Detta kort tog Pappa Simon på Julafton 😉 Haha, inte sätt de förns nu. Såg lite kul ut^^, ungen e frälst!
Som sagt, denna dag gör vi verkligen ingenting, och jag har så fruktansvärt tråkigt! vill gå hem till Mamma en sväng men i denna jäkla orkan? låter som taket ska flyga iväg snart. Helt sjukt att de kan blåsa så? hade de inte gjort de hade de ju varit jordens bästa vårväder! imorgon SKA vi på långpromenad och hitta på nått, annars blir jag knäpp.
Att ha blivit ensamstående med Wilja är ingen skillnad mot tidigare, då Simon oftast gick innan hon vaknade och sov när han kom hem. Så har de varit sen hon kom mer eller mindre! Så på den fronten känner jag verkligen ingen skillnad alls. Och när han väl va hemma, så sov han.
MEN. Vetskapen att någon kommer hem o frågar: Hur har din dag varit? mysa ner o kramas i soffan! De saknar ja som bara tusan.
Men annars så känns våra dagar precis som innan? lite läskigt! att man är ensamstående fast man bor tillsammans med Pappan? Har fler än jag haft det så?
Jag kan räkna på min HAND hur många gånger Simon varit iväg med Wilja själv tex.
Eller är de jag som är dum i huvudet och har målat upp Pappa rollen helt annorlunda?
SVARA gärna och förklara hur ni har de hemma, vilka uppgifter tex.
Spännande o höra hur andra har de, man kanske lixom inte är ensam.
Oj vi delar nog lika på det mesta. I början så var det faktist Dennis som gjorde det mesta här hemma eftersom att jag ammade och tog hand om Elias. men nu efterhand så hjälps vi åt. lagar han middagen så plockar jag undan och så. Sedan så är det väldigt periodvis som han gör mer och jag mindre och tvärt om. Jag tror faktiskt att det hänger mycket på en själv hur man vill ha det hemma! Är man ett team eller bara två stycken som lever tillsammans med ett gemensamt barn?
Jag är iaf väldigt tacksam för att han gör så mkt som han gör även om jag kanske få ta de mesta av skit göran. Men det är ju endå han som jobbar 40 timmar i veckan också.
Vill ge er yngre tjejer lite pepp till att skaffa er en grym utbildning som leder till hyffsat välbetalt jobb. Genom att ni har egna pengar så behöver ni aldrig känna er beroende & respekten kommer att höjas eftersom ni klarar er utmärkt era pojkvänner men ändå väljer att vara med dom för att ni själva vill det!!!!!
Den här melodin som många av er skriver att killar inte borde vara pappor, det är på ett sätt resultat av hur deras mammor uppfostrat dem & hur ni själva bemöter dem. De flesta vet vad de ska göra (om de inte har nån personlighetsstörning) men eftersom de VET att ni alltid fixar så struntar de i det, det är så lätt att vara lat & få allting serverat! Det mest vettiga är att fäderna är pappalediga så att de får prova på att fixa ALLT själva utan att ni eller deras morsor är där & curlar. Men eftersom många av er inte har möjlighet att låta pappa vara hemma med barnen så vill jag återigen uppmana er att skaffa utbildning & jobb så ingen kan trampa på er!!!!!!!
Ni tjejer är bäst ska ni veta som får ta sånt ansvar i hemmet, ni kan klara nästan vilket jobb som helst – använd det som en styrka! Lata pojkvänner kan klara sig bättre utan er, men ge dom en chans att klara allt utan ER hjälp eftersom det faktiskt är deras barn också. Och det viktigaste av allt ni som har fått söner uppfostra dom till att hjälpa till i hemmet från start så att detta inte fortsätter :).
Hälsningar från Anna (30 år) & Tova (9 månader) som har träffat en del rötägg genom åren men har nu en toppensambo som nu ska vara hemma i 7 månader.
Shit, läste igenom kommentarerna och inser att jag är jävligt lyckligt lottad som har en "Ängel" som far till mitt barn 🙂
Vi delar på allt. Ena dagen gör jag mer, andra han. Inget tjafs om vem som ska byta blöja eller mata. Han diskar varje dag och jag lagar mat.
Mycket har nog att göra med att han hade varit ensamstående med sin dotter i 6 månader innan vi träffades (hon va 1 när vi blev ett par) och därför van att göra allt.
När det gäller det sociala livet så är min sambo hellre med ungarna en kväll istället för att skaffa barnvakt och hänga med mig ut (om så är fallet). Jag kan åka iväg kl åtta på kvällen och träffa mina kompisar en vardag eller dom kan komma hit utan att det blir en sur min osv…
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men det skulle bli en mindre bok då så jag sparar på det 😛 Men vill bara avsluta med att säga att jag kunde nog inte hittat mer rätt när det gäller sambo och pappa!
Och Patricia, du är en stark tjej och kommer hitta den perfekta killen du med 🙂
Män ska egentligen inte vara Pappor! dom vet inte vad ansvar är.
dom ger oss barnen, men tillför inte mkt mer än så.
Sen finns det änglar men dem är få
heehe jag tror inte jag behöver svara på den frågan;)
Åh… Jag känner igen det där såååå väl. "Du får ju betalt för att vara hemma med barn!" jag gjorde allt! Ta hand om Vidar, laga mat, städa, tvätta you name it! Sen kom han hem och visar ville ha sin pappas uppmärksamhet och då orkade inte Kevin så han blev arg och tyckte jag skulle ta vidar… Jag stod ut i lite mer än ett år men sen när jag började plugga så blev det för mycket. Jag tog visar och stack en dag!! Jag lämnade Kevin och döttrars hem till mamma igen. Det var jobbigt men det var egentligen ingen skillnad… Han böla och ville ha tillbaka mig men jag hade fått nog! Sen mejlade jag honom(3 A4 papper) om vad jag exakt gjort och fått stått ut med(hans polare var inneboende hos oss i tre månader också fick jag höra dagligen att brudar är horor och ska stå vid spisen typ..) Men efter det mejlet hajade han till! Hans mamma skällde ut honom som fan och vi bestämde att försöka igen för vidars skull. Jag har mer skinn på näsan nu och är inte så feg med att ställa krav. Nu funkar det och han tar bra hand om vidar och hem.. Men det kan fortfarande komma gnäll från honom… Men då får han höra ett och annat!
Jag tror egentligen inte män ska ha barn 😛 dom kan inte det där med ansvar så bra 😉
Här hemma så är det jag som är med Vira, eftersom att min sambo jobbar hela dagarna och slutar vid 19. Då kommer han hem och vi äter, leker lite med Vira innan hon somnar och sen så börjar det om. han hade självklart varit med henne mer om han inte jobbade så länge, men det är svårt sånt. När han är ledig så är han självkalrt med henne.
Kram
Hos oss är det faktiskt Simon (pappan) som är med Tilde mer än jag. Jag jobbar många kvällar så det blir bara någon timme på morgonen som jag träffar min dotter.
Sen byter han 80 % av alla blöjor, men jag badar alltid henne. Så inte vet jag så kanske det i slutändan är båda två som gör lika mycket 🙂
Förstår hur du känner.
Men kan berätta att jag och min sons pappa bor ihop, men jag har aldrig haft en "fri" dag utan min son eller min sambo. Jag har aldrig varit iväg på någonting själv! Min sambo är på firmafester han sitter och spelar och har sig, medans jag har tagit hand om våran son helt själv från morgon till kväll. Även när han var nyfödd.
Ibland så känner man att det hade varit skönt och vara ensamstående för i med man känner sig som det redan nu, men älskar min sambo alldeles för mycket.
För vissa funkar det så & för vissa inte.
Men det jag vill säga är att jag tycker att du är jätte stark! Du är en skit bra mamma.
Va rädda om er, kram <3
Jag har en son på 8 månader och bor tillsammans med hans pappa som är mitt livs kärlek. Jag gör ALLT som behövs i hemmet + att jag tar hand om våran son själv, så egentligen kan man säga att jag är ensamstående. Jag städar, lagar mat, plcokar efter min gubbes skit han släper omkring sig, tvättar, viker in tvätten, betalar räkningar, har hand om ekonomin, gör ALLT som har med våran son att göra, jag handlar, ja allt gör jag själv. Visserligen så jobbar min karl väldigt mycket om man räknar i snitt så är det väll 10-12 timmar om dagen 7 dagar i veckan så jag förstår att han är trött, men samtidigt så är jag också trött jag "jobbar" 24/7. Och han förstår inte vad jag menar när jag säger att jag skulle behöva lite egentid. Jag har inte sovit en hel natt på säkert 1,5 år. Inte sen jag blev gravid. Jag har vart iväg på egentid 1 gång i 2 timmar och då fick jag TVINGA pappan att vara hemma. Sen har det väl hänt någon enstaka gång att jag dragit ner till ICA lite snabbt för att handla något, men det tar liksom 1 min att åka dit, så du förtår kanske hur lång tid det tar att köpa mjölk tex. MAX 5 minuter.
Ibland blir jag helt galen och bryter ihop eftersom att jag är "ensamstående" och känner att jag lika gärna kan bo själv och verkligen leva mitt egna liv utan att behöva anpassa mig eller plocka skit efter någon annan, förutom min underbara son såklart. Men jag älskar min gubbe aldeles för mycket för att kunna lämna honom, och jag skulle bryta ihop totalt ifall det skulle hända. Dem få timmarna vi får i veckan är obeskrivliga. Ibland kan det gå 4 dagar utan att vi hunit ses, han har kommit hem när vi ligger och sover och dragit innan vi vaknat, och sen när han väl är ledig en kväll så är jag så kär så att jag dör, trotts att jag får göra allt ensamn. Det kommer säkert komma en dag när jag ger upp, men jag hoppas att det inte gör det. Jag hoppas att kärleken håller i sig och att han ändrar på sig och hjälper till ite mer, för det är bara han som förlorar på det.
Våran son blir jätte glad när pappan kommer hem, men det håller typ en timma max, sen blir han helt förstörd och då är det bara jag som gäller. Ingen annan. Det är jätte jobbigt men jag har valt att acceptera det, trotts att jag bryter ihop ibland och jag försöker att inte gnälla på honom. Som sagt så hoppas jag att han ändrar på sig för han förlorar tid med sitt egna barn.
Jadu, det är inte lätt! Jag och min man har vart ett par i 5 år nu snart 6 år då. Vi blev tsm när vi var 15 och 17 år och blev med barn 4 år efter det.
Dessa år vi har vart tillsammans har inte vart perfekt utan de har hänt mkt skit och tråkigheter samtidigt som de har vart bra.
De vi har lärt oss av allt skit och bra vi gått igenom är att man måste kämpa, och med ett barn emellan måste vi kämpa ännu mer!
kanske vet du detta men, det är alltid EN i förhållandet som kämpar mer än den andra och det kan kännas orättvist men i slutändan om man verkligen älskar en person så ska man kämpa för männskan till slutet.
Må vi alla ha gjort misstag i våra liv och vi bör alla bli förlåtna om vi ångrar oss för vårt misstag.
Så för dig och din familjs skull tycker jag du borde kämpa för er familj !
Jag och min kille gjode slut för drygt en två månader sen pga vi tjaffsa hela tiden OCH att hhan kom hem och bara sov efter jobbet elr att killen inte tar med sonen/dottern ut, det är något jag också känner igen!!! verkligen,tro mig. Men nu tog jag i med hårdhanskarna och allt går som jag vill nu.
Vill du prata mer via MSN så snackar jag gärna med dig! Skulle vara skönt att prata med en annan om problem 🙂 hehe.
Ha det bäst!
Jag drar det tyngsta lasset eftersom Tim jobbar och jag är hemma. Självklart lämnar och hämtar jag på dagias, tvättar o städar under dagen så familjen kan umgås på eftermiddagen/kvällen. Tim lagar den mesta maten men vi har sagt att när den ena lagar mat får den andra leka med Alexander eller titta film eller vad han nu vill att vi ska göra.
Idag spelade han och jag innebandy medans Tim lagade mat…
Men ibland känns det som man sliter för ingenting. Jag städar och plockar sen kommer han hem o då slängs det kläder, disken lämnas på matbordet mm.
han vet ju knappt vad som ska med i skötväskan när man ska iväg liksom. Men dom blir ju vana med att sköter allt praktiskt. Ja tror dom skulle bli helt slut dom också att ha barn och sköta hushållet varje dag. Jobbet slutar man ju ifrån liksom, men inte att vara mamma på heltid som man blir när man är hemma.
Förut satt han rätt mycket vid datorn men vi har bestämt efter lite bråk att data/tv när barnen sover eller när den andre nattar.
Man vill ju ha tid för varandra också, annars kan det ske snesteg….
Blev långt det här 🙂
Kramis
Du är Inte ensam. Och då har vi ändå TVÅ barn som Jag då ska ta hand om..
Det är jag som gör allt här hemma, förutom att laga mat då, fast det turas vi liksom om med. Jag städar, tvättar, badar grabbarna, byter blöjor, kläder, leker, nattar osv.
En dag ser ut såhär: Vi vaknar, sambon har redan åkt till jobbet, jag gör i ordning oss och får i Max frukost. Sen lämnar jag honom på dagis kl 08:30, jag går ut och promenerar och när jag kommer hem slänger jag i mig lite frukost och tar en snabb dusch. Sen ska jag leka med Vincent och gosa, slänga in en tvättmaskin och städa, antingen hela hemmet eller bara bort alla leksaker och grejer Maximilian har dragit fram. Sen kl 14:00 går jag och hämtar på dagis, vi kommer hem och han äter mellis och sen leker vi eller kollar på barnprogram. Min sambo kommer hem, han säger typ hej och en puss sen går han ner till sin dator (Max blir ledsen och jag får trösta). Sen lagar han/jag middag, vi äter och sen GÅR HAN OCH SÄTTER SIG VID SIN FÖRBANNANDE DATOR. Max vill leka med honom och han säger att han "inte har tid", Max blir ledsen och jag måste trösta honom och samtidigt göra iordning Vincent för läggdags (bada och allt där till), sen när V sover ska JAG natta Max och sen är jag så trött så jag själv stupar i sängen.
Och sen har min kära pojkvän mage att klaga på mig och säger att jag är tråkig och aldrig orkar mysa eller kolla på film med honom..
Och sånna här dagar som denna när jag INTE har somnat när jag har nattat så har jag bara ingen lust att umgås med honom, för han har ju ändå bara suttit vid datorn sen han kom hem och det är när det passar honom LÄS: hans spel, som vi ska umgås.
Vi har haft såå många bråk om det här, men han fattar/bryr sig inte.
Jag lämnade t.om honom sommaren 2009 pga av hans datorspelande, men då slutade han att spela och var pappaledig i 6 mån och allt var jättebra och vi bestämde oss för att skaffa ett till barn.
Alltså även om mina barn inte är jobbiga, dom är jättesnälla och jag tycker inte att det är så jobbigt med 2 barn, men det gör så ont och se när max blir ledsen och hans pappa inte har tid att leka med honom, hur fan kan man välja ett spel framför sin 2½ åriga son??
Förlåt nu skrev jag jättemycket, men jag ville bara berätta att du inte är ensam..
Jag och pappan bor tillsammans har en son på 15mån 🙂 Vi tar hand om det mesta som innan, men vi har varannan helg barnfritt, så ena får gå ut och hitta på något och andra får umgås med sonen 🙂
Vi delar på allt & har i princip gjort från början 🙂 Pontus har varit med sen dag ett & jag var Jättenoga med att få egentid när hon var nyfödd också. Jag var i stallet när han kom hem & då var han med Leija. Så då fick han ensamma timmar med henne – vilket va viktigt för oss båda – samt att jag fick egentid vilket va viktigt för att jag skulle fungera 🙂
Jag började jobba när hon blev 6 månader (hoppade in på jobbet innan dess också ngn gång ibland) & körde på heltid direkt.
Nu delar vi på ledigheten 50% då både han & jag vill jobba – och vara hemma med henne – så då delade vi på det helt enkelt 🙂
Jag kan lämna leija hos honom utan o vara orolig eller nåt, hon är otroligt stark individ i sig själv & inte alls extra mammig eller måste va med mig. Detta är nog också tack vare att jag vägrade vara hennes napp när hon var nyfödd, jag ammade i tre månader men det var när det var matdags. Var det bara "tuttigt" så fick hon napp. Jag ville inte va hennes napp 🙂 Plus att då kunde också Pontus trösta henne från början.
Sen har hon såklart behövt MIN närhet många gånger också, jag är hennes mamma & det kommer alltid vara en speciell närhet. Men att slänga fram tutten såfort hon gnällde eller va tuttig, det gjorde jag inte & det tror jag har hjälpt MYCKET 🙂 Gnälla måste dom få göra ibland, det stärker dom. Och det kan jag nog lova är tack vare att vi gjort så som hon idag är lika trygg hos pontus som hos mig 🙂
MEN, hon kan såklart ibland bli supermammig – och vissa kvällar superpappig 🙂
Kort sagt: vi har delat, i princip hela tiden 🙂 KRAM!
Jag kände likadant innan min dotters pappa flyttade. Han var i för sig hemma men han var inte något alls med Joline. Han spelade tv/dator-spel och gick och la sig tidigt, på helgerna var han med sina vänner. Jag kände att jag var ensamstående redan när han bodde här så jag kunde lika gärna vara själv. Att han var här men inte hjälpte till var bara ett irritationsmoment!
Han har aldrig varit själv med henne mer än max 5-10 min när jag varit i tvättstugan eller duschat. Han har bytt tre blöjor totalt, aldrig matat henne, aldrig nattat henne. Och ändå säger folk åt mig att JAG är dum som inte LÅTER honom ha henne själv nu när han flyttat.. dom är inte trygga med varandra för fem öre och han verkar inte vara så intresserad av det heller för den delen!
Jag är kvaaaaaaar som alltid hheheh:)
Bor Simon kvar hos dig? Funkar det?
Det är liknande här hemma också, när Ali jobbar är det jag som sköter det mesta, men det är väl naturligt också. Skillnaden är ju att Melina inte sover när han kommer hem och han brukar ofta tex ge henne middag och bada med henne då.
När han är ledig har han ofta varit med henne själv också, enda från början. Han njuter av deras "egen" tid ju o hon med:)