När blogglusten rinner ut i sanden..
Publicerad,
När blogglusten och inspon tryter så känns allt rätt jobbigt måste jag erkänna.
Igår så rörde jag inte ens datan, jag ville verkligen! Men jag hade absolut ingenting att skriva, så har jag börjat känna mer och mer med bloggandet. Samtidigt så kan en stor del av mig inte vara utan de!
Bloggen har gett mig så mycket, men ändå känner jag att all tid jag lägger ned är inte mödan värt. Förstår ni vad jag menar?
Till en början bloggade man enbart bara för sig själv, inte för någon annan. Att ens familj kunde läsa och några vänner. Men med tiden så exponerade bloggen, och nu känner jag att jag har så många att leverera till.
Och när man inte känner att man kan, så växer det en ångest och man bara tappar humöret för allt.
Just nu så känns det som min blogg hamnat i ett hamster-hjul, och jag vet inte hur jag ska hitta ut härifrån.
Förhoppningsvis gör jag det, men om inte. Så får jag inom min tid se ett avslut på bloggen, minnas allt och spara allt. Men sluta.
Händer det inget som tar mig vidare, så ser jag inte att intresset kommer brinna så som det tidigare alltid har gjort!
Åå det skulle vara jättetråkigt om du slutade blogga. Din blogg är den enda jag följer. Tittar in här flera ggr om dagen och tycker det är så roligt att läsa om ALLT som du skriver om. Du är även en stor inspiration och förebild, blir piggare och får sån lust till livet efter jag läst din blogg! Du är ju så duktig med barnen, matlagning, städning, inredning mm.
Men förstår förstås att bloggen tar tid, speciellt när du har två barn som självklart behöver tid. Är själv tvåbarnsmamma.
Kram till dig!
Alla har vi upp och nedgångar.
Jag längre ner min förra blogg pgr av detta men har denna som jag skriver när jag har lust och vill. Publicerar knappt några kommentarer och läser enbart det positiva. Varken du eller jag behöver imponera på några läsare då vi faktiskt har ett vackrare och finare liv än vad bloggen återspeglar och kan ge oss.
Skriv bara när du vill och orkar. Jag och många med mig kommer förstå.
Kram
Du verkar lägga mycket energi på din blogg! på att svara folk och göra saker som du lovat att du ska göra med bloggen, men du behöver inte lova någon något eller fixa bloggen för någon, om det inte är ditt jobb att blogga så skriv om det du vill dela med dig om och gör precis som du känner för att göra
det är spännande att se bilder du tagit och veta olika roliga saker om dig osv men jag tror även att bloggen skulle bli som bäst om du gjorde precis det du kände för att göra just i stunden, typ lägga en fin bild på dina barn som du bara fick lust att dela med dig, det är väl det du redan gör, men som du säger så har det väl blivit mer som ett jobb och det kan man se också som läsare, jag vet inte hur det är för dina andra läsare men för mig iaf så tycker jag bäst om dem inläggen där du verkar skriva och lägga upp bilder fritt, om du förstår vad jag menar.. Det är skönt att se att du som skriver inläggen, mår bra! så ta hand om dig själv först innan någon blogg eller jobb, det är ju dig vi läser om så jag antar att de flesta vill att du ska må bra!
neeeeej sluta inte
favvobloggen ju!
Men gör det som känns bäst för dig! Kram
Jag tror att det är viktigt att göra som du sa att du gjorde igår, bara låta bli datorn ibland. Klart att det är jobbigt att leverera hela tiden! Vi trogna läsare kommer följa dig ändå, ibland har vi dagar då vi inte läser bloggar så det är inte mer än rätt att du också får ta pauser när du känner för det
Åh, jag hoppas verkligen att du inte slutar blogga <3
Känner att jag blir lite gråtfärdig när jag läser det här inlägget. Så jag tänkte skriva av mig lite grann, som jag har tänkt gjort så många gånger men sedan glömt bort igen.
Din blogg gör min dag. Jag har läst den i snart två år, varje dag, flera gånger om dagen. Att se dina små tjejer utvecklas och att se dig utvecklas är otroligt kul. Att få lära känna dig lite, lite mer för varje inlägg, även om jag inte känner dig personligen.
Du är så otroligt stark, har gått igenom så mycket och verkar ändå vara en sjukt fin person. Du är en grym mamma, tro inte något annat, hur många dumma kommentarer du än får.
Dina små änglar är otroligt vackra. Wilja’s miner får mig att le inombords varje gång jag ser dem. Novalie verkar vara en sån lugn och klok liten tjej. Nä, gud vad stolt du ska vara över dem.
Du kommer vara en fantastisk mamma åt dem. Såklart du kommer göra misstag, men för varje misstag kommer du göra 100 saker alldeles rätt. Och för varje misstag kommer du lära dig och bli en bättre mamma.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att bloggen inte har nått sitt slut. Utan att vi får följa eran resa ett tag till. Men jag tror att jag förstår om det inte blir så. Det ska kännas rätt, om det inte gör det för dig kommer det inte göra det för oss läsare heller.
Många kramar till er, dina tjejer och speciellt till dig!
Blogga när du känner för det=) Ska ju inte vara ett tvång!=)
Din blogg är en av mina absoluta favorit bloggar:) Men som folk tidigare skrivit, blogga när du vill, inte när du känner att du måste:)