Det här med att vänta.
Ofta får jag in kommentarer från unga tjejer som frågar mig om hur dom ska göra när dom blivit gravida.. Att allt verkar så lätt & vackert för mig, att allt är så perfekt. När jag hör de så vill jag bara skrika! De är inte perfekt, de är inte gulligt varje sekund av dagen, de är skit tufft, de är verkligen så tufft ibland så jag vill kräkas! Det är ibland så jävla tufft att jag ångrar att jag blev mamma. Förstår ni nu hur jobbigt det kan vara? Det är även helt fantastiskt, det är något otroligt! Och jag kommer aldrig tacka gud nog så han såg till att jag kunde bära barn i min mage. Men ni ser också fina bilder, och försöker lägga ut så ofta jag jag. Även om jag skriver om de mindre dagarna rätt öppet, så kan jag nog inte förklara tillräckligt ändå. Ni som har egna barn kan förstå, men annars går det inte att förklara.
Det är inte bara att föda sin bebis, sen sitta på fik hela dagarna och klä på barnen söta kläder och sitta tillsammans med alla andra mammor.
För det första, kanske det kan bli så att ni inte kommer utanför dörren på flera månader då barnet kanske drabbas utav kolik. Det är en tung tid, och beundrar mammor och pappor som klarar sig igenom den tiden. Det kanske blir så att man drabbas utav en förlossningsdeppression, det har man innan kanske aldrig hört talas om? När man väntar sitt barn så får man inte veta om allt detta tycker jag! När jag väntade Wilja kunde jag ingenting om komplikationer, eller om vad som kunde ske efteråt. Då hade jag aldrig hört talas om förlossningsdepp. Förstår ni vart jag vill komma? Att vara 16 och och bli Mamma, det är.. Det är inte så det ska vara, även om man klarar sig jätte bra. Men har man inte familj kring sig, eller ett stor krets bakom sig förstår jag inte hur man ens kan överväga att behålla.
Det är svårt att formulera mig rätt nu, det är också svårt att få ut det jag menar! Att jag är mamma, de ångrar jag inte.
Men om jag kunde, hade jag gått tillbaka i livet och ändrat tidpunkten för det. Utan att tveka! Att jag ville bli en ung mamma, det visste jag från barnsben, men kanske kring 25, eller kring den åldern jag är nu.. 23. Men 18, du är fortfarande liten! även om jag var väldigt mogen, jag var tvungen att bli de tidigt.
MEN, jag hade ingen aning om hur livet skulle ändras! De här med att jag driver en blogg som många yngre relaterar till, det är inte för att rekommendera andra unga tjejer att bli mammor innan deras 20 årsdag! Att jag är där jag är idag, är tack vare att jag är jag och att jag har träffat någon så fin vid min sida. Annars hade de kunnat gå precis hur som helst!
Att vara ung och mamma är svårt, oftast så är du outbildad, har du inget driv i dig så kommer du förmodligen aldrig att utbilda dig heller. Utan du kommer nöja dig med timpass hit och dit, eller jobba extra på willys väldigt längre. Du har ingen som helst buffert ifall något går åt helvete, som i mitt fall. Jag fick det förjävla svårt med allt från hyra (när jag var gravid med Wilja). Mitt liv raserade helt, jag hade så få vänner kvar. Livet jag levde innan var verkligen ett minne blott! Du ger upp så mycket av dig själv, SJÄLVKLART kommer det alltid att vara värt det för ditt barn, missförstå mig inte. Men den lilla tiden i livet, den kommer aldrig komma igen.
Jag är ändå väldigt glad över att få ha gjort så mycket i livet innan! Rest en mängder, både med familj och väldigt många gånger ensam. Backpackat, bott ensam sen 16. Varit självständig, jobbat & pluggat samtidigt, hade livet ute på krogen långt innan jag blev 18 då jag jobbade ute redan. So on, so on.. Jag hade då ett bra jobb som gav bra lön. Så när jag blev gravid med Wilja, hade jag ändå hunnit få uppleva massor! Och allt de där bekymrar mig inte alls, utgångar är inte ens roliga längre. Hellre en fin middag och vin häng! ni förstår min mening..
Men KAN man vänta, så vänta! Känner du att DU är redo, så vänta inte. Alla är olika! Men jag önskar att JAG hade väntat, även om jag hade gjort mycket tidigare. När Wilja väl kom, så ändrades min värld till de så mycket bättre, givetvis. Men första tiden med Wilja var otroligt tuff, då vi inte hade de bra tillsammans jag och hennes Pappa, och all oro omkring då jag hade FP. Och ibland stod S utan lön, de va inte enkelt. Fyfan!
Saker som ni andra tar för givet, skita när du vill, duscha när du vill, ligga framför soffan när du vill, sova när du vill, vara vaken när du vill, gå ut när du vill, ha sex när du vill, ni förstår. Allt de är borta, för alltid. Tills den dagen barnen blir så stora och kan klara sig själva!
Sen är det många fördelar med att vara ung mamma också, men ett barn är mer än bara ett barn! Man ska kunna uppfostra, ha grunden till det. Ha ekonomi för ett barn, ha en trygghet för barnet.. Ha en familj! Jag kan fortsätta i all oändlighet. Mina tjejer är de vackraste som hänt mig, och jag är så glad att dom finns till. Novalie ville vi skulle komma, men hade jag fått skjuta på tiden med Wilja, så hade jag gjort det. Även om jag aldrig någonsin ångrar henne! Missförstå mig inte ♥
Bra inlägg! 🙂
Vilket otroligt bra inlägg!
Jag vet precis vad du menar, jag själv var 15 år när min dotter föddes. Blev gravid som 14åring och visste knappt hur man blev gravid 😉 Nej, men du förstår vad jag menar. Har haft tjejer som skrivit till mig när de var 13 att de försöker bli med barn. Jag blir så matt. 13 år, leker man inte fortfarande med barbiedockor då?
Det är inte en dans på rosor att bli mamma. Man ger upp en del av sitt liv. Om många kunde förstå det.. Nu har jag klarat mig bra, är 21 år och min dotter är 6 år. Jag har tagit studenten, jobbat lite och nu pluggar jag igen. Det går om man vill!
Kram
Du verkar vara en helt underbar mamma Patricia :))
Väldigt bra och fint skrivet Patricia! <3 Tycker det är viktigt att unga tjejer förstår vad det innebär med att skaffa barn så tidigt i livet. Det är ju så mycket mer än vad de tror. Jag är själv 26 år utan barn och jag är såååååä otroligt tacksam över att jag valde allt i den här ordningen jag gjorde. 🙂 Nu snart kommer det passa sig med barn för oss, jag har haft ett otroligt bra liv och bättre kommer det att bli. Hoppas du får en fin dag. Kram E
Läsvärt och klokt inlägg!
Mycket bra skrivit!
Jag blev mamma för första gången 18 år, det var planerat. Men innan jag blev gravid kollade jag upp ALLT! Jag var väldigt noga med att få en utbildning så jag hade något jag kunde gå tillbaka när det blev dagis för barnet.
Tack vare skolan jag gick på så kunde de flytta min utbildning över distans så jag har en utbildning men hade det inte gått så hade jag nog väntat tills jag var klar med skolan. Sedan att jag skaffade barn tidigt var för att jag har en missbildning vid mina ägg så jag kommer bli fertil innan jag är 25, jag är 22 år nu och märker att det går mot det sista. Oregelbunden mens, får kanske varannan månad och märker (kroppsligt) att det är bara en tidsfråga innan jag är helt fertil. Som tur är har jag nu 2 barn som jag alltid har velat att ha.
Men att HA barn är tufft, det tär ibland på relationen mellan mig och mannen. Innan vi fick barn bråkade vi aldrig men efter det så har det blivit bråk men som tur är reder vi ut det när vi har lugnat oss!
Men det stämmer det du säger att ekonomin måste man ha, plötsligt blev jag arbetslös pga arbetsbrist och kort efter det hände det min man, tack gode gud har vi pengar så vi klarar oss men det är på grund av olika ersättningar som vi får.
Sedan för min del blev när jag fick barn så stack ALLA mina vänner ifrån mig…har en vän kvar och det är något som jag verkligen kan gråta över, jag känner mig helt ensam…min man har sina vänner kvar men jag har inga…min enda vän bor över 30 mil ifrån mig..det är ganska så deprimerade och kanske något negativt med att bli en ung mamma..
Du är en mycket klok person, när du skriver sådana inlägg så är det så himla bra och insatt skrivit. Hoppas du förstod vad jag menade :)! Du är en förebild för många, även för mig! Jag tycker verkligen om att kika in på din blogg!
Ha en fortsatt trevlig dag 🙂
Väldigt bra skrivet och äntligen någon som vågar skriva sanningen 🙂
Jättebra inlägg Patricia! Bra att du får några att tänka efter lite extra. Man förstår ju att ingen ångrar sina barn men det är inte alla som vågar säga nått sånt här! Jag är 24 år å funderar på att sluta med ppiller snart. Men det är läskigt. Även om jag absolut inte är den som festar varje helg (å inte gjort på jättelänge) så känns det så definitivt att när man skaffar barn så kommer de där vilda partydagana vara över för alltid…. Men jag tänker på barn varenda dag å har gjort i kanske 2 år nu… Så min fråga till dig är, hur vet man att man är redo??
bra inlägg! jag gjorde en abort när jag var 16 pga av att jag kände att jag var för omogen för att ta hand om ett barn. jag har aldrig ångrat det utan är glad över att jag väntade. idag är jag 21 år gammal och ska få mitt barn i juni nästa år 🙂 vi är på en helt annan nivå i livet och allt känns jättebra. är som sagt glad att jag väntade!
Josefin; tror du menar infertil. Men härligt att du hann få dina barn iaf! 🙂
Vidriga morsa alltså! Blir så otroligt arg så det kryper i kroppen på mig. Jag har aldrig kommenterat här innan men nu måste jag. Hur kan du INTE se hur du KLART och TYDLIGT SÄRBEHANDLAR dina barn?!?! Skärp dig allvarligt, det kommer slå tillbaka så hårt på dig sen, Wilja kan gå väldigt tragisk väg till mötes om inte du ändrar dig i din modersroll. Fyfan säger jag bara!
VA?
Jag blev mamma som 19-åring, för mig var det toppen. Jag har orka när jag ännu är ung, fick ett kolikbarn men kunde ändå gå ut och träffa människor. Korta stunder men ändå. Jag fann min plats i livet. Visst är det tufft, men det är det också om man väntar tills man blir 30+. Mänskokroppen är ju menad att få barn före det egentligen.
Det finns ingen rätt ålder, så länge men är vuxen och känner att man verkligen är redo så då kör man!
men bea vad talar du om? kan du via några inlägg på en blogg avgöra det? gå och lägg dig. du är dum och tråkig!
Blir nästan lite , ja vet inte vad jag ska säga, ledsen kanske..
Här är jag (blev 20 år i mars) , i juli blev jag mamma till en dotter. Är så otroligt glad för det! Jag har utbildning sen innan, men ingen fast tjänst. Sambon har jobb, jag har varit på tim vik och vi har klarat oss bra. Skulle inte ändra på något, det handlar om att man får leva efter det man har. Man måste inte köpa massa grejer varje månad. Även om vår dotter får saker varje månad så sätter jag mer än gärna mig själv i sista hand.
Hur som helst, det finns fantastiska mammor som har varken utbildning eller fyllt 20. Känns lite tråkigt att du inte verkat träffa dom människorna. Klagar inte på dig, säger bara att det gjorde mig lite nere precis som en ”vänta med att skaffa barn”. Bara för att du hade velat vänta men haft samma fantastiska barn, så vill inte alla vänta. Jag har alltid sagt att jag ska bli mamma tidigt och är så glad över det.
Himla bra skrivet!
Så jävla sant. Äntligen någon som kan va ärlig. Mpnga tror att det är en dans på rosor att ha barn. Det är så mycket mer än bara drt söt gulliga mysiga. Det är ett 24/7 jobb. Jag blev gravid som 20åring ingen utbildning och endast tim anställd. I slutet av graviditeten slutade jag på mitt jobb för jag hamnade i depression och mådde skit. Jag va stort sätt ensam under graviditeten sambon var inte intresserad av att finnas där. Graviditeten var tuff och även de första året som mamma eftersom jag tog hand om min son ensam. Nu är han snart 3 år och är fruktansvärt envis och trotsig. Att ha barn är inte lätt men det har sina ljusa stunder med. Jag älskar min son över allt annat men hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag gärna väntat innan jag blev mamma. Att jobba plugga vara mamma och även en bra sambo är tufft men vad gör man inte för att sina barn ska ha det bra.
Bea!
Jag är inte ofta inne här och kommenterar, men nu måste jag svara dej Bea. Hur kan du påstå att Patricia särbehandlar sina barn!!!
Jag som är Patricias svärmor ser med egna ögon hur hon INTE särbehandlar sina barn.
Om du läser ordentligt så skriver hon hur en tidig mamma-roll kan påverka ditt liv, inte att hon gör skillnad på sina barn.
Hennes båda barn är GULD värda i hennes ögon och blir behandlade därefter, båda två.
Jag har precis gjort en abort och jag är 21. Det var det svåraste beslutet jag gjort. Och många i min ålder hade säkert behållt barnet. Men jag kände mig inte redo, inte känslomässigt och inte ekonomiskt. Sen den dagen har det gått perioder då jag legat och gråtit, jag har trott att det är för jag ångrar mig. Men har nu kommit till insikt att det är pga skuldkänslor. Ja, jag mår dåligt över det jag gjort. Men jag ångrar mig inte, barn är en gåva men man ska kunna ta hand om den också. Man ska vara villig att ge upp sitt liv som det är idag, jag är inte det än. Den kanske det är själviskt, men det betyder väl ännu er att jag inte var redo. Jag ville bara säga tack, det är säkert underbart med barn och man får massor. Men det kräver även mycket. Detta inlägg gjorde att mina känslor klarnade lite för mig.