Jag får ofta kommentarer där folk frågar mig om råd, om att bli gravid eller inte. Att längtan är så stor! Hur ska man göra, hur ska man få saker och ting att gå runt?
Jag kan säga de, att folk som sa till mig: Va var det jag sa! Har nu fått rätt.
MAN ÅNGRAR ALDRIG SINA BARN VILL JAG NU BARA GÖRA KLART! MEN….
Förut, så blev jag så förbannad när folk sa: Unga borde inte skaffa barn med någon dom känt i någon månad. Men nu, förstår jag det till fullo!
Att bli Mamma eller Pappa när man är ung, är det inget fel på. Att vara en ung förälder ger många fördelar, men samtidigt många nackdelar. När man är äldre, har man oftast saker och ting mer ordnat. Man har sparkapital, har oftast fast bostad, en bostadsrätt, ett fastjobb. Ja ni förstår grejen! Men en BRA förälder har ingen siffra, och det vet alla. Men självklart är det mer praktiskt att sätta ett liv till världen när man har sitt egna liv mer ordnat. Det säger väl sig själv?
Hade jag kunnat göra om mitt val idag, så hade jag gjort det. Då visste jag ju inte vilken fin liten tjej jag har idag, och Wilja kommer jag aldrig önska bort! Men innan man visste, innan man ens kunde drömma om hur det skulle vara.
Att träffa någon ute en kväll, är inte meningen! Och självklart KAN det hålla, absolut! man kanske är tillsammans livet ut. Men det är 2 av 10?
Jag hade velat ge min dotter bättre förutsättningar! nu kämpar vi på det, men det är inte såhär jag ville ha det. Ett förhållande tar ofta stryk av barn, de första åren! – kommer man över det, så klarar man allt. De tror jag stenhårt på!
Men, från min egna sida.
Nästa barn, önskar jag är välplanerat. Jag vill känna att det är hundra procent rätt, jag vill längta! fantisera, drömma. Ordna, fixa innan! Jag vill verkligen känna att…. man båda längtar och vill. Och att de inte blir: OOPS, jag är gravid! Allt ska lixom ta sin tid, ha kul tillsamman, uppleva saker tillsammas. Testa på att ha en vardag tillsammans, lära KÄNNA varandra! Flytta ihop tillsammans, ja ni förstår. Hela den karusellen! Tycker ni det jag skriver är orimligt, eller låter det het fel för er?
Hade det gått lika snabbt med Linus som innan, så hade jag snart varit i tredje månaden… Och hur sjukt känns inte det? Varje dag med honom så lär jag mig nått nytt om honom! Jag ser nya fina sidor som jag aldrig sett, jag får reda på saker om honom som jag aldrig kunnat tänka mig! Och jag och Simon förberedde oss på att få bebis om sexmånader! .. De TOG på oss! Hårt.
Jag måste bara säga att det är så oerhört moget av dig att kunna erkänna att det var inte det mest välbetänkta att behålla ett barn med en kille du just träffat – även fast du är så glad att du gjorde det för Wilja är din skatt. Jag blev mamma när jag var 19, och ser jag tillbaka på när vi valde att behålla barnet så var det egentligen så dumt! Känslorna fick styra. Men det har gått jätte bra för oss, och jag är såklart väldigt tacksam över att vi valde att göra så här. Men då hade vi vart tillsammans nästan 3 år när jag blev gravid också.