En kopp te.

Jag är hemma, äntligen! Jag har känt mig som en ispinne sedan jag vaknade, när jag gick ut i morse för att gå till tunnelbanan så fick jag en köldchock.
Ringde till Linus och sa att han var tvungen att klä på barnen supervarmt för det måste vara årets kallaste dag. ”men älskling, det är 2+ ute”. Ja…. men för mig var det uppenbarligen hur kallt som helst! 😀 köpte mig en kopp kaffe på centralen, och nu dricker jag te och ska lägga mig i soffan för att se om jag kan somna i några timmar. Wilja åker till Pappa idag, lillan kommer hem på Söndag igen. Men för mig är det ändå jobb som gäller i morgon och på Söndag.
Så jag hoppas att helgen kommer gå fort. Det kommer bli en tung dag i morgon, känns som jag skjuter bort det för att det inte ska koma nära. Det är begravning, och jag vet inte hur jag kommer att ta det. Men mer om det sen, som sagt.. Tänker jag inte på det, så händer det inte.