PATRICIA- Mamma till tre små!

Idag för 12 månader sedan, så trodde jag aldrig att du skulle komma.. Vi satt hemma hos svärmor och tårarna börja nästan rinna av ren frustration! Det var BF-dagen, men ingen liten tjej hos oss. Jag hoppade upp och ner på pilatesbollen, upp & ner i trappor i hopp om att du skulle komma ut. Det gick nästan så långt så jag trodde på riktigt att du aldrig skulle komma, efter all övertid med din syster så trodde jag att du skulle ligga inne minst 13 dagar över, bara för att jäklas.
Några timmar gick, mot 16.00 så började jag känna av små lätta sammandragningar! men inte värre än vanligt, så hade jag känt de senaste månaderna hela tiden.
Men, jag & Linus åkte hem och gjorde: You know what, för att försöka trigga igång det! Hoppade upp och ner med min mage på mått över 40 SF, ja jag förstår inte hur de gick till. Men de gick, och efter 2 minuter. Jag skämtar inte, så kände jag av en riktig ”värk!” Jag flämtade, och brast ut i garv! Klockan var nu kring 17.30 tiden, jag hoppade in i en dusch och packade en liten väska. Vi åkte in till akademiska, även om värkarna inte kommit igång så tänkte jag åka dit och inte åka hem igen om man säger så, på något vis så skulle hon ut! så tänkte jag. Väl framme, så hade dom så lungt och sa till mig: ”Du får sova kvar, men om ingen bebis tittat ut innan imorgon så får ni åka hem och återkomma”. Klockan var nu: 18.30 ca, hon frågade om jag ville bada då jag hade små sammandragningar men jag hade inte ont alls! Kröp ner i ett stort varmt jaquzzibad, skrattade och pratade med Linus.

Jag klev upp ca: 19.25, när jag gick i gången med Linus för att hämta saft.
Så skrek jag bara: DE TRYCKER, hjälp Linus, de TRYCKER! De var så läskigt, för från ingenstans så kändes de som ungen skulle ploppa ut. Jag hade ju inte ens haft VÄRKAR tänkte jag! Skrek på sköterskan som i stort sett bara ”ja,ja’ade” mig. När jag kom in 1 timma tidigare var jag bara öppen (2 cm och två cm kvar av tappen), men så hade läget sett ut 2 veckor då jag varit på BM kontroll.

Fick lägga mig på ett rum, och hon undersökte mig: Men herregud, OJ sa hon! du är öppen 7 cm, vilket fantastiskt arbete du gjort!
Jag kommer så väl ihåg att jag fick panik, och bara skrattade! men va, jag va vadå öppen! vid detta skede började de göra ONT, väldigt väldigt intensivt och förbannat ont. Skrek att jag ville ha smärtlindring, men jag fick ingen: Nej du Patricia, du ska koncentrera dig på att föda barn! Då blev jag ännu räddare, värkarna och trycket var så insentivt så jag trodde att ryggen skulle gå av. Just där hade jag ont, ryggen! den brände som tusen eldar och jag önskade att jag aldrig hade blivit gravid, och jag förstod inte hur jag kunde utsätta mig för en förlossning igen, UTAN bedövning! haha.

Efter två krystvärkar, så sa till mig: Nu ser vi hjässan, och i nästa värk, så flög den underbara tjocka ungen ut på mig.
En liten Novalie öppnade nu sina stora blåa ögon: Men va STOR hon är brast jag ut, efter jag tittat hur förjäkla söt hon var. Mycket riktigt var du stor vår ängel, 52 cm och 3830 gram. Jag förstår verkligen inte hur jag fick ut dig, men en snabb väldigt enkel förlossning. Jag lyckades klara mig från att sy, summa av kardemumman så föder jag mer barn, så kommer jag alltid göra de naturligt. Vilken upplevelse, så fantastiskt.

Ett år har nu gått, en vacker så snäll tjej har vi framför oss. En riktig liten kämpe, de är precis vad du är och det har du bevisat för oss gång på gång. Varje dag så visar du ditt stora hjärta för din mamma och pappa, och varenda dag är vi tacksamma över att vi just fick dig som vår dotter, det finns ingen som du, inte någon. Jag har träffat många barn.. men aldrig någonsin ett barn som är mer nöjt, och snällt än dig. Vi älskar dig, en finare 1 årspresent kunde jag och Linus inte få.