Nä, ta en promenad upp till Pappa och röra på benen ska jag allt ta och göra! de här funkar inte. Så min första promenad på flera dagar, tror ni den behövs? jo men visst! förstår bara inte hur ja ska hitta all ork till att gå.
Jag klarade de, vi besegrade mounteverest med tanter som sprang förbi oss i 120 km timman. Nä, de tog nog minst 30 minuter att gå upp, som i vanliga fall tar ca 10 min om man rappar på. Duktiga oss! men kul hade vi påväg upp iallafall. Så, rensa pappas kyl! åt mat och nu tillbaka i soffan med ett samtal från mamma. Hon va arg minst sagt!
Är dålig på att prata om de är jobbigt, är dålig på att erkänna hur situationen egentligen ser ut.. Och vill klara mig själv, men ibland går det bara inte. Som just nu, känner mig bara allmänt off, och har inte någon lust med nått.
Kanske är sjukan som talar, men tror jag är i en riktigt ond cirkel just nu, och vet inte hur ja ska göra för att lätta på känslan och klumpen.. När man drömmer om problemen, då är de illa.. Man lever med dom varje sekund, sen vaknar man av att man drömmer skiten? känns inte riktigt helt hundra alltså..
Känner mig hemsk, elak och fan.. omänsklig! alla går runt och är lyckliga som gravida. Misstolka mig inte, de här är den största gåvan i hela mitt liv! men på samma sätt har jag nog aldrig mått trots allt som hänt tidigare. Alltså, att vara gravid enligt mig är inte underbart, jag tycker det är jobbigt. Folk mår bra av dessa hormoner, men ja gör det inte! ja vill inte vara gravid, vill ha ut min underbaring. Är inte mig själv längre känner jag, är bara deppig och försöker hålla masken.
Går alla runt i ett lyckorus under hela graviditeten? kan inte säga att allt har varit skit.. Varit lyckligare än någonsin! men samtidigt så är ja ingen som njuter av att vara gravid.
Är jag hemsk för det?
Ja hormonerna är inte roliga. Mitt humör gick upp och ner under graviditeten och i slutet ville jag bara ha ut henne. Men man kan också förbereda sig på att även fast graviditeten är slut så är det inte slut på hormonerna. För mig var det värre efter förlossningen med alla hormoner som kom efter den stora omställningen. Det tar ett tag att vänja sig men nu 1½ månad efter förlossningen känns det som om att allt börjar bli mer som vanligt iaf.
jag tycker om att vara gravid nu. men just nu börjar det bli jobigare och jag förstår dig. jag kanske inte heller tycker om det sen..
ha det bra gumman.
Jag tyckte om att vara gravid fram till vecka 30. Sen kom alla kilon och jag svälde upp som en tomat. Eftersom Anton va så stor så va min mage också vääääldig stor i slutet och det va ta me fan inte kul. Jag saknar inte att vara gravid och jag tror att det är väääldigt vanligt att känna som du gör. Men keep going, snart har du henne i din famn och då är allt det jobbiga bortblåst 🙂
Jag har inte heller mått bra under graviditeten har varit mycket annat som tagit upp min tid så hinna bara ta hand om sig själv o bebben i magen har inte funnits på kartan på det viset. Har haft väldigt radikala problem med inkomst och fått lägga stor oro där vilket gjort att jag har mått så piss av hormoner o allt. Nu har det varit bra ett tag men tyvärr har det börjat igen i samband med att ekonomin krånglar once again :P.. Så lovar vi är nog många med dig där ute som känner likadant. :D.. Men snart har ni er underbara hos er och kom i håg att allt löser sig på vägen :D.. Kram kram
med Lowe så var det mysigt (emellanåt måste jag erkänna) vissa stunder var horribla!..men med ella.. det var ett 9 månaders långt jäkla helvete rent utsagt. Hade foglossning och sammandragningar från v 10-11 och höll nästan på att få brock i m*sen och varje gång jag stod upp så kändes det som om jag skulle dö. Kunde ju inte röra mig nästan på 9 månader! och alla andra gravida.. jag VET.. de ser så JÄKLA LYCKLIGA UT… men vem vet… det gör ju du också, eller hur? många kanske har en fasad bara för att man "SKA" vara lycklig…?
Det är långt ifrån alla som gillar själva graviditeten, det innebär inte att du inte älskar den som ligger i din mage 🙂 Så du behöver inte känna dig elak!
Hejsan läste ditt inlägg och måste bara säga att du är inte alls hemsk. Det är nog rätt så vanligt att må som du gör. Många minns nog mestadels den underbara tiden med att vara gravid. Men tror att många har en väldigt jobbig period också.
Själv mådde jag riktigt dåligt första tiden, men även flera andra gånger. Men första tiden var hemsk. Var aldrig glad kände mig misslyckad och mådde bara dåligt jämt. Under sista tiden av min graviditet för att undvika att må dåligt, gjorde jag saker hela tiden. Såg till att jag var upptagen varje dag hela dagarna. Det hjälpte faktiskt 🙂
Hoppas allt blir bättre! 🙂
Hej!
Jaaa nästa gång måste du följa med 🙂
Vi får prata mer någon annan gång om allt, såklart jag finns där med råd..de är de vänner är till för 🙂
KRAM Love
nä du är inte ett dugg hemsk..
Jag kände exakt samma, speciellt i slutet. Man orkad einget, man va verkligen i samma person i den gamla kroppen.
Hoppas du mår bättre snart 🙂
Jag gick inte runt i ett lyckorus i min graviditet kan jag lova! Mådde illa som en galning nästan hela graviditeten, så de förstörde en hel del! Ville bara bli klar med de! Ville inte vara gravid längre..! Alla bara tjata om att "Åh gud vad du måste vara lycklig som är gravid?" "Vad underbart de är att vara gravid" "Åh jag mådde så bra som gravid" Håll käft hade jag bara lust å skrika! Låt mig va! Kände mig så arg, bitter, ensam… Ja allt du kan tänka dig! Jag älskar verkligen min dotter men fy fan för graviditeten med henne.. =/
Svar: Tack så mycket 😀 Vad roligt! Din blogg läser jag sedan ett par veckor tillbaka : ) Hihi. Gillas!