Det är min 5:e dag som rökfri, och jag håller på att bli fullständigt tokig. Ska det inte bli lättare och lättare, för det blir det nämligen inte.
Minsta lilla får mig att explodera och jag känner inte igen mig själv. Alltid annars när jag slutat har jag tagit till med catch under tiden (minisnus) och nu har jag bara tvärslutat, så på riktigt har jag aldrig upplevt det här och känt på samma sätt. Känner mig gråtfärdig, kroppen är helt skakig! Jag äter som sagt nonstop, gnällig, trött, varm och sur. Ja, jag känner mig verkligen hur rolig som helst och alla vill nog vara bästakompis med mig just nu.
Nej, det är jag och chips påsen ett par veckor framöver har jag känsla utav.
Jag ska sluta snusa imorn… gaah känner redan hur humöret börjar svikta, men det är bara bita ihop och käka massa onyttigt istället tills suget ger med sig ;D Lycka till fortsättningsvis!
Det är så svårt det där med rökning… Jag har heller aldrig varit någon storrökare, utan rökt typ 3 cigg om dagen. 1 på morgonen och 2 på kvällen, alltså ingen rökning på jobbet. Dock betydligt fler cigg i samband med alkohol. Och ändå de gånger jag tänkt att ”äh vafan, så jävla onödigt… Jag är ju ingen rökare, nu slutar jag” då blir det så jääävla svårt. Efter några rökfria dagar tappar jag alltid motivationen och finner ingen anledning till att sluta… Typ att ”vafan, jag har ju råd och jag röker ju såååå lite så det är jag väl värd!?” Nu har jag varit rökfri i nästan 4 månader och anledningen är att jag är gravid, då har det inte alls varit några konstigheter… Nu när jag gått halva tiden i graviditeten har jag dock börjat längta tills jag får röka igen, så sjukt!!! Jag vill fan inte röka, kommer hjärnan alltid hålla på att spöka med en??? 5 dagar är grymt, fortsätt så! Hoppas det blir bättre och lättare snart!
Förstår hur du känner! Jag har snusat i 13 år, mitt längsta uppbehåll var drygt 1 år!
Senast nu var 5 veckor, och jag började för att! Jag valde att sluta själv för att jag snusar på tok för mycket, en stock i veckan!
Känns som att nästa gång man ger sig in i helvetet igen vill jag fan låsa in mig själv! Man gråter för ingenting, tålamod finns inte och jag har känt mig helt tom!
Tänk att något så ”simpelt” verkligen kan styra ens liv! Ångrar att jag började från första början;-)
Men kämpa på 🙂