PATRICIA- Mamma till tre små!

Varje ålder har sin charm, och sin trots.
När Wilja blev 1 år, så tänkte jag.. Nu kan det inte bli värre, när hon blev 2 år, så tänkte jag samma! ”Nu kan det verkligen inte bli värre…” när hon kom in i sin 3 års trots så skrattade jag åt hur jag tänkte när hon var 1, men nu när hon närmar sig 5 år. Då är det ibland så jobbigt så man vill krypa under jorden en stund och få andas. Den här damen, hon ifrågasätter precis allt jag gör. Det är aldrig riktigt bra, alltid så har hon motfrågor. Ber jag henne göra något, så räcker det inte bara med ett därför utan det är hundra frågor om varför. ”Men varför säger du därför mamma”. Ja ni förstår! det är inte så att det är bråk på samma sätt längre, hon är stor! herregud så lillgammal och stor vår tjej är. Ibland så låter hon så mycket äldre än vad hon är i sitt tal, hon säger ord som jag inte vet vart hon fått dom ifrån! inte kommer det hemifrån i allafall. Wilja är en explosiv tjej som gärna vill synas, och höras!

Men hon är den mest varmhjärtade unge jag träffat. Hon har nu haft sin lillasyster vid sin sida i 2.5 år, när jag säger att Wilja ALDRIG inte för en enda gång lagt en hand på sin syster, då menar jag det. Visst har dom dragit i varsin sida om en leksak, men hon har ALDRIG slagit, puttat eller varit elak på de sättet mot henne. Hon har skrikit ”jag hatar dig” många många gånger, men aldrig.. aldrig varit elak! Novalie har däremot varit lugnet själv, men när de kommer till sin syster så har hon varit riktigt elak! det tog ett tag innan talet släppte, och under den tiden så bet hon Wilja. Många gånger. Vi försökte göra allt för att få henne och sluta, och försökte förklara för Wilja att hon är tvungen att putta bort henne, eller göra så hon slutar! men Wilja har trots det, blivit ledsen när VI blivit arga på hennes lillasyster.
Gud, vilken tid vi hade. Det är som tur är över, bitandet är slut och de stannade i hemmet och inte på förskolan! även om Wilja fick ta bitar-smällen.

Det jag vill komma fram till är, att herregud.. det är ibland så man funderar hur man ska orka ta sig igenom allt, men en dag.. så försvinner trotsen (för att sedan återkomma 5 gånger värre) men under den harmoniska tiden så laddar man upp batterierna och orkar med nästa fight. Just nu är vi inne i en bra period, förutom att jag har två tjejer envisna som två åsnor! det är mycket drama här hemma, men så är det väl när man uppfostrar två små flickor? 😉

Novalie har aldrig haft dom här trotsperioderna så som Wilja har haft, hon har hållit sig väldigt jämn sedan hon var liten, vilja – ja de har hon, envis? japp japp! men aldrig på samma sätt som Wilja, hon har haft det tufft och varit så känslomässigt rörd när hon varit inne i sina perioder. Tror ni de är så, att är man lugn som liten, så får man tillbaka det i tonåren och tvärtom?
Jag vet att jag var lugn som en filbunke – men med vilja, och gick alltid min väg. Men i tonåren, exploderade jag ut.
Finns det någon sanning i det?