Imorse så var barnen ute en stund, upp kom dom med hela vårt rabarberland som dom slitit upp! Vafan tänkte jag… Tvungen till att baka, kunde ju inte kasta allt gott! Men så tokigt blev det ändå inte såhär på kvällskvisten! Fan så gott det är med smulpaj.
Ikväll har jag bråkat mig blå med tjejerna! Nu är det nedräkning, att jag inte tappat allt mitt hår efter den här lediga sommaren med barnen är ett under! Så bråkiga, trotsiga, envisa, underbara, jobbiga barn har jag aldrig mött på. ”Man kommer lång med vilja” har jag ofta hört dagis-personalen säga om tjejerna! Men herregud, ibland brister det och jag har svårt att hålla mig pedagogisk alla timmar av dygnet, så idag röt jag till och kastade ungarna i säng utan en minsta diskussion! Nu ligger wilja fortfarande kvar och muttrar efter en timma, hon kommer fortfarande vara arg som ett bi när hon vaknar! För långsynt är hon också. Äsh, det är inte lätt alla gånger.
Man tröstar sig med att det finns bättre dagar, bättre stunder på en dag. Men att vara ensam med barnen morgon till kväll i veckorna är inte roligt! Linus har ju sina träningar tre dagar i veckan, och match på helgen. Känns som jag snart hoppar från balkongen – allvarligt. Förskolan kommer bli en befrielse för att få några timmar tre dagar i veckan så dom får leka av sig. Kan helt enkelt inte aktivera Wilja som blir 6 hemma hela tiden längre, hon behöver stimulans från vänner. Bevara mig nu moralsnack från er duktiga! Byt ut mina barn mot dina, så ska du se att du känt precis samma sak vissa dagar.
Marie.. Fy vilken tråkig kommentar. Ett förhållande handlar ju om att stötta varandra och unna varandra saker och om man är missnöjd med situationen är väl knappast lösningen att ”hämnas” och själv vara borta lila mycket. Det drabbar ju bara barnen. Är man missnöjd bör man prata med sin partner om hur man känner och kompromissa fram något som funkar för familjen. Sedan kan man ha skitdagar som Patricia uppenbarligen hade men det betyder ju inte att hon är helt missnöjd med allt. Du verkar vara en supermamma P och ibland är det helt okej och nödvändigt att bli arg och irriterad på sina barn så länge inte det tar överhanden. Men du verkar jättegullig med barnen och de kommer ju alltid att vara dina ögonstenar trots lite motgångar ibland. Hejja dig!
Så gott det ser ut! 🙂
Hejja, du är en suverän mamma!
Min närmsta vän har precis som du en man som jobbar från morgon till kväll. Sedan har han ett intresse som tar mycket tid, kvällar och helger, tävlingar osv. Hon är precis som du ensam hemma väldigt mycket med barnen, det skiljer ett år mellan hennes två grabbar. Ganska tufft med andra ord.
Jag har sagt till henne att jag aldrig skulle acceptera att min man var borta så mycket när barnen är så små OM jag tyckte det var jobbigt, vilket jag kommer tycka (har en dotter 2,5 år och en son 2 mån maken börjar jobba snart efter en hel sommar ledig). Att jobba är ren semester mot att vara föräldraledig och hemma med barn (tycker jag och även min man som gjort båda). Att sedan också ha lyxig egentid och göra det man tycker är skitskoj flera gånger i veckan och var och varannan helg är ju helt otroligt lyxigt, men också lite sorgligt att man väljer att vara borta från sina barn så mycket.
I alla fall, min poäng… Jag sa till henne (min vän) att hon också borde skaffa en ”hobby” som tar lika mycket tid, vara borta flera kvällar i veckan, vara borta på helger titt som tätt osv. för att få hennes man att inse hur tufft och jobbigt det är. Då kanske han inte skulle tycka att det vore så himla okej längre att vara borta på det viset. Jag sa till henne att hennes hobby exempelvis kunde vara att hänga med sina polare, träna,shoppa, göra små sparesor då och då under helger osv. Poängen är liksom vara att vara borta lika många gånger och långa stunder som maken.
Egentid och att göra något man tycker är roligt eller avslappnande, att få komma hemifrån osv. behöver alla och bör alla unna sig. Men det finns ju en gräns när man har så himla små barn. Tiden till att roa sig på egen hand kommer sen när de blivit större. Då finns mer tid och utrymme till sådant, men när man har så små barn bör man kanske prioritera om, åtsidosätta sig själv och sina intressen litegranna. Det handlar trots allt inte om en livstid…Gör man det slipper man bli så slutkörd som förälder. Det bästa man kan göra är att hjälpas åt. Så tänker och tycker jag och min man iaf.
Min man tränar också både på gym och spelar även fotboll ibland. Han är extra målvakt i sitt lag, just för att han inte kan spela alla matcher, inte kan träna alla träningar. Han spelade handboll förut men har lagt det på hyllan just för att han inte hinner sedan han blev pappa. Han drar till gymmet 1-2 timmar efter barnen somnat (oftast). Han är med kompisar på egen hand då och då. Och jag har det exakt likadant. Jag gymmar nån kväll i veckan när barnen somnat (oftast), ibland lägger han dem själva. Jag träffar kompisar på egen hand då och då. Finns ju som sagt en gräns på hur mycket egentid vi kan ha, OM vi vill ha det relativt lugnt och harmoniskt dessa småbarnsår.
Gud så gott det såg ut med pajen! 🙂
Kika gärna in på min blogg! 21-årig blivande mamma ifrån Stockholm med bf nu i augusti. Bloggar om allt som faller mig i smaken, främst min vardag, väntan på min lilla dotter och mode!
Förstår dig precis! Jag har varit hemma själv i tre veckor nu med våra tre barn medan mannen har jobbat. Barnen är födda nov -07, sept-09 och jan-15. Man kunde tro att de stora kan sysselsätta sig själva och de kan de, men inte hela tiden. Under våren har mellandottern fått gå 15h/v på förskolan. Det har inte varit tillräckligt för henne. Kan tycka att om man får småsyskon när syskonet är 5-6 år, så borde syskonet få gå 25h/v precis som barn till arbetssökande. Är man yngre och får syskon kan jag tycka att 15h/v kan räcka. Nu pratar jag inte bara som mamma utan som pedagog på förskola. De äldsta barnen behöver få gå mer än 15h/v. Vet att det är olika från kommun till kommun hur många timmar barnen få gå. Men i Göteborg är det som jag beskrivit ovan.
Hur som. Kämpa på! Man kan bara göra sitt bästa. Tror att även de med ett barn sliter sina grå ibland. Och ja, även om jag är pedagog till yrket, så är jag inte pedagog till mina egna barn, utan mamma! Det är inte samma sak! Kram
Vet inte hur jag ska formulera mig för att du inte ska missuppfatta mig och tro att jag klandrar ner på er eller verket som en besserwisser. För det är absolut inte min tanke 🙂 jag själv tycker det är otroligt viktigt att man fortsätter med sina intresse när man har fått barn och gör det man tycker är roligt 🙂 Men att vara borta hela dagarna på jobb och sedan 3 kvällar i veckan plus en stund på helgen, känns inte det lite väl mycket när man har 3 barn hemma? Jag själv hade inte velat vara borta från barnen så pass mycket och hade heller inte tyckt det var särskilt okej om pappan till mina barn var borta så mycket. Som sagt värdesätter jag intressena och egentid oerhört mycket, både för mig själv och min partner. Åh jag menar verkligen inget illa Patricia, jag bara undrar hur ni ser på det och hur ni tänker? 🙂
Åh!! Min sambo jobbade borta en längre tid och var ensam med allt dygnet runt, ville slita håret av mig. Nu har barn nummer 2 kommit och han jobbar natt och är hemma vid tolv och sover fram till sex när de är lagom att äta middag, så man är en aning slut efter nästan ett dygn själv!! Men de första jag tänker på är varför du inte har barnen 25 timmar? Och väljer själv när du har dom hemma en fredag eller en måndag! Ska ha min äldsta 25 timmar men funderar att ha han ledig fredagar för längre helg när man ändå är mammaledig! Hoppas Tjejerna är gladare idag och att ni får en fin dag i solen!