Att driva en ”Föräldrablogg”.

För inte allt för längesen så hamnade jag i en diskussion med en annan bloggmamma.. 
Där vi bollade tankarna på hur det är att driva en Föräldra-blogg när barnen blir större och större. Jag bloggar om barnen, men det med blandade känslor. För er skull, skulle jag vilja lägga in mer bilder på barnen. Men för deras skull, så låter jag också bli. Dels för att Wilja inte alltid vill vara med på korten och jag skulle aldrig springa med  kameran bakom henne bara för att få den ”Perfekta bloggbilden”, samtidigt så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om bilderna jag lägger ut. Vi satt också och pratade om hur lätt det var att skriva, och att bloggen upplevs mer intressant när man väntar barn och är gravid. Man lägger upp veckobilder, berättar hur man känner, hur man mår – hur magen växer.. Det finns så oändligt mycket mer ämnen att kunna dra upp. Just nu är vi en fas, där båda barnen mest är och bara mår bra. Finns inget att skriva om, förutom när det uppkommer trots, eller om de hänt något plötsligt. Förstår ni hur jag tänker? Visserligen så har det börjat explodera ur Novalies mun, ord kommer fram och meningar börjar bildas. Hon har ju inte varit så tidig på det, men de börjar släppa och de är en sån fantastik känsla att den lilla tjejen också börjar bli en flicka. Hon blir snart två år, för mig är det ofattbart. Det har gått så fort! Ni kan säkert hålla med mig, nyss kom den lilla sparven med posten till oss.

Jag känner mer och mer att min blogg börjar förvandlas till någon livstils-blogg istället för bara en vanlig Mamma-blogg, om ni funderar, hur upplever ni min blogg idag?
Finns det något som ni känner att ni saknar till skillnad mot förut, har den blivit bättre, eller har den blivit något sämre?

Jag har nog fått ris och ros i min blogg. Jag har varit väldigt personlig, vilket drog till sig mycket läsare. Vill man explodera, då är det rätt väg. Vill man vara något försiktig, så drar det inte lika stor publik. Det är där man får bestämma sig, vill man outa, eller vill man inte. Jag är nog där mitt emellan. Det finns så mycket som jag önskar att skriva, men som jag inte gör.. För jag vill inte blanda in nära personer som inte bett om att få vara med här.
På nätterna kan jag ibland ligga sömnlös för jag har så mycket jag vill få ut – och behöver för min skull. Men när morgonen startar, så backar jag. Och väljer att inte göra det!
Dels för att det finns så oerhört mycket folk där ute som brinner för att vara elaka mot någon, jag har med andra ord blivit försiktig. Men det är inte något jag ångrar, de känns okej. Jag måste nog bara finna rätt balans igen för min egen skull, för just nu och en tid tillbaka så känner jag mig rätt lost i min egen blogg. Vet inte vart den är på väg, kommer jag kunna utveckla den. Vad ska jag hädanefter skriva om?