PATRICIA- Mamma till tre små!

Ge tillbaka mitt barn, vet inte hur ofta jag tänkt på det sedan jag fick barn. Sen tror jag att alla barn har sina svackor mer eller mindre, vissa barn har nästan inga alls. Medan andra, har svackor jämt. Och med svackor, så menar jag perioder som också kallas för trots. Sedan Wilja föddes har jag varje år sagt: Nu kan det inte bli värre, nu kan det verkligen inte bli mer. Men det blir det! Wilja känns som en exploderande tonåring, och hon är fem år. Hur ska hon bli framöver vågar jag inte ens tänka på, men jag hoppas att hon lär mig att utvecklas på vägen så jag vet hur jag ska bemöta hennes ”svackor” på rätt sätt.

Det har varit lugnt nu ett par dagar, det går lite opp och ned. Men denna period hon fått nu kring fem år, är mer än vad jag klarar av att hantera känns det som. Jag försöker andas, tio gånger för att behålla mitt lugn. Men i dag brast det, hon har skrikit och bråkat sedan klockan sex. Hon har kastat saker i hela sitt rum, rivit runt! något som det är noll tolerans på här hemma. Efter hon kastat saker färdigt och lipat, så fick hon se till att städa upp efter sig. En vimpel for ner från taket, hon kastade böcker kors och tvärs. Hon skrek både det ena och andra, fula ord och var ledsen, arg, frustrerad. Satt och försökte prata med henne, få henne att förstå. Det tog en timma, sedan började hon plocka upp efter sig. Trött, uttömd och ledsen. Och det skär i hela mig, trots att jag samtidigt kokar av ilska! Den som säger att dom klarar av att aldrig brista någonstans, prisa dig säger jag bara. Har höjt rösten både en och två gånger i dag, och jag skäms fan då inte över det. Vissa saker gör man inte, eller säger man inte. Droppen var när hon sa kaxigt: ”Då ska jag boxa dig i magen”, kändes som jag lyfte ungen i nackskinnet och satte henne i soffan och pratade ordentligt med henne. Tror det var första gången jag fick en ordentlig reaktion: ”aha, nu fattar jag. Mamma blir riktigt arg”. Och sa sedan förlåt.

Jag är så trött på att behöva bråka, är så trött på den energin det tar både från mig och från Wilja. Stunder är hon världens gulligaste tjej, vilket som gode gud är mestadels av tiden. Men hon har dessa perioder där jag bara vill skicka ut henne, och få andas så jag slipper vara arg. Är så tacksam över att Wilja fick Novalies dos av trots, det räcker med en. Novalie och Wilja är ju så olika som barn, och Novalies perioder går inte att jämföra med sin systers. Dom är inte jobbiga, och har aldrig varit på samma vis. Wilja är ett barn med så mycket tankar, funderingar, och känslor. Så det liksom rinner över så många gånger! Nej, var tvungen att få skriva av mig lite.
Känner mig bara ledsen, och dålig. Självklart ska dessa kvällar komma när man är ensam också. Fick ett bra avslut på kvällen, vi kramades i soffan och pratade om varför vi bråkat, och varför Wilja var så arg. När hon säger: Jag vet inte Mamma, jag blev bara ledsen. Så vill man bara hjälpa henne, och ångrar att man blev arg över huvudtaget. Självklart lilla vän händer det mycket för en femåring, alla tankar ändras, man är stor samtidigt som man fortfarande är liten.

Att jag älskar er och gör allt för er, det vet ni.
Men i bland så orkar man inte hålla ut hela vägen, då uppstår dessa bråk.
Vi hoppas på en bättre dag i morgon.