bättre.
Lycka till 🙂
Åh vad skönt det är att läsa att du vill att din dotter träffar sin pappa mer. Min sambo har en dotter sen innan och hennes mor gör allt för att krångla till det och vill helst att han inte har henne alls. Hon har till och med fått dottern att räkna nätter när hon är här ( vilket vi fått kämpa med att få henne att sluta eftersom det är ledsamt).
All cred till dig som inte är egoistisk och vill att pappan är lika delaktig som du. Vi (min sambo) har det helt tvärtom!
Det skulle inte funka och vara ”helg mamma” nu när du ändå ska plugga och vara borta mycket i veckorna ?:)