Att känna sig fast?

Annars i veckan så har vårkänslorna sprudlat, håret är lite ljusare, vårkläderna framtagna, våriga naglar och ljusa kläder är köpta!
Solen skiner, och allt har varit bra. Dock så är jag i en fas just nu där jag får panik över att man bara ska ”vara”. Jag vill så mycket med mitt liv, jag vet bara inte hur jag ska kunna uppnå allt.
Man lever bara en gång, då vill jag verkligen leva livet också. Att vara fast på samma ställe för resten utav mitt liv ger mig kalla kårar, sen undrar jag också ibland, varför kan inte jag känna som de flesta. Att bara vilja bo på stället man föddes i, jobba på samma ställe som man alltid gjort, ha allt rutinmässigt för att det ”fungerar”. Jag kan inte det, och jag vill inte leva så.
Förstår inte hur man kan må bra utav att leva så, samma sak dag in och dag ut, aldrig våga testa något nytt, aldrig ta steget ut som är läskigt och de man inte vet något om! uppleva…
Ja, ni förstår. De är rätt djupa tankar just nu, som jag inte kan formulera. Dom sitter där dom sitter, och dom gnager för stunden. Om ett tag är dom borta!
Har nog att göra med, att jag aldrig någonsin bott på ett och samma ställe lika länge som jag bott i Bålsta.. Känner mig fast och låst. Fast att jag trivs, klurigt det här.