Tiden efter aborten.

Jag fick en fråga hur känslorna är kring aborten såhär två månader efter.
Jag tänker på det, från dag till dag. Vill börja med att säga, det är ingenting som jag ångrar. För det var absolut rätt beslut för oss, för tiden och situationen i livet.
Det jag tänker på, de är att jag hade älskat dig villkorslöst, såklart. Och jag undrar på vem du hade varit, en lillasyster eller lillebror. Dit flyger tankarna ofta, att jag inte fick chans att träffa dig, ett medvetet val. Det gör också ont i mig att vi valde en abort, då det finns många kvinnor som förlorar ett barn, eller inte kan få barn.
Men jag får försöka att inte tänka så, kan inte känna en skuld för någon annan. Det var vårt val, och min kropp.

Såhär i efterhand är det alltid enklare att se det svart & vitt. När vi väl var där inne så talade hjärtat väldigt starkt, men jag är glad att mitt huvud då tänkte till en gång till. För med ett till barn nu, så hade jag inte mått bra. Tre barn på mindre än 4 år är inget jag strävar efter, så mycket hade jag tappat mig själv.
Jag var redan trött på att vara hemma när Novalie föddes, hur hade en till mammaledighet sett ut? jag hade aldrig kunnat njuta. Jag hade inte kunnat njuta av allt barnskrik, av sömnlösa nätter, av tre trotsiga ungar. Inte en chans, det hade gjort mig till en bitter ung mamma utan båda fötterna på jorden!
Jag har all tid i världen för mig att få fler barn om det passar oss i framtiden. Det var inte meningen. Jag hade en svår graviditet med Novalie, kroppen skrek nej & jag kunde knappt gå själv mot slutet för jag hade så ont. Hur hade jag klarat av en till graviditet efter 9 månader?

Jag tänker också på hur vår roll som Patricia & Linus hade blivit? ansträngd, mest dels tjat. Vem skulle få sovmorgon, ingen av oss skulle njuta av att vara föräldrar.
Mindre ensamtid, vilket vi värderar högt då vi har möjlighet till det. Att få vara oss.. vi är så unga, herregud! vi har hela livet framför oss, varför skynda på och hamna i en situation som har alla förutsättningar till att bli dålig?

Ekonomi är också en stor last, självklart hade vi haft råd. Det råder de inga tvivel om, om vi hade bott som vi gör idag. Men litet bor vi redan nu, men vi behöver ändå inte stressa härifrån! Men vi hade dragit ner på livets goda och levt fattigt som kyrkråttor, och ett sånt liv vill jag inte leva hur hårt det än låter.
Varken jag, inte linus och framför allt ska våra barn inte ha det så. Alla är vi olika och prioriterar olika, nu prioriterar jag att de två barn jag har ska få så mycket kärlek vi orkar ge dom, ge dom allt som de behöver i helhet.

Det jag vill komma fram till är att beslutet aldrig var lätt, men inget beslut jag ångrar.
Just nu idag vill jag ha mer barn, om ett par år. Men vill jag inte de då, då är det fine. Jag kanske kommer över tanken om ett tredje, eller så gör jag inte det. Tiden får visa det, men nu känner jag att jag är så nöjd med vårt liv över hur det ser ut.