En mamma sitter här, tårarna rinner! Inte av sorg, utan av en sån extrem lycka så jag inte finner ord till den.
Jag går igenom så många tider i bild, jag går igenom så många känslor! av utmattning, av lycka, av frustration, av förälskan.. men den största jag tänker på är förundran! Hur har jag fått två så snälla tjejer? Det är inte möjligt! Wilja och hennes lillasyster har redan ett så starkt band till varandra så jag inte kan förklara det för er.. När Wilja ser på Novalie så ska ni se hennes blick! Den är så varm, den är så genuin och så himla äkta! det är hennes lillasyster, och jag vet! att dom två tjejerna kommer ta hand om varandra för resten av deras liv! Även hur olika dessa tjejer kommer bli som personer, så kommer dom alltid ha något som jag aldrig kommer kunna förstå mig på.
Hur stolt jag är över Wilja kommer jag aldrig kunna berätta för er! en massa pladder hit och dit, ’hon är så duktig’! Det tänker jag inte hålla på med, men ni ska bara.. se med egna ögon!
Hon har aldrig, inte ens försökt göra något för att göra Novalie illa! Är det någon form av svartsjuka så är det verbalt mot mig, eller mot farmor och farfar! men inte ett finger mot novalie.
Inte ens en tanke, jag har aldrig behövt oroa mig! inte en enda gång, och vet ni vilken känsla det rymmer i mig? en sån himla lycka! Jag har lyckats, jag känner mig så in i norden stolt över mina barn. Dom är så speciella, på alla sätt och vis. Jag vet, att jag alltid kommer göra allt för dom!
Men jag vet även, att jag kommer göra många fel.
Jag vet att jag kanske inte kommer att välja de bästa vägarna precis alla gånger.
Jag vet att dom kommer önska att dom skulle ha en annan mamma vissa stunder.
Jag vet att jag ibland blir arg, fast jag kanske inte borde.
Jag vet att jag är för snäll, alldeles för många gånger.
Jag vet att jag kommer göra okloka och dumma beslut!
Men jag vet även, att jag aldrig kommer sluta vara deras mamma.
Jag vet även, att jag aldrig kommer låta dom sluta lära mig att vara deras mamma!
Jag vet, att jag aldrig.. aldrig kommer utsätta dom för fara!
Jag vet, att jag alltid kommer sätta mina flickor i första hand.
Jag vet, att jag aldrig.. då menar jag aldrig låta dom känna sig otrygga!
Jag vet, att så länge mitt hjärta slår.. oavsett hur kämpigt livet blir, så kommer jag ALDRIG att svika mina barn!
Jag kommer ALDRIG sluta kämpa för er.
Jag älskar er PRECIS lika mycket! Och jag vet, att ni älskar varandra mer än vad som är möjligt♥
Fint skrivet!
så vackert skrivet!