Det här trodde vi inte.
Varken vi, eller läkarna trodde att du skulle repa dig.
I tre veckor låg du i respirator, bakslagen kom och gick! du blev fri den, påkopplad igen.. Så fortsatte det, syrgasmasken var med dig hela tiden och ena lungan ville verkligen inte bli bättre. Gallan var inflammerad, tarmarna sa stopp. Tarmvred, för svag för OP. Det fanns liksom ingen början & inget slut!
Men i dag så fick vi en chock, Pappa har blivit så pass pigg så han faktiskt får komma hem. Den tanken vi hade, var att OM han klarade sig att han skulle in på hem.
Men nej, återigen så har han varit så stark och klarat sig igenom detta och varit så envis som bevisat för personal trots sin mask att han kan gå, att han vill upp på benen.
Masken är borta, och nu den 7:e får Pappa äntligen komma hem efter över en månad som inlagd. Denna lediga helg kunde inte ha blivit bättre! Så på Onsdag kommer jag ta ledigt från skolan för att möta upp sjuktransporten i Gnesta och handla hem åt honom och ordna med allt så han har det bra. Dom kommer utöka hans timmar med hemtjänst till en början så han får ordentligt med tillsyn! men de är verkligen ett så stort steg, och jag är verkligen så glad.
Du envisa gubbe! du klarade dig från stroken, och du klarade dig ur det här.
Som du sa idag, jag kämpar för er mina barn <3 du må vara gammal Pappa, men det är alldeles för tidigt för att säga hejdå.
