Hittade ett inlägg på min förra blogg, som jag tycker är värt att publicera här igen! Det här var mina personliga tankar som gick efter att jag snuvades på på amningen med Novalie:
Att amma.
Jag har fått chansen att amma min första dotter i 1.5 år, det är inte alla som kan. Och det är inte alla som heller vill. Jag ska nu berätta vad jag tror, och ska tala om min erfarenhet utav vad amningen har gjort med mig, mina barn och bandet till varandra då jag har ammat, och gett flaska.
Amningen kom igång med Wilja väldigt snabbt, jag fick dock otroligt ont och stora sår som blödde, och som varade. Varje sug hon tog i början så grät jag, och hon grät. Amningen var verkligen inte bekväm, utan varje gång hon skulle ha mat så bävade jag mig inför det. Men bak i skallen så visste jag att smärtan snart skulle vara över, bara jag gav det en innerlig chans. Två, tre veckor efter, så började såren läka med bra salvor från vårdcentralen. Jag var också på bvc och dom hjälpte mig hålla henne rätt så hon sög bättre, vilket var en stor hjälp. Yes kände jag, jag gav inte upp och det visade sig vara det bästa valet jag gjort trots sveda och tårar! Jag ammade Wilja på heltid första året, sen började vi ta bort amningen när hon skulle sova under dagarna, men bröstet och närheten från mig var så viktig för henne. På gott och ont som med allt. Det var ingen som kunde vara barnvakt på de viset, hon och jag var helt länkade hennes första år och jag hade aldrig heller sovit borta från henne en enda natt. Första gången var hon 14 månader.
När Novalie kom, så blev hon snabbt väldigt sjuk. (Hon fick RS-viruset samt influensa A) då hon endast var 11 dagar gammal. Det finns en egen kategori om ni vill läsa om vår sjukhushistoria.
Hon fick andblock, vi åkte ambulans och hon slutade andas flera gånger. Hon var väldigt dålig, och tillslut satte vi i sond. Hon orkade inte äta själv, och gick ner i vikt. Jag försökte under tiden pumpa, men jag själv var så slut över allt, orolig, och rädd. Så mjölken försvann sakta men säkert, mycket möjligt över all stress bakom allt. När hon började bli bättre, försökte vi mycket med bröstet. Men hon var fortfarande för trött för att orka äta, och jag fick order om att ge henne ersättning så hon inte skulle tappa mer. Det var så förnedrande till en början att inte kunna mata sitt eget bra, jag hade verkligen trivts så bra med det. Trots att jag ständigt var ”låst” och att det var ett rent helvete att sluta. Jag hatade den där flaskan, men sakta men säkert så insåg jag också bekvämligheterna med flaskan, Linus fick vara nära på ett sett som han annars inte hade kunnat vara. Hon blev inte låst till mig, utan lika mycket till honom. Hon delades lika på något vis, hon sökte trygghet i Linus och redan som liten har Pappa alltid varit den hon går till.
Det kan mycket väl vara så att barnen bara är olika.
MEN jag tror starkt på att den närheten som Wilja fick, fick aldrig Novalie hur mycket jag än försökte. Man skapar sig ett band med amningen, och jag är så ledsen snart 2 år senare att jag missade den chansen med henne. Därför känner jag också ett sånt agg emot att man vägrar, för att det för ”ont” eller för att det är ”jobbigt”. Klart som fan det gör ont till en början, klart som fan det är jobbigt att behöva amma i timmar på natten istället för att värma en flaskfan i micron ett par minuter, lägga barnet själv med flaskan och bulla upp med kudden. När man kan, och har möjligheten så förstår jag inte hur man kan välja bort det.
Jag menar inte att mitt band till novalie inte är starkt, men jag önskar så många gånger att jag fått vara henne mer nära!Jag känner mig snuvad bara. Och jag ser själv skillnaden mellan Novalie och Wilja, och jag tror starkt det har med närheten den första tiden att göra mellan Mamma & Barn.
- Låt mig tillägga till er som inte verkar ha läst igenom min text ännu en gång. Jag uttalar mig om mina känslor för amningen, och jag uttalar mig om det jag känner mellan mig och mina barn.
Ni som vänder taggarna utåt, har ett barn och har aldrig haft chansen till att amma utav olika anledningar. Precis som jag inte kunde amma Novalie, självklart förstår jag att ni kanske hafs velat det ifall möjligheten till det fanns. Men precis som hos mig, så fungerade det inte. Jag berättar vad jag tror skillnaden är, och det är inte för att vara elak. Utan för att jag känner en sorg utav att det faktiskt är så. Det handlar inte heller om att Novalie är ett otryggt barn, den tjejen får lovord från alla hon möter för att hon just är så framåt, öppen, social och att hon lyssnar. Men, det jag är ledsen över att vem som helst duger. Det är bra, missförstå mig inte. Men för henne spelar det ingenroll om att Pappa är där, Farmor är där, eller om jag är där. Så har det varit sen hon var bebis, alla är också olika. Men jag väljer fortfarande starkt på att tro att amningen har en stor del utav hur barnet är de första åren. Den stärker bandet, det tror jag på och vad ni väljer att säga så tror jag det är så. Jag väljer inte att hugga ner er som inte väljer att amma? Utan allt jag har sagt är att jag är uppriktigt ledsen över att det inte har fungerat, och att jag också insåg bekvämligheterna i att ge flaska? Men hade jag kunnat, så förstår jag inte hur man kan välja bort det!!
Jag tror att det blir vad man gör det till. Är man inställd på att ”nu kommer mitt barn och jag inte få samma band för att jag inte ammar” så blir det säkert så. Jag tror ett starkt band handlar om mer än amning. Vissa barn får ju ett väldigt starkt band till sina pappor trots att de aldrig ens varit pappalediga. Jag tror att man ”klickar” bättre med vissa av sina barn, inte för att man älskar dom mer eller mindre utan för att man precis som i vanliga livet går bättre ihop med vissa personligheter. Jag är uppvuxen med fyra syskon och beroende på vilken personlighet vi ”ärvt” av våra föräldrar så passar vi bättre med den förälder som liknar vår personlighet eller tvärtom.
Sen tycker jag att det är bra att skriva ut hur du känner inför dina upplevelser av amning och flaska osv. MEN du dömer andra genom din text vilket jag tycker är lite trist, det gör att dina känslor inför din situation göms undan och istället blir det fokus på att du ”känner agg” mot de som inte vill amma när du egentligen inte behöver bry dig om vad andra gör? Förstår inte varför alla ska tycka och tänka så mycket om hur andra gör, det viktiga är väl att man är nöjd med hur man själv gör?
Ser att någon kommenterat om att ersättning i dagens samhälle måste va bättre än bröstmjölk? Det kan ju knappast stämma, naturligt ÄR de bästa för barnet. Sen tycker jag ingen mamma ska behöva må psykiskt dåligt av att amma, nej då är de bättre med ersättning. Därimot kan jag tycka att många ger upp så jäkla lätt, ja det GÖR ont att amma i början. Men att ge upp efter två veckor pga att det värker, såriga eller klyvda bröstvårtor? Nej , bit ihop en måndag och sedan får ni ett band som blir väldigt speciellt och som jag tror man INTE kan få genom flaskmatning på samma sätt!
För det första får inte alla ONT av amning! Och vad vet du om varför folk slutar efter två veckor! Yttra dig inte om vad folk gör och inte gör för DU ENMELIE har ingen aning om vad som ligger bakom folks beslut att sluta eller inte amma alls!
Sen bandet du anser att man inte får om man inte ammar! (Vem bestämmer tiden på amnings Perioden/ när under perioden knyts då detta band?) Vad anser du då om föräldrar som får ha sina små älskade barn på neo utan att ens ta på dom? Dom har inga band överhuvudtaget då eller?
Va intressant att du varit med om både helamning och flaskmatning. När min lilla dotter kom fick jag efter 11 dagar komplettera med ersättning då hon var för trött för att amma och gulsoten behövde försvinna. Det gjorde verkligen så himla ont då jag ställt in mig på att helamma redan från början och jag blödde också om bröstvårtorna för jag ammade verkligen konstant. Men 7 veckor senare fick jag efter massvis med tårar (från min sida) äntligen bort ersättningen. Och jag säger samma som dig att jag aldrig skulle vilja välja bort amningen för man kommer verkligen inte lika nära inpå. Det är så många gånger jag bara velat ge upp.. Men har hela tiden förklarat för mig själv att vad skulle jag inte göra för att kunna förhindra alla sjukdomar som amningen skyddar en del mot… Jo verkligen allt. Slitet är värt det, men klart det inte är så för alla. Bra inlägg av dig! 🙂
Håller med dig helt Patricia!
Kloka ord! Har läst din blogg ett tag men aldrig kommenterat! Gillar dina inlägg!
/Barnmorskan
Det är sånt jävla tjat om amning! Ibland undrar man om det bara är för att starta en diskussion / provocera / behålla läsarna mm! Amma om du vill, skit i att amma om du inte trivs/kan/vill osv!
Mår mamman bra mår barnen bra och vise versa!
Jag ammande ” bara ” mina i två veckor! Sen fick det räcka!
Och mina mår bra, växer som dom ska osv!
Tack för ersättning, vilken avlastning att kunna få hjälp med matningen! För jag hade tamefan kunnat försörja hela Sverige med min mjölk!
Inga fel på ersättningar ungar 🙂 jag har två. Och dom är PERFEKTA! Lika så vår relation!:)
Tjing!
Min son är född en vecka efter Novalie, jag ammade honom i åtta månader men han är precis som din dotter. För honom duger vem som helst, han väljer heller farfar eller morfar framför mig och hans pappa. Min Edvin har alltid varit en extremt social kille så jag tror att det snarare ligger i personligheten än amningen. Klart att man får närhet, men det verkar inte påverkat Edvins relation till mig. Blir spännande att se hur det blir med hans syskon som kommer i juli.
Jag hade tidigt ställt in mig på att jag skulle amma, men i vecka 30 kom beskedet ” Du har pip-implantat och dom kan vara cancerframkallande”. Jag fick därmed stränga order om att inte amma och jag grät floder. Skrev in i förlossningsbrevet om att jag inge fick amma och varför, tur var det för pgr av komplikationer så var jag inte närvarande sonens 3-4 företa timmar i livet, och hade vi inte meddelat att han skulle ha ersättning hade personalen inte gett honom mat.
Tack vare ersättningen fick sonen möjlighet att ty sig till både mig och sin pappa, vi körde ofta hud mot hud för närhetensskull.
Sonens pappa är själv uppväxt på ersättning för snart 30 år sedan och inga fel på honom.
Självklart ska man ge amningen en ärlig chans och det kommer jag göra nästa gång.
Men ersättning kan vara lila bra om man ser till att mata på samma sött som när man ammar.
Vilken vacker bild! Känner att din sittuation var ganska lik min då amningen gick bra med första barnet, förutom problem i början. Sedan med nästa barn som fick RS-virus när hon var 16 dagar, förstördes min amning totalt av mjökstockning, då hon spydde upp maten och ville ha mer hela tiden. Så där blev det ersättning från en månad när jag gav upp. Glad dock att hon ”bara” fick RS-virus och inget mer. Jag önskar att jag hade kunnat amma henne längre men samtidigt en befrielse att inte göra det, för mig blev det så mycket enklare då jag också hade fått en förlossningsdepression. Så länge barnet mår bra får man göra det som passar ens situation, vad mer kan man göra?
Jag kunde inte heller amma min son. Han föddes 15 veckor för tidigt så jag pumpade i 3,5 månad men mjölken kom aldrig riktigt igång! Jag minns att dom äldre sköterskorna på sjukhuset tyckte det var mitt fel, att jag inte pumpade tillräckligt ofta. Men jag är säker på att stress och oro över att ens barn ska dö gör sitt också!
tror som du, men också att et är stora individuella skillnader med barn trots amning. har ammat båda mina, första i sex månader bara då han höll på att krångla med taget och var allmänt bökig, tappade i vikt till slut så jag gav upp det. Jag vara bara en matmaskin i det fallet kände jag, det var hur o-mysigt som helst. Med andra helammade jag i ett år och man märkte verkligen att det var mer trygghet och närhetsbaserat än hunger. Förhoppningen är att få till något mellanting med trean, kunna pumpa ur och ändå använda flaska emellanåt för som du säger så underlättar det ju när båda kan vara delaktiga, särskilt om man redan har fler barn att se efter.
Hmm.. Amning, amning. Det är så stort idag att man ”ska” amma. Kom hem med en nyfödd tjej i somras och typ alla frågade ”ammar du?”. Jag gjorde det i 3 månader och det var det tuffaste jag varit med om, fasen vad ont jag hade varje dag! Usch! Valde tillslut att sluta.
Har redan bestämt mig för att INTE amma nästa barn. Jag tror att ersättningen är så pass bra idag att den nästan är bättre än amningen. Jag som mest levde på skit fick inte i mig några vitaminer alls så hur nyttig är bröstmjölken då.
Självklart väljer alla hur dom ska göra men tycker det är synd om dom som vill som inte kan (som tex du med Novalie), det måste vara jobbigt när folk frågar ”ammar du?” ”Nej” ”varför inte?” Då kommer just den där följdfrågan som många inte ens har med att göra..
Men som du skriver så gör ju alla sitt egna val =)
Mitt i detta tänker jag på dessie, du kanske läser hennes blogg eftersom du kom in på detta? Hon har ju valt att inte amma mer och jäääklar vilket liv de är bland hennes kommentarer, tråkigt!