PATRICIA- Mamma till tre små!

Vårt 2013 började rätt tungt, efter aborten i December, så mådde jag inte speciellt bra och var väldigt ledsen! Men dagarna gick, och man bara ”kom” över det helt enkelt.
Det positiva denna månad var att jag fick ett heltidsjobb med ett jobb som jag verkligen trivdes på! (de bästa jobbet jag någonsin haft hittills). Jag Trivdes oerhört bra, men allt var ett ständigt pussel.
Jobba vaken natt, för lite sömn, jobbade väldigt mycket denna månad.. Men det var väl mitt sätt att bara ta mig vidare, jag behövde det.
Januari förra året känns som så långt borta, har bara en massa tråkiga minnen från den här månaden.
Mitt upp i allt, så blev jag iallafall en blondie, trodde jag skulle trivas… tji fick jag på den!

Sen kom vi till kära Februari. En mycket bättre månad, en rolig månad. Vi gick på massa visningar och var fullt uppe i att hitta något nytt! vi bodde ju då bara på två rum och kök (fyra personer) de var rätt tight om man säger så.
En morgon så ringde Linus mig efter jag jobbat natt, han sa bara: Boka konsultation! Va tänkte jag, vad menar han nu? men någonstans i kroppen så bara hoppades jag, och önskade att det var sant.
Mitt hjärta ville göra något för mig, som var väldigt viktigt. Han bokade in en operation för mig, så jag äntligen kunde få göra mina urkammade små tuttar. Hela månaden var jag så förväntansfull, läste om allt jag kunde komma över om operationer. Bestämde mig för Proforma i Stockholm, och opererades den 28: Februari utav Örjan Gribbe! Bland de bästa dagarna i mitt liv, b1 & b2 kom på plats. Jag tränade hårt denna månad, fick fram bra resultat!
Satte även i nya extensions och färgade håret till koppar. Och min älskade lilla loppa, fyllde 1 helt år.

Mars var lite utav en dömånad, dagarna rullade väl på med jobb och barn! De som skedde denna månad, var att vi köpte vår fina 4:a! Äntligen så skulle vi få plats.  Vi sålde även den gamla lägenheten, och vi hade redan flyttat in i våra tankar. Jag var fortfarande rätt nedstämd efter de ovanstående, jag och L gled sakta ifrån varandra under den här tiden. Han visste inte hur han skulle hantera allt, jag kände mig arg.. och allt var hopplöst. Jag jobbade mest för att slippa vara hemma, så var det faktiskt. De blev inte bra, vi flydde helt enkelt ifrån varandra istället för att ta hjälp utav varandra. Jag gjorde min andra läppförstoring på Proforma, och blev as nöjd.
Jag fick ett samtal från Nyköpings lasarett, min Pappa hade åkt in med ambulans och fått en stroke och låg nedsövd, allt var ovisst och rent utsagt skit under denna tid. Wilja fyllde också 3 år <3

April månad kom, och april månad gick. Jag började också sy, köpte min första maskin och satt fullständigt manisk varje stund jag fick framför maskinen!
Annars så var de inte mycket, åkte fram och tillbaka mellan Gnesta-Nyköping en del.

Maj, solen kom och allt kändes okej nu. Allt bara rullade på, vi fick tillträde till nya lägenheten! flyttade in, denna månad bodde vi i kartonger och hade tankarna endast på renovering och inredning!
I allafall jag. Va på skansen, massa lekland. Njöt utav att värmen började komma, en helt okej månad. Mycket trots, men det berodde också på allt kaos överallt.

Juni kom, bad, sol, ledighet, grillad mat jämt och ständigt! Gjorde mycket på egenhand, Linus jobbade och jag var hemma med tjejerna.
I slutet utav Juni fick vi reda på att min Mormor va så himla dålig. Så det var bara för oss att boka en resa ner till Polen, för att få spendera vår sista tid med henne.

Juli var min och Linus sista månad ”tillsammans!” jag tror att vi försökte denna månad, de kändes bättre stundvis. Vi gjorde mycket, åkte iväg, bodde på hotell.
Försökte hitta egentid med varandra, men vi var verkligen långt ifrån varandra på många plan. Allt från att närheten var borta, jag kände mig inte tillräcklig. Tillslut så backade jag mer och mer, när han försökte närma sig mig.
Vi kom om varandra, efter dessa månader med att ej ha pratat. Så blev det verkligen fel.

Augusti. En månad då jag kände mig som världens mest ensamma människa.
Ångrade allt som hänt, var arg, var ledsen, besviken, besviken på mig själv. Allt var kaos, jag var mer eller mindre bostadslös med två små barn! flyttade hem till Mamma i några dagar, fick snabbt tag på en andrahandslägenhet.
Fick tag på jobb inom en vecka, försökte bara ordna upp allt för barnens skull och körde bara på utav ren automatik. Jag kände inte efter, och var bara arg första tiden. Jag kände mig så värdelös! Jag började snabbt jobba, fick tag på förskola snabbt åt barnen. Skolade in dom, när vi sen fick veta att Håbo kommun inte godkände två förskolor, så det var bara att vara hemma med tjejerna den veckan jag hade dom! Med en halv inkomst, och tusen utgifter. Nej, allt var ett virrvarr. Jag anade något, jag var gravid. Alltså ni kan inte förstå, det här var den jobbigaste månaden i hela mitt liv när allt var som det var. Utan att tveka, bokade jag tid för en abort. Åkte dit, hämtade mina tabletter, åkte hem. Tog bort. Jag och L pratade inte mer med varandra än vid hämtning/lämning. Det var bra, för det fick oss att fundera utan att vara på varandra, och utan att bråka. Men veckan jag inte hade barnen, så höll jag på att bli knäpp. Efter jobbet, låg jag bara som apatisk och stirrade. Bara grät, och ville verkligen inte vara ensam.

September.. Fick träffa mina barn varannan vecka, jobba, bo på ett ställe man inte trivdes på. Försöka orka vara Mamma veckan jag hade barnen!
I mitten utav September så började jag och Linus prata igen, vi pratade så mycket om allt.. Vi pratade för första gången mer än vad vi gjort under våra 3 år tillsammans! All tid ifrån, gjorde så att både han och jag förstod våra egna brister som vi annars inte har velat lyssna på. Vi förstod varandra bättre, vi hade inte gnabbets, inte bråkat. Utan vi bara insåg, och förstod att varken den ena eller andra hade gjort mer fel. Vi slutade prata, slutade bry oss, var bara föräldrar. Där tog allt slut!
Jag är en riktig känslomänniska, och behöver prata om saker. Han inte, han förstod inte mitt behov. Och jag kunde inte förstå honom! Helt plötsligt så kändes allt så himla bra, och jag började känna mig glad över att ha förlorat honom. För jag insåg också vad jag hade, och vem som betydde allt för mig. Och han kände likadant, allt blev bara starkare och mer äkta. Vi förstod att vi ville vara med varandra, trots våra olikheter. Men trots att vi fortfarande är olika, kan och vågar vi nu prata om det. Och är öppna för att lyssna på varandra. Vi bestämde oss för att komma tillbaka till varandra igen, vi ville inget annat.

Oktober var den absolut bästa månaden på hela året! så glad jag är nu, och var då var de längesen jag var <3
Allt föll på plats, och de kändes bättre än vad de gjort mellan oss från första början. Vi har verkligen kommit varandra nära på ett sätt som annars inte fanns, och Linus för mig har blivit en helt annan person.
Oktober var en fartfylld månad! sov på hotell två gånger, bloggmiddag, klippte av mig håret och fick en chock. Träffade fina fantastiska människor, bloggvänner som blivit nära vänner. Jag sökte in till skolan, jag fick ett nytt jobb.
Men på samma vis detta var den bästa månaden, var det nog också den värsta månaden.
Jag förlorade min mormor, två dagar efter så omkom min styvbror.

November månad startades med en resa ner till Polen för att ta ett hejdå för min Mormor. Jag, min mamma och syster åkte ner. Det var en tung resa, 10 min innan vi är framme i Rzeszow så får min mamma ett samtal.
Martin är död är de enda jag förstår, knäna vek sig och tårarna bara brann. Förstod ingenting, där skulle vi hoppa av med resväskor och vänta på en släkt vid tåget som redan sörjde. Allt kom på en och samma gång, och
vi alla befann oss i chock i flera dagar. Att Martin hade försvunnit insåg jag inte förens några dagar innan hans begravning.
Jag var glad för min skull denna tid, jag var glad över vad jag hade hemma. Men var väldigt nere över allt som hänt, och kände någonstans: nu räcker det, jag vill inte mer.

December månad kom..
Jag fick beskedet om att jag blev beviljad min utbildning till frisör genom min hemkommun som betalar min plats, jag fick först ett nej. Men jag gav mig inte, utan jag tjatade och tjatade. Tillslut fick jag, ett ja.
Drömmen kommer bli sann, och jag kände mig så stolt och lycklig. Jag fick också mig min nya fina förlovningsring, en ny start på allt. Jag valde att byta bloggportal, och fick ett bloggkontrakt här hos Loppi och jag kan inte vara mer glad för det.
Vi har fått bo på hotell och haft chansen att rå om varandra ordentligt, tomten har varit här och barnen har denna månad varit så jäkla snälla. En väldigt fin månad, och jag hoppas nu på ett lättare 2014.

Tack till er alla som på något vis har varit med mig på min resa, även under tiden jag ej bloggade och bara använde instagram under tiden vi var separerade.
Då insåg jag, vilket stöd jag hade från människor som jag aldrig har haft chansen att träffa, det gick rakt in i hjärtat och jag höll mig stark. Jag klarade allt, fixade allt för att jag var tvungen. Men utan era ord, en titt bland kommentarerna så hade jag fallit ännu längre ner. Tack till er som kommit in hit varje dag, och spridit glädje. Ett litet hej, det kan betyda så mycket.
Hoppas att ni vill vara med oss på vårt 2014 bland studier och barntrots!

Stor Kram, och ett riktigt Gott nytt ÅR på er.