PATRICIA- Mamma till tre små!

Till er alla nya läsare♥
Jag vet att det är många nya som kikat sig in här! Och för att dra de långa lite kort, vem är den här tvåbarnsmamman som lägger ner så mycket tid på en blogg?
Jo, Patricia! Jag är en tjej som föddes alldeles för tidigt, men visade även från start en stor styrka och vilja. Det har jag ännu idag. Från start, vart ska man börja.
Som många av er vet, så har jag inte alltid haft det så lätt i livet, och har haft en väldigt trasslig bakgrund som liten. Jag växte upp tillsammans med min Pappa i Gnesta! Tack och lov hade jag då hästarna som jag la all min energi & all min krut på. Min Mamma och jag har inte haft speciellt bra kontakt, väldigt sporadiskt. De är förens sista åren vi kunnat börja umgås, de har varit svårt att lita på henne. Och framför allt , att förlåta. Vet inte om jag någonsin kommer göra det helt! All smärta ni gett oss..

Ni som vill veta mer kan läsa mer ingående under kategorin: Bara Patricia. Där kan ni nog finna en hel del! Som liten flyttade jag runt väldigt mycket, var väldigt mycket hos min ’extra-familj’ , där kommer min kära vän Lynn in i bilden. Hon och hennes familj tog mig i sina famnar, och jag är så tacksam över den stunden i livet. Va väldigt mycket i Östergötland då, åtvidaberg, borkhult och även ett år i Eskilstuna. Under tonåren så slet jag mig loss väldigt snabbt. Jag flyttade hemifrån när jag var 15, och har sedan dess klarat mig själv! Flyttade till Stockholm under denna period (bott i stan till och från under livet) men aldrig permanent. Har även bott i dalarna i ett år, men nog om det. Jag gick på Bernadottegymnasiet, tyckte verkligen det var skitkul då jag va så skoltrött så det finns inte! När jag var klar så flyttade jag till Linköping under sommaren, började då jobba på skobutiken Nilsons. Jag har alltid varit en person som rest väldigt väldigt mycket, som liten åkte vi 2-3 gånger per år, då till Thailand minst 2 veckor varje vinter! De roligaste var att jag alltid fick ha någon med mig, Erika följde med ett år, emma ett, sedan Madde. Oförglömliga resor! 😀 hujedamig..♥

Jag träffade min första ’riktiga’ pojkvän , flyttade då tillsammans till Saltsjöbaden. Åkte sedan till Thailand i en månad och bara njöt, men där någonstans gick allt käppret åt helvete. Jag var verkligen inte mogen och redo för ett förhållande. En sjukligt bra kille, men det var jag som.. var alldeles för ung & dum! Jag festade helt sanslöst mycket under denna period och jobbade även då ute. När det tog slut mellan oss blev de katastrof, och jag flydde till Grekland med min bästavän mimmi, även Wiljas gudmor. Därefter så ändrades allt, väldigt fort.

Vi kom hem från resan, tog en spontan utgång på Berns! Wips, så träffade jag S, som är Wiljas Pappa. Som ni förstår så gick allt väldigt snabbt! Vi blev gravida, och efter många om och men så bestämde vi oss för att försöka. Jag flyttade ut från ettan i Saltis & flyttade till Globen. Där blev allt en enda stor sörja, då kontraktet jag och tjejen hade mellan varandra inte var korrekt då vi hyrde i andrahand i ett par år. Där började vårt kaos. Jag och Simon hade de verkligen inte lätt, inte från början till slut.. Vi fick tag på en lägenhet i Gnesta, förstahand. En otroligt fin, och lättnaden kom. Månaderna var skit jobbiga, ekonomiskt var det åt helvete, känslomässigt kaos. Ja, de va inte bra! Jag mådde inte bra.
Sen kom den vackraste stunden i mitt liv när Wilja föddes, den 30 mars så kom hon äntligen! 11 dagar över BF. Månaderna gick, och de va bra! Mellanåt. Jag och Simon var trots allt väldigt bra vänner, och självklart hade vi det sjukligt kul tillsammans! Men just de ’där’ fanns aldrig mellan oss, även om vi önskade.

Vi valde att separera för Wiljas skull, för att hon skulle få ha det bättre.
Där började det nya stora kapitlet i vårt liv. Linus kom in i bilden, och tog emot både mig och Wilja på ett sätt jag aldrig trodde var möjligt♥
När det var som jobbigast, så fanns han alltid där. Han fick mig att se framåt, han fick mig att våga ta steg jag aldrig annars hade vågat! Jag flyttade då till Hökarängen med Wilja till en liten 2:a, efter några månader så bestämde vi oss för att flytta ihop! Linus frågade om jag ville förlova mig med honom, iih! Vi köpte vår lägenhet, och strax därefter så kom det lilla +et på stickan.
Vår lilla Novalie låg då och bakades i magen!
Som sagt, för att göra en lång historia kort. Jag är så tacksam över allt som hänt mig i livet, för de har gjort mig till den jag är idag!
Jag är den bästa mamman som jag kan för mina barn. Jag vet hur det är att ha någon som inte finns där, och de har jag lovat mig själv! Aldrig.
Därför är jag även tacksam för de, eftersom de har nog format mig till den mamman jag blivit.

En Mamma som är så stolt över sina barn, en mamma som älskar sina barn så oändligt.
Om jag tror på att de finns olika sorters kärlek för sina barn? Ja! Jag tror inte alla älskar lika mycket.
Men jag gör, så förbannat.