Att ha ett samtal utan att skrika! att fråga, utan att gapa.
Att förklara utan att behöva fråga.. Ett: Jag älskar dig! och ett förlåt, utan att jag ber om det.
Fan alltså, jag saknar min vän! så otroligt mycket, den du va! Vart försvann du? Alla säger till mig, varför är du så snäll? Varför säger du aldrig ifrån? Jag kanske är för snäll.
Men det är för att jag VET att därinne nånstans finns en fin människa, och även om den personen inte kommer fram allt för ofta, så vet jag. Att den finns! Och jag vet, att jag har nyckeln till den. Samtidigt som jag vet att jag utlöser allt också!
Att höra: Allt kommer bli bra.. och jag tror verkligen på det! De kommer det, på nått sätt.
Om vi bara kan hålla sams, ha en fin relation. Fan vad de skulle underlätta!
Att om du bara kunde erkänna dina misstag, och förklara dig så kommer vi slippa allt krig.
Att du bara kan säga: Förlåt! och erkänna att du varit ett stort pain in the ass sista tiden. Att du inte har hjälpt till som du borde, gett döda löften. Jag orkar inte längre, jag exploderar snart av alla känslor. Att ständigt höra: Patricia, du är stark! du grejar det här.
Just nu VILL jag inte vara stark och fixa allting, just nu vill jag bara lägga mig ner och gråta floder. Visa att jag är ledsen! Ha någon som verkligen förstår och kramar om mig.
Jag vet att jag är stark, som en förbannad-oxe psykiskt. Men jag vill vara liten… Bli ompysslad!
Vill inte tänka på morgondagens bekymmer, vill bara tänka på hur mysigt de är att bara få vara.
Just nu känner jag mig bara lättad! som en sten har lättat från bröstet.
Även om jag vet att det kanske bara är för idag, så kändes det så varmt i hjärtat att få höra ett enkelt förlåt. Och det kändes, som de verkligen fanns mening i det. Tack, vet inte vad jag mer kan säga.
Vissa dagar så känns allting som ett practical-joke.
Att jag lever i en stor dröm, och att jag snart ska vakna upp! Vissa dagar så känns det som ingenting har hänt, och andra dagar väller allt bara över.
Enda gången jag inte tänker, är när jag är med Linus och när Wilja är vaken! När jag är utan dom båda. Så är jag så lost, och hittar inte min egna väg. Vem är jag utan min dotter? absolut ingen.
Hon är min styrka, hon är min kraft. Det är inte jag som är stark! Utan det är hon. Hon som gör mig till den jag är! Och Linus gör mig till den bättre människan.
