Den här sommaren kanske inte var den bästa till vädret… men den här sommaren har vår familj skapat så många minnen tillsammans! Första sommaren som en komplett familj ♥ Vi har kommit så långt, jag och Linus.. Och jag är så stolt över vad vi har åstadkommit tillsammans! Både som föräldrar, och som par. Finns inte ord nog i denna värld, som kan förklara känslan jag bär inom mig då jag äntligen.. då menar jag, på riktigt. För första gången bara känner mig så otroligt rofylld! Jag har växt så mycket, jag har försökt att glömma mitt förflutna, eller inte glömma.. det var inte rätt ordval, utan jag har försökt att acceptera det som hänt! Och bara blicka framåt, se till att mina barn alltid har det bra! Att dom alltid kommit i första hand, se till att dom mår bra, och framför allt. Att dom alltid kommer att känna sig trygga! Att dom alltid ska känna att dom duger, oavsett hur dom är!
De här med att få en timma, eller två för sig själv på kvällen är en sådan fristad.. att få gå till gymmet så som i mitt fall, och bara få tänka, förbanna mig över saker! Och bara pressa ut all jävla skit man går runt och bär på.. när jag är färdig, känns jag 10 gånger lättare och bara kommer hem, ser hur glada barnen blir! Och jag, jag känner mig lite som en ny människa och längtar så efter nästa kicken! Jag som inte ’lämnar’ hemmet för jobb och så, har ju barnen.. När Linus kommer hem är Wilja helt överlycklig! vilken mäktig känsla de är när hon ser mig på de sättet, även om de bara är för någon timma eller två! De ger mig så mycket ork.
När jag hämtade Wilja idag från förskolan så var en utav fröknarna ganska kort i tonen när jag frågade hur dagen varit, och hur hon hade ätit! och ja, mer hur de hade gått i allmänhet.
Det svaret jag fick sög jag på när jag gick därifrån, och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Som något negativt, eller positivt?
”Ja, Wilja är bestämd! så du har iallafall gett henne rätt namn..” , – Skrattade till lite och sa, ja! de vet vi mycket väl. Vi försöker vara så konsekventa hemma som möjligt, för de är det enda som hjälper henne på vägen. ”Hm, hon är egen! det kan man iallafall säga, hon är inte som något annat barn!”.
Om inte dialogen hade känts så ’kort’ så hade jag bara blivit glad över det!
För jag vet, att Wilja är väldigt speciell. Hon är verkligen egen, och hon sticker ut! det har hon alltid gjort. Är de ett gäng på 10 barn, så är de Wilja man lägger märke till! Inte för hon bråkar, skriker, för de händer sällan. Utan hon bara är! hon är bestämd som fan, och kör gärna med precis alla. Det vet vi, det är något vi även jobbar på så de ska gynna henne i framtiden. Jag är nog lite för snäll många gånger, det sticker jag inte under stolen med. Därför så är Linus den räddande ängeln här hemma, som kan säga ifrån på ett annat sätt än vad jag kan. Men det är för hennes egna bästa, och det är inte för att vara elak.
Enligt mig så är det bara bra att man lägger ’märke’ till henne.. det finns så många barn som inte vågar ta för sig, vilket jag är glad över att Wilja gör! Samtidigt så kan hon uppfattas som jävlig och ’störig’ just för att hon verkligen uttrycker sig kaxigt, och på de sättet ’jag kan allt i världen och jag är bäst, jag är snyggast och ingen är bättre än mig’. Även fast hon är 2½… hur är de möjligt? Jag vet, och jag har fått höra.. att när jag var liten, var jag en kopia av min dotter! – +:a ihop det, och hennes Pappa med i bilden.. Ja , då får man en jävla Wilja 🙂
Som sagt, vi jobbar på hennes ’negativa’ sidor så gott vi kan, men vi pushar även upp hennes fina och mjuka!
Men jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite stött av kommentaren.. Det kanske är jobbigare för förskolepersonalen, visst.. Men.. ja 🙁 De är ju ändå pedagoger!
Så söta barn du har!
Snubblade precis in på din sida och började läsa..
Fastnade när jag läst några rader i detta inlägg.
Din dotter har troligtvis adhd, precis som mig.
Känner på beskrivningen att det passar in på mig som liten.
Men ta det inte som negativ, för mig har adhdn bara varit positivt.
Och i nuläget är jag 21 år och jobbar med de största
Modehusen i världen. Adhd barn är inte som alla andra barn.
Du skall känna dig lyckligt lottad:)
Men ett tips är att gå till vårdcentralen och göra ett adhd test. Jag lovar, det är värt det.
Vår äldsta dotter är likadann och det är ganska fascinerande och se hur hon uppfattas, de som har ”snälla” och blyga barn upplever henne som dryg för som med er tös kör hon gärna med folk:/ Men har också träffat många som tycker hon är fruktanshärt charmig och framåt, fick massa beröm förra helgen på ett dop där hon fick vara sig själv och jag inte behövde säga åt henne 100 gånger att vara still/tyst:) Fick höra att vi gjort sådant bra jobb som fått en dotter som redan har en sådan härlig personlighet:) Och som några skrev här upp tror jag också dessa barn vågar visar deras känslor väldigt mycket, dom isabelle tycker om överröser hon med kärlek och omtanke:) Det var nog lite klunpigt sagt av förskoleläraren, hon kunde lagt fram det på ett positivare sätt, för jag är säker på att våra flickor kommer gå långt och inte ta skit ifrån någon:)
Äh skit i den. En grinig pedagog som är totalt inkompetent som uttrycker sig så! Fy fan vad sur jag blir. Ta inte åt dig jag vet vad du menar med ett viljestarkt och socialt barn. Min dotter är likadan. Pratar otroligt mycket med allt o alla, frågvis, har berömda åsikter osv, tur att de är framåt. Våra barn kommer klara sig långt i livet med bara deras Wilja ;-)))
Hört samma ord om Loke men dom så även att han är avdelningens glädjespridare.
Och du är lika snygg som vanligt!
Kan lova dig att jag som jobbar på förskola inte tar illa vid mig någonstans! Barn lär och utvecklar sig otroligt mycket genom att vara med olika barn. Ett barn som har en egen vilja och är unik på ett speciellt sätt lär både barn och fröknar hur man kan vara tidigt i livet. Sen är alla barn underbara. Har en helgo kille som påminner om Wilja till sättet på förskolan och självklart får man oftare säga till. Men det är oftast dom som visar mest kärlek till personerna i sin omgivining. Att man blir gladast när det barnet som man får säga till fler gånger kommer och kastar sig runt benen och berättar att han är jätteglad att se dig. Ditt barn är unikt och helt fantastiskt, just för att hon har den där viljan och det unika sättet att vara! Var stolt över att du lyckats få två fantastiska barn som kan lära varandra massor i framtiden! Oj, lång kommentar nu 🙂
Sa du till pedagogen att du tog illa vid? Det är inte säkert att hon menade det så som du uppfattade det. Hon kanske inte menade något illa egentligen. Så istället för att bli stött eller må dåligt, säg att du tog illa upp så får du säkert en förklaring 🙂
Jag skulle blivit ledsen och fundersam om en pedagog sa så om min dotter. Tyckte verkligen att hon uttryckte sig klumpigt, att vara bestämd och egen är väl en bra egenskap? Hon fick det att låta så negativt! Vår dotter är likadan 🙂 Vi kämpar varje dag med hennes humör och vilja. För den är verkligen utav stål 🙂 Tänk om man hade ett barn som bara satt i ett hörn och inte sa ett knyst.. Nä heja våra bestämda och kavata tjejer 🙂
Hm, tycker det lät rätt spydigt att säga sådär av pedagogen.. Om man nu vill uttrycka sig, så kan man ju försöka att göra det på ett bättre sätt, och kanske säga att man behöver jobba på det här och det här, för att hon är såhär ex…