Min lilla fis blir idag fem hela månader. Det var inte längesen storlek 44 satt som ett tält på dig och du var så liten så jag knappt visste hur jag skulle klä på dig! Idag är du över 10 kg och jag vet inte hur lång du blivit. Så fort det har gått.. Tiden bara springer förbi och man hinner inte stanna upp, dagarna bara försvinner känns det som.
Du har visat vem du är mer och mer, så lik men ändå så olik dina syskon. Du är verkligen din egen. Att börja ”om” igen när tjejerna blivit så stora och självständiga börjar kännas! Innan så har han bara hängt på, men nu börjar ju även han få en annan vilja och kräver allt mer och mer, ibland vill man klona sig medan andra dagar så känns de så givet. Du är en liten bebis som behöver omvårdnad och kärlek dygnets alla timmar, och när dina syskon kör slut på mig med sitt tjat så försöker jag bita ihop och ge dig det sista som finns kvar av mig, sen är de kväll & batterierna får laddas upp och nästa dag börjar det om.
Att få småsyskon när man själv är i så känslig ålder är inte heller så lätt, wilja är en miniteen med 6 årsfasoner som heter och duga, och novalie är i världens 3 årstrots! Alltså haha.. Ibland så undrar man vad man gjort mot sig själv, sen är de övergående & dom ger så mycket tillbaka på bara ett kort ögonblick.
Men både jag och Linus behöver ladda upp våra batterier stundvis, så vi försöker hitta på saker tillsammans så ofta vi kan för att inte glömma bort varandra. Vi ger varandra mycket egentid för at få en stund för bara oss, och jäklar vad viktigt det är! Man mår bättre och tålamodet är så himla mycket bättre sista månaden då vi insett att tid är de vi behöver för att faktiskt orka.
Svammel & babbel när de är som bäst.
