PATRICIA- Mamma till tre små!

Minnen ifrån arkivet.. många gånger när vi pratar om när Novalie var liten, så är den första och andra månaden i hennes liv alldeles svart för mig. Jag minns inte mycket från den här tiden, och jag vet att jag tröck undan mycket. Jag var ju så rädd att förlora henne, hon var ju så liten och så sjuk. Jag har svårt att minnas några mysiga stunder, allt jag ser är andningsmaskiner, pipande ljud, sond i näsan och en otroligt dålig liten tjej.

Här kommer det några rader ifrån när hon var som sjukast i sin RS + influensa A som vi inte fick reda på från början, i en vecka visste vi inte varför hon slutade andas, eller vad det var som var fel. Varför hon var dålig, ovissheten åt upp mig bokstavligen.

”Nu är vi här igen på akademiska.. Orken är som bortblåst och ögonen svider! Idag täppte slemmet till igen som ett lock och Novalies färg försvann från kroppen. Sekunderna som tickar innan man hör andningen ta fart igen känns som en evighet! Denna gång vart de värre, allting tog längre tid. Men ännu en gång så hade flickan vår en ängel som vakade över henne. Som sist så tröck jag in fingrarna i halsen på henne och sög ut allt slem hon hade kvar med min mun. Ut kom en del, och därefter så hördes de finaste skriket man kan tänka sig! Nu är det nog med de här, i ambulansen så fick hon hjälp med lite syre men allt såg ändå bra ut.

Väl framme så har vi ännu en gång fått inhalera adrenalin två gånger, och får nu inhalera koksalt. Nu har vi pratat med läkare, min rädsla är nu större än själva faran. Ska jag inte kunna kissa utan att vara rädd för de ska hända igen! Jag kan inte vara där konstant hela tiden. Nu är de bestämt att vi ska ha kontakt med barnspecialisten i Enköping i ett par dagar framöver. Att få komma dit varje dag och inhalera! Eftersom de inte finns någon hjälp att ta med sig hem när hon är så liten.Nu har adrenalinet hjälpt luftvägarna, men blir hon det minsta rosslig vid andning under kvällen så ska vi åka in och bli inlagda igen för förebyggande syfte. Andstoppet ska inte hända igen! Att se sitt barn börja försvinna, det finns inga ord som kan förklara den känslan. När tankarna lämnar kroppen och man gör allt man kan för att rädda den lilla.”

”Ja, Äntligen efter flera tester har det nu visat sig att våran tjej har drabbats av rs-viruset. Imorse åkte vi på kontroll efter en bökig natt, väl framme hos barnspecialisten i Enköping så lyssnade läkaren på lungorna! Det lät bra, 10 minuter senare så kom ett andblock igen, och jag sprang ut i korridoren med Nova i famnen, läkaren såg allt och hjälpte henne tillbaka. Därefter så åkte vi in till Uppsala! 3:e inläggningen, och älsklingen vår är inte ens en månad gammal. Nu fick vi alla svar. Näsproverna har tidigare inte visat någon RS-infektion! Men prov från ryggmärgen visade positivt. Kan inte låta bli att känna mig så förbannad! Senast igår så sa dom att de inte va något, MEN då hade provsvaren redan kommit, men de tidigare papprena hade aldrig kollats!! Nu vet vi äntligen vad de handlar om iallafall! Även om de förbaskade viruset har borrat sig in i vår bebis, så VET vi ändå varför hon slutat andats titt som tätt! och nu slipper tankarna gå om de har varit apné eller liknande.

Nu blir vi inlagda på lite obestämd tid. Hon ska repa sig, och allt ska bli bra.. Vågar inte känns efter hur allt känns, jag går på auto just nu. Min dotter är viktigast! Jag saknar min stora tjej så jag spricker. Jag vet att hon har de bra, men ångesten över att jag inte kan vara med henne hela tiden äter upp mig! Även om jag vet att Nova behöver mig lite mer nu, Wilja har de bra! De får jag intala mig <3 ”