Så jävla jobbigt.
All kärlek i världen till mina barn, dom är mitt allt.
Men ikväll så har jag verkligen känt: bortskänkes mot avhämtning! Satt här ett tag och tårarna börja bara rinna för jag kände mig så slut på trots, bråk och stoll. Inte konstigt, noll sömn för båda tjejerna inatt och inte för mig heller, sen att vi ränt hela dagen.. Sen känner dom på sig att jag är orolig och ledsen! så.. ingen bra kväll, inte alls!
Att vara själv med två småttingar är varken roligt, härligt, bekvämt eller gosigt! inte alls. Det har varit skit jobbigt! verkligen pissjobbigt.
Att vara hemma dagtid några timmar, eller någon dag! fine, inga problem. Men nätter & dagar i rad, så är jag mentalt helt jävla slut och vill bara få bajsa själv.
Satte mig på balkongen och bara stängde av en stund, den där ciggen har aldrig smakat bättre. Gick in, tvättade av mig! och kom på fötter igen.
Wilja satte sig brevid mig, sa: kom mamma, kom. Lägg dig, jag la mig ner.. hon stoppa sin lilla arm bakom min nacke, och strök mig på pannan och kinden med andra handen och sa. Så, så mamma.. Nu är det lite bättre! där började jag istället stortjuta av en extrem jävla kärlek!
Hur tufft de än må vara stundvis, så kommer dessa små små stunder upp.. och dom väger upp precis allting! hela kvällen har genast blivit så mycket bättre och jag känner ro i hela mig. Tänker inte tvinga wilja i säng, orkar inte bråka. Vi har tänt ljus, läst alfons.. och nu myser hon och somnar snart, en mamma & wilja kväll medans novalie sover.
Jag älskar er mer än jag någonsin trott kunna vara möjligt.
Samtidigt som jag vill slita av mig håret och undra va i tusan jag gjort ibland.
Man får känna precis såhär.
Ni andra som bara har de så jävla lätt precis hela tiden, JÄVLA kul för er! för det har fan inte jag.
Men trots det, så är jag en mamma som älskar mina barn så sjukligt mycket♥
Tro mig! Vi alla känner så, men det är ytterst få som pratar högt om det… Är liksom tabu, vilket är synd. Det är bara en del i det hela. Jag har en trotsig 18 månaders grabb som testar gränserna precis heeeela tiden. Pappa jobbar ständig eftermiddag, så vissa kvällar har jag verkligen lust att bara ge upp. Men så lyser lillen upp rummet med ett busigt leende och allt är åter förlåtet och glömt 🙂
Det smärtar i ett annat mammahjärta när man läser dina rader. Jag kan inte sätta mig in i din situation, så jag kan bara försöka att förstå dig. Jag vet själv hur tufft det kan vara ibland och jag har bara en liten kille som inte ens tar sig runt själv än.
Tycker det är så starkt av dig att dela med dig. Bara att du vågar göra det hoppas jag stärker dig.
Du kommer ta dig igenom den här tuffa tiden, Linus kommer snart hem och blir bra och barnen kommer inte vara lika påfrestande.
Du är stark! Vill säga det här till dig för jag vet hur mycket hatkommentarer du kommer få och jag tycker inte du är värd eller förtjänar dem. Du ska inte läsa dem utan du ska läsa sådana kommentarer som min, som kanske hjälper dig en liten stund i alla fall.
Stor kram på dig!
En stor kram till dig!
Det är inte alltid lätt att vara mamma men det tror jag att alla vi som är mammor känner till.
Coolt och modigt att du delar med dig för det är nog sodär vardagen ser ut för väldigt många bara att man själv tror att man är ensam och kanske inte berättar om dom där dagarna som är lite kaos…
Hoppas morgondagen blir bättre.
Kram från Carolin
Starkt av dig att skriva. Det ÄR tufft att vara själv med små barn. Jag var själv med mina två galningar i 1,5 år. Jag skäms för att erkänna att jag inte tyckte om att gå hemma och vara föräldraledig med Thexas, det var för jobbigt! Visst, nu är barnen lite större (4,5 och 2,5) och det är lite lättare. Det BLIR lättare för dig med, men att ha två så pass små barn tar på krafterna, I know.
Skickar styrkekramar till dig och hoppas att ni får en lugn natt.!
Du är en underbar mamma Patricia kramar till dig!
Just precis såhär får man må och känna!
Styrkekramar till dig. Efter regn kommer solsken.
Mycket starkt av dig att våga skriva om sådana känsliga ämnen! Många känner som du ibland, även jag, men alla vågar inte prata om det högt. Så om någon nu kommer med fula o otrevliga kommentarer om att du är en dålig mamma så tycker jag att du ska vifta bort dom. Jag känner delvis igen mig i det du skriver, jag har visserligen bara en liten dotter än så länge men det kan vara nog så jobbigt ibland.
Härligt att dina barn även kan plocka upp dig när du mår som sämst. 🙂 Du har två fina barn o dom ska vara tacksamma över att ha en så fin mamma som du! Man måste få braka ihop ibland för att kunna vara en bra förälder, det är tillåtet! Hoppas ni har det lugnare nu.
Stor värmande kram!
Patricia, förstår du vilken bra mamma du är? Att en så liten tjej redan vet hur man tröstar på bästa sättgenom att bara finna. Det tatydder på attt hon är trygg, och visar att hon uppskattat att bli tröstad så. Så otroligt fint. Tillsammans grejar ni det här!!
Precis sånna dagar har jag också med min lilla tjej. Som du skriver så vill man ibland bara slita av sig håret. När man inte får nån sömn på natten så är sånna dagar bäddad för skrik å trotts. Du verkar vara en stark och kärleksfull mamma och det speglar av sig på dina döttrar. Kämpa på som du har gjort!! Det är guldvärt när barnen visar kärlek, ömhet och förståelse tillbaka fast dom är så små. Ingenting gör en så glad och ingenting kan ge så mycket energi när ens barn gör nånting som får mamma-hjärtat att smälta. Sitt barn kan verkligen vara pain in the ass men också det bästa som finns. Man har rätt att känna båda 😉 Kram till dig!!
åh vad jobbigt! förstår att det känns tungt.
förhoppningsvis blir dagarna snart lättare och ger dig mer sömn 🙂
Du är klart man får känna såhär. Det ÄR tufft att vara tvåbarnsförälder. Jag är inte där än, men får många ggr upp tanken om Hur jag någonsin ska palla? Du är stark, och verkar vara en fantastisk mamma för dina små! Det får du inte glömma bort mitt i allt!
Dina texter berör så otroligt mycket så mina tårar börjar rinna.. Huvva! Har aldrig varit med om någon som kan skriva på de sättet du gör . Kram på er!
Åh, vad jag förstår dig! Jag känner så där varje dag. Min minsta är tre månader och hon sover absolut ingenting på dagarna, utom korta stunder i famnen och då bara i famnen. Min äldsta fyller snart två och hon är fruktansvärt trotsig just nu. Det är bråk och skrik hela tiden. När den lilla ska sova så får den stora vänta, och när den lilla skriker får hon vänta för den stora kräver sitt. Det gör så hemskt ont i mig att jag aldrig kan ge båda mina barn precis vad dom behöver. Dessutom bor vi i en skitlägenhet (toaletten är t.ex i sovrummet, och det finns bara ett sovrum) nu medan vi väntar på att huset ska bli klart. Så ser man alla andra som bara verkar ha det lätt och bra hela tiden. Haha, det känns som ett skämt.
Håll ut! Det är skit ibland.
Förstår att det är jobbigt :/ Är själv ensam med mina små pojkar (1,5 & 6 mån) & ibland vill man bara lägga sig ner & gråta i frustration. Men visst är det värt det? sååå värt det!
oops, fel blogglänk 😉
Jag känner med dig och vet precis vad du pratar om! Det är INTE enkelt med 2 små barn.. jag har en extremt aktiv snart 2åring och en 8 veckors bebis och jag går under! vissa dagar känner jag bara att jag inte ORKAR mer…
men du gör det superbra och jaa man får verkligen känna så som vi känner ibland. man är inte en sämre mamma för det även fast det känns så just då o man får dåligt samvete!
såna dagar har vi me här oftast lite grann varje dag mer eller mindre och man är ju precis som du skriver helt jävla död efter en sån dag och ja vet inte hur många gånger jag tänker tanken att ja säger upp mig som mamma nu haha
älskar att du e så rak o ärlig i din blogg. Det är inte alltid en dans på rosor o vara småbarnsförälder.
Du är verkligen en fantastisk mamma! Jag har läst din blogg ett tag och inspireras av dig! Jag har själv en dotter på snart 1 år och jag känner igen mig i mycket du skriver trots att jag bara har 1 barn!
Kom ihåg att det är bara du som vet vad som är bäst för fina barn!
Var stark för dina barn och framförallt för dig själv! Det kommer alltid vara upp och nedgångar i livet, speciellt när man har barn. Men det blir alltid bättre!
Du är en jättebra mamma och en stor förebild för dina två barn. Dom älskar dig lika mycket som du älskar dom! Kram
Har läst din blogg i stort sett sen du fick Wilja, och jag kan inget annat säga än att du är en helt underbar mamma! Jag är bara 17 år och förlorade min mamma för 8 år sedan och förstår hur viktigt de är att växa upp med båda föräldrarna när man läser din blogg, dina döttrar kan verkligen inte få en bättre mamma, eller någon som bryr sig mer än vad du bryr dig om dom. Du är så otroligt stark, ta djupa andetag när något känns jobbigt. Hoppas Linus kommer hem snart och lycka till med tjejerna i framtiden! Du är en riktig förebild, för många, de kan jag verkligen tro. Ta hand om dig, kram!!
Stackars stackars dig! Blir illa berörd. Klart livet e tufft med barn och jag förstår verkligen hur du känner dig, du gör inget fel du är en fantastisk ung mamma! Mina barn jävlas jämt och det är asjobbigt emellanåt. Hoppas verkligen din sambo kryar på sig. Har de magnetröntga huvudet? Det jag vet är att temperaturcentrat sitter i hjärnstammen och om det blir skadat eller drabbas av annat så kan kroppen ha svårt och reglera det. Hoppas de hittar orsaken till just hans feber. Förstår din oro ojojoj gumman. Stor kram till dig <3
Det är ingen dans på rosor att vara själv med två små, det ska gudarna veta. Det går ju bra när de är på bra humör men om de sätter sig på tvären så är det piss som du skriver.
Hoppas att Linus får komma hem snart!!