Vad är bloggen för mig i dag?
Jag har knappt reflekterat över att jag inte suttit vid datorn alls de senaste dagarna, jag har verkligen haft så fullt upp.. Med allt, så att slå på datorn har inte ens funnits med i mina tankar. Det känns skönt på något vis, i över 5 år har jag slaviskt uppdaterat denna dag in & ut. Jag tror det börjar lida mot sitt slut nu!
Man har ju instagram i dag, och instagram har tagit över hela bloggvärlden mer eller mindre. Jag själv läser inte ens bloggar längre, det räcker med att se roliga och mer spännande bilder på de där kontot! man pratar med varandra där, har en dialog. På ett annat sätt än vad man har på bloggar i dag! så hm.
Jag har hamnat i en liten Patricia-kris också om jag ska vara ärlig.
Vaknade upp en morgon för ett tag sedan och bara kände: vem fan är jag? jag har verkligen bara kört på hårt rakt fram i över 4 år, när det börjar bli lugnt kring en så kommer massa känslor och tankar upp.
Efter bollande tankar fram och tillbaka med andra, så har jag hört att det inte är speciellt konstigt när barnen är små.. och när dom börjar bli lite större, lite mer självständiga det är då man påminns om hur det var innan den här tiden! all fokus och tid är ju på tjejerna, när man väl blir lite ego och tänker på sig själv, så har man nästan glömt den man faktiskt var innan och känner att man kan sakna den där impulsiva och roligare personen. Så ja, jag har identitetskris om jag ska vara ärlig! Även om det är ett val jag gjort, så har jag ingen kvar i mitt liv som har format mig, som känner mitt gamla jag som kan hjälpa mig att påminna mig om hur jag var/hur jag kanske inte ska vara. Det här är förhoppningsvis något som släpper, snart.
För det är ärligt talat skit jobbigt att känna ångest över saker & ting när det egentligen inte finns anledning till det.
Jag förstår dig. Man får lite panik emellanåt och vet inte riktigt vart man står i olika situationer, hur man hamnat där man är och vart man egentligen är på väg. Men det reder nog ut sig, och jag tror att du har en ganska stadig punkt mitt i dig, i din fina familj. Och att förändras är inte fel, och inte farligt. Bara för att du är mamma nu betyder det inte att du inte kan vara något mer också. Förälder kommer du alltid vara, och det märks att du (ni) alltid sätter barnen i första hand, och ni gör det bra. Och det är inte fel att längta efter egentid, och inte fel att utforska sin egen person, ta reda på vem man är osv. Ta det lugnt, du är ung och du hinner reda ut det där! (Det här blev jätterörigt men jag hoppas du tolkar det rätt, på ett positivt sätt). Kram!
Du är ung fortfarande fina du.
Jag ÄLSKAR din blogg. Ändrar väl ingenting för dig men vill bara att du ska veta hur mycket just jag uppskattar den.
Kram
Känner igen mig så himla mycket i det du skriver
Vem fan är jag? Den frågan kommer upp varje dag nu förtiden! Nu har jag iofs bara ett barn och har precis flyttat till en annan stad där man inte känner en kotte, men jag känner mig så socialt handikappad så det är inte klokt! Detta är inte den jag var förr! Sjukt egentligen att man kan ”tappa” sig själv så, eller bli förändrad! Hoppas det lättar för dig snart
Oj oj OJ vad jag känner igen mig! Jag har bara ett barn (stannar nog där i några år) och jag känner igen mig SÅ väl.Nu när man kommit ur ”bebisbubblan” så vet jag inte vem jag är lägre. Lite bättre nu, men har haft en väldigt ångest. Tror det var därför jag ville ha barn igen, man vet inget annat känns det som.
Men nu när det gått lite tid, inser man HUR många alternativ det finns. Och att man har ett eget liv, utanför ”mamma”. Känns underbart tycker jag. Är ju trots allt viktigt att vårda sin tid som ung. Jag är också ung mamma, 23.
Tror inte du är ensam <3 Kram !
Fina du! <3 Efter att mer eller mindre inte ha sett dig sedan skolan utan bara ha pratat via bloggar så tycker jag att du verkar mycket lugnare och trygg i dig själv som att du har "landat".
Men jag förstår vad du menar! 🙂
Hoppas att din kris löser sig snart och att nova blir bättre!
Kram! <3