Torsdagsmorgon och pärlandet är redan igång, inte klokt att mina ungar ska vakna så tidigt!
Idag håller jag tjejerna hemma då jag inte har något planerat alls idag vare sig de gäller något, så nu kokar äggen och sen ska vi koka upp lite varm choklad (alldeles strax).
I morgon har jag ju blivit inbjuden att sova en natt på Scandic Angalis, det ska bli så oerhört härligt att få en hel kväll för sig själv och bli lite extra ompysslad.
Igår så fick jag mig en funderare, var trött och kände mig låg. Va på dåligt humör, och allt jag ville i världen var att gå ut på balkongen och ta en cigg.
Men det gjorde jag inte, så jag valde att bara omskärma mig från världen. Skita i telefonen i en dag, inte sitta på instagram, inte svara och snacka skit bara för att.
Jag hade telefonen på bänken påslagen ifall det var dagis, eller något annat superviktigt samtal som inte kunde vänta annars.
Det jag imponerades mest utav, de är att man alltid ska vara så jäkla tillgänglig för precis alla! Svarar man inte på två gånger får man i följd otrevliga sms, eller som när jag tillslut svarade på min mammas samtal. Hon hade hysteri för att jag inte svarade, och jag var så jäkla less och arg och röt tillbaka precis lika mycket. Och vad ville hon? ingenting! bara sur för att jag inte svarade på en gång. Är så less på allt som har med telefoner att göra, och att folk förväntar sig att man inte har något annat liv.
”Jag har skickat dig mail på facebook varför har du inte läst det?!” , ja… kanske för att du valde att skriva där istället för ett sms som jag lätt kan läsa?
Barnen leker ofta med min telefon, eller spelar rättare sagt. Då kan det ju dyka upp sms, och barnen trycker upp det! och man kan lätt missa sms. Men varför ringer man då inte istället för att tjura över ett sms som man inte svarat på under ett par dagar?
Nej, jobbigt det där med tillgängligheten konstant tycker jag.
Och jag är värdelös på att svara på sms på min mobil, ibland säger Linus ”Varför har du ens en telefon?” Jo, för att kunna nå någon om det hänt något, ringa 112. Inte för att snacka skit i timmar, jag hatar verkligen att prata i telefon. Får en jobbig känsla, och vill att telefonsamtalet ska ta slut snabbt. Eller så hittar jag på något, för att få avsluta det.
I verkligheten kan jag prata hur mycket som helst, lite för mycket. Men telefon är de värsta jag vet, och har alltid tyckt det!
sådär är jag med! I verkligheten älskar jag att prata, men fy för telefon… då min telefon ringer hoppas jag för allt jag har att det inte är någon kompis som ringer eller så. HATAR att spendera tid på att prata i telefon.. Dom enda jag egentligen vill svara är mina föräldrar och min sambo! Men precis som du säger, så ”måste” man ju jämt svara – oavsett vem det är..