Jag finner inte ett ord som kan beskriva lyckan över att veta att man INTE behöver åka tillbaka.
Att ligga inne på ett isoleringsrum med en liten säng, ett fönster.. en liten toa! och sen inget mer. Att bara vistas inom dessa väggar gör känslan värre, och bara den lilla saken tar knäcken på en. Det känns som de där 7 kvadratmeterna bara krymper och krymper, att dom kommer närmre dig ju längre tiden går. Att inte få gå ut! Att sitta där inne, stirra på klockan som aldrig går.. En minut känns som en hel dag! Att bara vänta tills någon kommer. Att bara stirra på den lilla som ligger brevid, då kommer tankarna! Så mycket tankar som snurrat.
Men jag är glad, jag är glad över att vi fick gå igenom allt det här! Vi har blivit starkare av det, vi har fått lära oss att man inte ska ta livet för givet. De kan gå fort, man kan bli sjuk.. Man kan bli riktigt sjuk!
Att jag har haft Linus och hans familj vid min sida, har gjort så jag orkat.
Hemma har man det som allra bäst! Skönt att ni fått kommit tillbaka och jag hoppas innerligt att ni inte behöver åka in igen! Lilla pluppisen, måste varit en tuff start. :/ men som du säger, ni blir starkare. Kram
Härligt att ni har fått komma hem nu och vad skönt att läsa att N mår bättre nu! Kramar
en sån härlig bild på dem =)
Vad skönt att läsa att ni är hemma igen 🙂 får vi hoppas att de är på bättringsvägen/ Kram /S
Jag kan inte säga mycket annat än att jag är så imponerade över dig och er. Det är så svårt att sätta sig in i eran situation, och förstå vad det egentligen är ni har gått igenom!
Det är nog inte förrän nu jag insett det, när jag nästan varit där själv, hur jävla starka ni är som orkat.
Vi fick åka in med våran (snart) 2-åring till akuten i veckan, han fick ligga med dropp över natten för att han inte fick i sig vätska eller mat. Han var slö och orkeslös och det gjorde så ont i mig att se honom bara ligga där. Jag tänkte på er som har varit med om det fast flera gånger värre…ni är starka som få!
Kramar