Jag ber, allt vad jag har för dig Pappa.
Andan går ut mig, klumpen över bröstet har gått från en liten orolighet till en tung stor smärta.
Panik, vet inte hur jag ska få ur dom. Jag vet att du är gammal, jag vet om att du har haft ont länge. Jag vet att efter din stroke, så blev allt mycket tyngre.
Men på något vis, känns det som om du aldrig får eller kommer försvinna. Du är ju min Pappa! Du är ju min Pappa som varit både min Mamma & Pappa i alla år. Det är dig jag är uppvuxen med, du är allt jag vet om. Du är den som alltid stått vid min sida, du är den som aldrig svek. Det var dig jag även började hata, när jag var arg på allting. Det var dig jag blev arg på när jag kände mig sviken, det var du som fick ta allting när allt rann ur mig. Du var den som fanns för mig, och det var även du som stod kvar när jag bara var arg!
I dag vill jag bara vrida om den där jävla klockan, säga saker som jag varit för stolt över att säga! Vill säga förlåt för så mycket, vill säga tack för ännu mer saker.
Vi är lika envisa båda två, och jag var tvungen att bryta mig loss och klara mig själv. Det var du som kom i kläm, förlåt mig! tårarna rinner och trycket bara är förjävligt.
Snälla Pappa, klara dig så jag får säga allt jag vill. Får jag vara så egoistisk och få allt osagt sagt.. Jag vill bara vara hos dig, krama om din hand och tala om hur tacksam jag är över att jag ändå alltid har haft dig vid min sida på vårat sätt. Jag har varit arg över mycket i mitt liv, varit arg för allt blev som de blev. Jag var arg över Mamma, var arg över att bli sviken, jag hatade alkoholen, men trots det så var du aldrig, inte för en enda gång elak mot mig! du fanns hos mig, precis på ditt egna sätt. Och tack! Jag är bara så arg på mig själv… Jag är så jävla arg på att jag ska vara så envis, trots att jag bara borde ha accepterat. Pappa är inlagd på intensiven, nu är respiratorn påkopplad för att du ska kunna repa dig och kroppen ska få en chans att orka ta sig igenom allt.
Jag älskar dig Pappa, och jag är så jävla ledsen.. och snälla ni, glöm inte att säga jag älskar dig.
Tårarna rinner när jag läser din text, tårarna rinner när jag tänker på vad jag har att säga min far men inte klarar av, tårarna rinner när jag tänker på att det lika gärna kan hända min far. Jag är så fäst vid min pappa, min älskade pappa, vad man kan älska dom! Föräldrar, pappor, speciellt när man är en tjej, pappas lilla flicka, det va jag det.
Vet du, säg dina ord, säg dom högt till han, även om han sover, han hör, han finns där, han lyssnar, han tar till sig och tar med sig vart enda ord du säger. Han känner dig, han vet att du är där, han älskar dig.
Hoppas det går bra fina fina du!
KRAM!!!
Min farmor har också legat i respirator, jag pratade med henne, hon hörde allt jag sa. Även om dom inte reagerar genom att röra sig eller visar på något sätt så hör dom. Prata med din pappa, han hör dig <3 Jag hoppas att du får möjlighet att säga allt det du vill i vaket tillstånd också. Många styrkekramar till dig <3
Vill bara skicka dig en JÄTTESTOR styrkeKRAM ❤️
Hoppas det ordnar sig.
Förlorade själv min pappa för många år sedan.
Kramar Josephine
Jag gråter då jag läser detta. Hoppas han blir bra, orka kämpa Patricia! Om inte annat, så för dina barns skull <3
Tycker det är lite konstigt att ni typ aldrig va hälsat på honom sen du började blogga? Förutom när han blivit sjuk, du kanske skulle ha tagit vara på tiden? Har genom åren att ni ofta varit hos Linus föräldrar, din mamma eller syskon. Den enda gången du verkar bry dig är när han svävar mellan liv och död.
Hoppas allt blir bra. Skickar över tusen styrkekramar <3
Styrkekram ;(