PATRICIA- Mamma till tre små!

Lite bekännelser satt säga… Vart ska man egentligen börja, när man knappt har en aning om vad man ska skriva. Eller när man vill skriva så mycket, men det är så lite som kommer fram. Känner mig stum i fingrarna, samtidigt som huvudet vill så mycket. Ligger här i sängen, Linus ligger och kollar på serie, lilltrollet sover sedan ett bra tag tillbaka! Och här sitter jag med mina hjärnspöken som ofta kommer och knackar på den stora porten. Jag känner mig så rädd, så glad, så lycklig men så jävla vettskrämd! Vet inte vart detta kommer ifrån.

Vi kan börja med svartsjuka.. Oj, känns konstigt att skriva det! För jag har aldrig någonsin varit en sån tjej som varit de tidigare. Har aldrig varit ’sotis’ inte för det minsta. Mina killar kunde va på krogen hur länge dom ville, göra vad dom ville vara med vilka dom ville! förstår ni, HELT utan oro. Jag vet inte vad de beror på! Antingen var de för att jag va så säker på att DOM aldrig skulle göra nått för att förlora mig (egoistisk) som jag va. Eller var de för att jag inte brydde mig tilräckligt? utan väntade mer på att ett snedsteg skulle komma så JAG fick en anledning att dumpa? – de va så jag funkade tidigare.

Men nu? det är en helt annan sak! jag är fullkomligt livrädd att förlora det jag har. Och jag tar inte honom för givet för en sekund i världen! Varje dag går jag och oroar mig över om jag är tillräcklig nog, varje dag går jag och tänker på om jag är fin nog.. För i MINA ögon är han det vackraste som absolut finns. Och jag har aldrig varit i dess likhet av att känna så som jag gör! – Hur konstigt tror ni inte det känns för mig? för FÖRSTA gången i mitt liv känner jag en liten klump i magen, den där ständiga oron! Det kanske har sina förklaringar, men ändå inte. Jag borde veta att jag är allt för honom. Det har han bevisat gång på gång! <3
Men jag tror de är så, den gången man blir riktigt kär så är man rädd dygnet runt för att förlora det man har.

Sen kan vi prata om LUST… Ja, ni många vet nog vad jag menar nu! Och den här kategorin talade jag helt öppet med er om förut. Och många av oss som är gravida vet att lusten kan POFF en dag till den andra försvinna. Alltså, vi har minst haft sex 5 dagar av 7 sedan vi träffades, och då flera gånger vissa! Men kort och gott. Jag trodde ju att min lust va som förlorad förut… jag ville ju inte, och hade knappt sex på ett år! Ja, efter Wilja och innan. Min graviditet med henne va hemsk på de sättet, INGEN fick ta på mig! Kände mig bara äcklad.

Men den här graviditeten så känner jag att lusten har ökat brutalt! Från att ha 5 dagar skulle jag utan tvekan kunna ha de 10 gånger i veckan? är de någon som känner såhär? hur kommer de sig att de kan vara så olika?

De är så mycket jag vill skriva, men det är så lite som kommer ut.
Kanske fel dag på att berätta! – tror det är så.